Reseberättelse:

Lübeck

(Tyskland, Lübeck, Julmarknad mm)

Dotra i Marsipanhuset

Lübeck-resan – i buss med två barn och syskonkärlek.

Min familj, bestående av man och två tjejer varav den ena är åtta och storasyster 11 år hade suttit länge på nätet och letat någon resa.
Målet var inte det viktiga utan priset och att komma bort alla tillsammans.
För efter flertalet år då vi inte varit på någon längre resa än till fastlandet Finland, samt till Sverige så kände vi att vi ville ”ut” igen.
Men att få tid för ledigheter från skola och jobb, pengar, hundvakt och annat att passa var verkligen inte det lättaste så efter mycket letande, sökande, googlande och ringande så hamnade vi i en buss – på en bussresa till Lübecks julmarknader!
Jag som alltid sagt att julmarknad och dessutom med bussresa är rena rama pensionärsresorna fick omvärdera mitt tänkade.


Dag 1: Åland-Sverige-Danmark-Tyskland

Vi åkte iväg en lördag morgon i en för tillfället grå december månad.
Barnen var utrustade med mp3spelare, och Nintendospel samt böcker och de var förväntansfulla! Bänkade oss och gled iväg med första färjan över till det avlånga landet Sverige. Sen började vi avverka timme efter timme i bussen – lillstrumpan Jennifer var lite nyter på att komma fram till nästa färja och till nästa och även hotellen hägrade! Stannade till i Nyköpingsbro och fikade snabbt – där barnen var lite imponerade av att vi satt och fikade rakt ovanför vägen! Även små saker kan roa barnen!
Vi gled vidare och maken Henrik och jag förvånades över att det ännu inte efter flere timmar av bussåkande och stillasittande inte blivit något bråk syskonen emellan. De som annars bara brukar kunna vistas i samma rum 5 minuter innan de ryker ihop oftast verbalt tack och lov! I trakten av Jönköping var det dags för matpaus, men rasta-stället där var ingen höjdare!
Visserligen gick det snabbt att få maten, men den var halvvarm, och köttet segt och såsen smakade rent ut sagt förfärligt måste jag säga fastän jag inte brukar vara kinkig!
Mätta blev vi i alla fall och puttrade vidare för att så småningom äntra båten mellan Sverige och det lilla landet Danmark.
Vi hade lite roligt åt sättet de säljer sprit och tobaksvaror på ombord på färjan!
Första tio minuterna säljs antingen sprit och andra tio tobak. Så det gällde att passa tiden om man skulle inhandla något av detta. Fick sedan höra att det hade något att göra med skatteregler i resp land.

Tyvärr var det mörkt när vi kom över till Danmark, så man såg inte så mkt av det denna gången. Men vi puttrade vidare och lillstrumpan var ivrig att se nästa färja!
Snart var även det dags och vi åkte över, barnen handlade glatt av godis och lekte i den lilla lekhörnan som fanns ombord.
Snart kom vi över till Tyskland och kom till vårt hotell i Lübeck. Vi var då rätt trötta och installerade oss på hotellet Lübecker Hof och kröp rätt fort i säng för att orka med nästa dag.


Dag 2: Lübeck

Vi började dagen med frukost och den var riktigt fin och det fanns mkt att välja på!
Mätta, nöjda gav vi oss iväg mot gamla delen av Lübeck!
En liten bussrundtur först så man fick se de ”rikas” kvarter och deras små ”sommarvillor” – och jag finner inte så många andra ord än ”OJ”.
Vi steg av vår buss i ett regnigt Lübeck, för att gå på en guidad tur med en svensk, numera Tysklandsboende dam vid namn Kerstin.
Hon berättade bra och intressant och man fick se en hel del!
Lübeck är en mysig stad! Jag blev förtjust! De smala gångarna, de små innergårdarna med ibland otroligt små, låga och trånga gångarna emellan och de arkitektoniskt vackra byggnaderna fick mig att helt gå på högvarv med kameran! Sedan att priserna i affärerna ligger betydligt lägre än här hemma är ju bara ett plus!
Mat och vin är det ju inte heller något fel på, och åker man till Tyskland behöver man inte gå hungrig därifrån!

