Nisse och Mira är bara åtta och sex år gamla. Men de simmar som delfiner, bär sina egna ryggsäckar och är alltid redo för äventyr och strapatser med familjen.
Pappa och barn på väg till nästa strand på ön Koufonissi. De ville prova många stränder.
"Våra barn älskade att gräva, leka och springa på stränderna på kvällarna. Den här stranden ligger inne i byn."
Flyg till Kreta
Vi flyger till Kreta i juni och landar i Heraklion mitt i natten. En taxi tar oss till hotellet där vi förbokat ett rum och får några timmars skön vila. På morgonen tar vi våra ryggsäckar och går ner till hamnen. Där väntar snabbfärjan som ska ta oss till ön Naxos i ögruppen Kykladerna. Men vi är en hårsmån från att missa färjan! Biljettkassans Visakortläsare strejkar och båten väntar inte. Till slut gick dock läsaren igång...Tips: Ta alltid med er både kort och kontanter.
Snabbfärja utan båtluffarkänsla
Det tar fyra timmar från Kreta till Naxos om man väljer snabbfärjan, hälften så lång tid som med den vanliga färjan. Men det gungar obehagligt och det känns trist att sitta instängda i färjan. Den rätta båtluffarkänslan infinner sig liksom inte riktigt.Vi enas om att försöka undvika denna typ av båtar i fortsättningen. Medan Nisse och Mira smaskar mackor med svensk mjukost passerar vi Santorini och Ios och får en hint om vad som väntar oss: hav, karga berg och vita sockerbitshus med blå snickerier. Och så det underbara ljuset. Nu längtar vi bara ut!
"På Naxos hoppade rumsuthyrarna på oss redan när vi klev av båten. Vi valde Antonio Studios utan att vet något om det - och blev nöjda."
Inga problem att hitta hotell
Vi kommer till Naxos, den största ön i Kykladerna. När vi kliver av färjan kastar sig rumsuthyrarna över oss. Att välja rum på detta sätt är ungefär som att dra en lott - och den här gången blir det vinst.Vår värd kör oss till Antonio Studios, som ligger på en lugn gata nära både strand och centrum. Rent och fräscht med pentry, en oumbärlig air condition och en liten balkong. Rumshyran 40 euro per natt (junipris) känns mycket överkomlig. Barnen är också supernöjda och tycker att vi har hamnat på värsta lyxhotellet.
Tips: Antonio Studios, bra boende för 40 euro.
Lång badstrand på Naxos
Nu är vi badsugna! Naxos stad har en lång och fin sandstrand, Agios Georgios, som fungerar utmärkt när man reser med barn. Den är långgrund och sandslottsvänlig. Vi badar och njuter av det läckra kristallklara vattnet som Grekland är så känt för.
Yoghurt med ringlad honung
Vår första middag i Grekland äter vi nere i hamnen. Vi njuter av grekisk sallad, souvlaki, klyftpotatis och tzatsiki. Till dessert yoghurt med valnötter och honung. Mmmm...På kvällen strosar vi länge omkring i mysiga Naxos stad där det finns mycket att upptäcka. Den gamla stadsdelen Kastro består av vindlande gränder att villa bort sig i. Den nyare delen har massor av butiker och restauranger. Visst är det här en turistort, men en mycket trevlig sådan tycker vi.
"På vår promenad i Naxos gamla stad hittade vi en vacker kyrka."
"Den här bilden tog vi på den lilla ön Koufonissi. Vattnet var turkost, kristallklart och precis så som man drömmer om att det ska vara."
"Lycka är en egen lagun. Den här hittade vi på favoritön Koufonissi."
"Barn är duktiga och kommer snabbt in i båtluffarlivet. De vilar där det finns plats, och när de blir hungriga äter de från den medhavda maten i ryggsäcken."
Koufonissi blir vår nästa ö
Efter fyra dagar på ön Naxos far vi vidare till nästa ö, lilla Koufonissi. Vi är förväntansfulla när vi efter två timmars behaglig båtresa skuttar iland på denna karga pytteö.
Vår favoritö
Redan i anslutning till hamnen ligger den första stranden - och sedan blir det bara bättre och bättre. Koufonissi bjuder nämligen på ett helt pärlband av stränder, den ena finare än den andra. Varje morgon vandrar vi iväg längs den dammiga grusvägen och förundras av grusstränder, sandstränder, klippbad och till och med en liten lagun.