Marknaden då?
Väl framme spatserade vi omkring på marknaden, trängdes bland folk och åt och drack dagen igenom.
Barnen blev hänförda och förtjusta i Niederegger huset – där den berömda marsipanen tillverkas, och där man kan köpa marsipan i alla dess former och figurer. Mycken tid gick åt där och stortösas halva reskassa försvann i ett nafs.
Att se de duktiga tjejerna sitta och skulpturera och dekorera marsipanfigurer fick tom lillstrumpa att tappa hakan!

Vi gick sedan igen ut i marknadsvimlet, och åt Muzen – en frityrkokad ”rätt” som man äter varma med florsocker på och det är så gott! Vi åt och var alla vita i ”skägget” efteråt av allt socker! Men lite lyx måste man unna sig.
I stånd till höger och vänster såldes ät och drickbart, som Glüewine, öl, varm rom, muzen, korvar av alls sorter mm mm Som sagt, man behövde inte gå hungrig därifrån inte!
Det fanns en liten sagohörna där vi gick och tittade på sagofigurer och gissade sagor och åt än mer muzen.
Försökte vara lite kulturella likväl och gick och besökte en par kyrkor. Lübeck kallas ju inte de sju kyrktornens stad för inget....
Även där stod vi mest med hakan ner i knäna av storheten, att det var så högt till tak, den enorma kyrkorgeln och annat. Jag tror att även barnen kommer minnas dessa kyrkobesök! Ja det var nog en minnesvärd dag hur som helst.
Nöjda med dagen så gick vi till hotellet, latade lite och tog en dusch innan vi tillsammans med de flesta andra bussresenärerna begav oss till Schiffergeselleschaft.
Det var ett gammalt ställe för skeppsredare om jag inte minns fel. Tydligen populärt än idag, för mkt folk var det där!
I salen fanns en ”skam och håntavla” så det var bäst att uppföra sig så man inte blev uppskriven på den! J Vi klarade oss undan det, tack och lov, och även barnen uppförde sig exemplariskt!
Maten var god, vinet var än godare då jag prövade på Lübecks eget vin – Lübecker rotzspon (stavning?), personalen var trevlig och vi blev behandlade som väldigt speciella gäster vilket ju alltid känns kul! Även barnen togs omhand vänligt, värdigt och lite extra elegant vilket jag tror de tyckte var kul och spännande och lite ”flott”.


Dag 3: Lubeck-Danmark-Sverige

Vi fick tid att shoppa loss i Lübeck stad ännu några timmar och idag var även de vanliga affärerna öppna att handla i. Där fanns mkt man skulle velat och borde köpt med tanke på att priserna var så mkt lägre än hemma vid.
Vid ett-tiden åkte vi ut mot Citti-grossmarkt lite utanför Lübeck och handlade lite i ett stort shoppingcenter.
Maken som kan lite grann tyska, behjälpligt, fick ”äran” att beställa mat åt sin kära familj vid ett snabbmatställe. Innehavaren av stället som var en kines som pratade tyska snabbare än en merca på autobahn försökte kommunicera med Henrik och förklara något om att den ena rätten vi bestämt oss för inte gick att äta på stället utan var enbart ”take-away”. Han erbjöd nåt motsvarande trodde Henrik och nickade och vi åt vad vi fick och det var himmelskt gott! Vi njöt, så mkt man hinner njuta då man ska slänga i sig maten på tio minuter för att hinna med maximal shopping ;-)
Jag är så imponerad av barnen att de orkat gå, orkat hålla humöret uppe fast förståss även de gillar ju att shoppa!

Så småningom drog vi iväg mot bussen för att åka mot enligt Jennifer, de efterlängtade färjorna igen, som skulle ta oss över till Danmark, och vidare till Sverige.
Även denna gång var det kväller och Danmark var mestadels mörkt på vår genomfart! Men till Sverige, och Helsingborg kom vi – och vi hade lovat barna att testa bubbelpoolen då vi kom fram. Det mindes de minsann och fastän vi kom fram närmare kl 22 på kvällen så nog skulle vi bada nog! J
Har man lovat så har man lovat, vi bubblade och bastade och barn som vuxna njöt i fulla drag. Eftersom vi var de enda badande gästerna på hotellet så intog vi alla fyra herrbastun – eftersom den var både större och mkt finare än dambastun som mest liknade en städskrubb. Men herrbastun var fin, stor och rymlig, fräsch och med fönster och utsikt över ett vackert upplyst Helsingborg! Härligt avslut på dagen!
Barnen var trötta, men nöjda – och maken och jag tittade på varann, tänkte samma sak men sade det inte högt; ”Kan det verkligen gå så här smärtfritt och enkelt att resa med barnen, i en buss, i flere timmar och timtal utav promenerande och utan att de gnölar och strider?!?!??!?!?!”
Ingen var gladare och mer tacksamma än vi tror jag! Härligt!


Dag 3: Helsingborg-Åland

Iväg bär det från den låglänta, platta delen av grannlandet Sverige.
På endel ställen såg man ännu lämningar/spår efter orkanen Gudrun som dragit fram ett år tidigare.
En bit innan Jönköping så stannade vår buss – något i bränslepumpen gav upp och det var bara för vår chaufför Henrik O att ringa efter bärgningsbil och få bussen till verkstad.
Han ringde efter en annan buss, en Smålandsbuss, som skulle köra oss till Stockholm där Göran S från ”vårt” bussbolag Sundqvist buss var med ett annat gäng och som ej hade full buss skulle hämta upp oss.
Ungefär en timmes väntan i bussen blev det innan Smålandsbussen dök upp, och även denna ”stillastående väntan” gick bra och inget mankemang mellan barnen eller oss s.k vuxna. Vi lämnade buss och vår chaufför och färden fortsatte. Resan gick väl bra så här ute på landsvägarna och motorvägarna men ju närmare Stockholm man kom desto nervösare blev chaffisen. Det gick ryckigt och knyckigt och han körde verkligen stressat!
Färden genom Stockholm var ingen höjdare, gasa-bromsa-gasa-hinna ikapp framförvarande bil-bromsa för fullt-gasa.... ja ett himla ”juckande” hade han för sig den där s.k chauffören. Har man inte blivit åksjuk i buss förut blev man nu!
Via telfonkontakt som chaffisen hade med den chauffören, Göran, som skulle möta upp oss i Stockholm förstod man att vi skulle träffas på ett ställe. Men det visade sig inte bättre än att vår chaffis missade avfart en gång och tom två ggr och körde lite fel. Göran fick försöka hänga på vår buss och att de under färdens gång skulle hitta ett annat stället att stanna på – inte lätt. Men tillslut kom de överens om att köra av vid en mack, men vår chaffis missade nåt igen, och fick göra en U-sväng på motorvägsavfarten och höll på att köra ner refuger och annat... Stressad till max verkade han vara. Vi fick sen veta att han inte kört norr om Stockholm någonsin och var stressad för det, samt tidsmässigt.
Göran, vår ”nya” chaffis i ”vår” buss,Göran, bara ruskade på huvudet och suckade över hur Smålandsbuss-chaffisen kört!
Tror att vi alla som åkte med tyckte det var både obehagligt och obekvämt!
Men så kan det gå. Vi kom lyckligt till färjan med inte allt för många minuters marginal – och pustade sen ut med lite mat!

Men än en gång kunde jag och min älskade konstatera att – det går att resa med ett syskonpar som oftast strider så gnistorna ryker.
Bara det finns lite nytt och spännande att locka med! Resa älskar de och vi med.
Hoppas detta bara är början på många resmål framöver!

Av: Turtle (2007-05-01)