Här finns Greklands finaste strand
Överallt är havet sådär kristallklart och perfekt ”resekatalogturkost”. Vi kan inte se oss mätta. Vi är förstås inte de enda som har upptäckt detta paradis men det är ingen större trängsel.Barnen traskar glatt på mellan stränderna, trots att det känns som om vandringen ibland sker i rena rama stenöknen. Pori är den mest avlägsna stranden och det tar oss över en timme att gå dit (inklusive ett svalkande dopp). Men det är värt varenda fotsteg. Pori toppar guideboken Lonely Planets lista över Greklands finaste stränder.
Nu har vi kommit in i lugnet
På Koufonissi lever vi strandliv hela dagarna och hittar det där underbara, efterlängtade lugnet. På kvällarna äter vi god, enkel mat på någon liten taverna. Ofta med havet som granne. Utbudet av restauranger och shopping är begränsat på Kouffonissi, men ett riktigt guldkorn är restaurangen Captain Nicolas. Vi leds direkt in i köket och får peka och välja bland mängder av grekiska rätter. Vad vi har beställt har vi ingen större koll på men när rader av fat med godsaker anländer till vårt bord kan vi börja njuta. Så gott!
Mira och den enögda katten
Även denna gång har vi tur med rummet vi hyr. Hotellet ligger högt och vi har fin utsikt över byns strand. Dessutom finns det en skruttig, enögd hotellkatt som lilla Mira genast adopterar (till kattens stora förskräckelse). Vi stannar på Koufonissi i fem dagar, betydligt längre än vad vi tänkt. Men det är ju grejen med en båtluff - man gör som man vill! Och visst kan man satsa på kvalitet istället för kvantitet om det känns rätt. Och det är till just Koufonissi vi längtar tillbaka allra mest nu när resan är över...
Vi sov på nattfärjans däck
Det är dags för oss att åka tillbaka till Kreta. Nisse och Mira har röstat för att vi ska vara lite äventyrliga och ta nattbåten från Naxos. Klockan 00.35 bäddar vi alltså ner oss (det vill säga tränger ihop oss på ett liggunderlag med en filt över oss) på nattfärjans däck. Inte många andra har valt detta alternativ. Vi är nästan ensamma. Men visst är det lite spännande och mysigt, trots att jag inte sover så många minuter den natten. När vi vid 4-tiden passerar Santorini kan jag inte låta bli att väcka Nisse. Tillsammans ser vi hur de upplysta byarna längs bergssidan ser ut att sväva i natten.
Några sista dagar i Agia Pelagia
På morgonen kommer vi fram till turistorten Agia Pelagia på Kreta. I ärlighetens namn är denna plats inte ett dugg charmig, men den ligger på lagom taxiavstånd till flygplatsen i Heraklion. Det är tryggt och bra att veta inför hemresan. Denna närhet gör också att orten invaderas av badsugna Heraklionbor. Det är minst sagt trångt på stranden!
Att hotellet har pool är viktigast
Vårt hotell i Agia Pelagia heter Renia, och är trevligt med en liten pool som vi använder mer än flitigt. Barnen lånar luftmadrasser av snälla norska hotellgrannar och leker hajar i timmar. Dessutom upptäcker vi restaurang Bazaar som serverar den godaste mat man kan tänka sig. Den känns i och för sig inte särskilt grekisk, men ceasarsalladen är ”to die for” och barnen frossar i våfflor med grädde och jordgubbssylt. Lyckan är fullständig!
Mira och Nisse vill inte åka hem
Sista semesterdagen går vågorna höga vid stranden och det finns för ovanlighetens skull gott om plats på den annars så knökfulla strandremsan. Vi slår oss ned i sanden och njuter ännu en liten stund av solen och vågbruset.- Mamma, säger Nisse. Nästa gån g vi båtluffar stannar vi väl i fyra veckor?
Mira gråter stora tårar för att vi måste åka hem. Hon ska minsann flytta till Grekland, säger hon.
Jag och min man håller med barnen: Vi ska tillbaka... snart.
Läs mer: Fler Öluffartips »
