Reseberättelse:

Flygrädda mamman

(Grekland, Hanioti)

Förra året var jag fortfarande mammaledig med minsta tjejen som då var ett år. Till jul fick vi pengar från svärmor och svärfar och vi som efter 13 år tillsammans aldrig varit längre än Danmark ihop bestämde att vi skulle åka på solsemester med prinsessorna. Jag har rest lite själv men är inte särskilt förtjust i att flyga, så det var ett tag sedan sist!... Närmare bestämt nio år sedan - och den flygturen slutade med att jag bokade om min flygstol hem till en bussbiljett - tre dagar tog det.... Då bestämde jag mig för att aldrig mer flyga!
Vi bokade i alla fall en vecka till Zakhyntyos och gladde oss sååå mycket! Fem veckor innan avresan drabbades dock ön av en serie skalv...såklart! De höll på oavbrutet och samtliga låg på mellan 4,3 och 5,6 på Richterskalan och tillslut gick myndigheterna ut med en varning och avrådde folk från att vistas i närheten av stränder och klippor - hurra?! Kul semester utan sol och bad... Vad göra? Och jag som redan kände mig lite bekymrad över resan såg det naturligtvis som ett omen...inte skulle jag upp i luften inte!
Vi gick trots detta ner till vår resebyrå i sista sekunden (hur skulle vi ovana resenärer kunna veta att man måste boka om sin resa 31 dagar innan avresa för att få göra det gratis?!) och bokade om oss till fastlandet istället. Hanioti på Kassandrahalvön i östra Grekland. (Jag intalade mig att det i alla fall var fastlandet vi var på om det nu skulle bli skalv där med och att vi då inte skulle försvinna ner i havet...) Sagt och gjort! Resdagen kom och vi packade in oss i mina föräldrars bil för avfärd mot Landvetter. Flyget skulle gå 07.05 så vi åkte hemifrån 04.15...tjejerna i kläder samt inlindade i filtar - de sov hela vägen! Incheckningen gick bra, alla väskor kom med på bandet, allt var med, säkerhetskontrollen släppte igenom oss...så långt allt väl! Vi satt en stund och tittade på de stora planen som rullade in och ut och jag insåg plötsligt att det snart var dags att flyga - på riktigt! (Senaste gången jag flög var till Sarajevo -97 för att jobba med en frivilligorganisation - jag ombokade som sagt min flygbiljett till en bussbiljett inför hemresan....) Vi klev ombord på planet och satte oss, storan vid fönstret (bortkastat - hon sov typ tre av sammanlagt 3,5 timmars restid), jag i mitten (jättebra när man känner sig nervös och lite klaustrofobisk!) och maken med lillasysterprinsessan i knät ytterst. Starten gick bra, vi lyfte - det gick också bra - och lade oss tillslut på sådär en 10 000 meters höjd. Storan sov som sagt, jag tittade intensivt ner i det lilla bordet framför mig och log krampaktigt mot lillan ibland som var i sitt esse. Hon bubblade och "pratade" med grekiska tanter och farbröder till höger och vänster - gladast i världen typ! (Pappan var rätt svettig när vi kom fram!) Fast under resan kom jag på ett bra knep - jag tittade på kabinpersonalen! Smart! Om de är lugna måste ju allt vara okej, och jag blev faktiskt lite lugnare! Innan vår slutdestination på fastlandet skulle vi släppa av turister på den lilla ön Skiathos. När vi landade förvånade jag mig själv med att börja grina...sååå lättad över att vara på marken igen. Mannen bara stirrade och jag skämdes... Nåväl, vi lyfte igen och efter ca en halvtimme landade vi på Thessalonikis flygplats och när vi klev ut ur planet mindes jag vad det ändå var jag hade saknat med att resa under min ganska långvariga flygrädsleperiod - värmen och dofterna som slår emot en när man första gången kliver ut i lulften i ett nytt land! Sååå härligt! Två timmars busstransfer och en bajsblöja senare var vi framme vid vårt hotell.  Veckan var fantastiskt!!! Varmt varmt varmt...bada bada bada....äta ute (paraplydrinkar till mamman).....åka med lokalbussen på egna utflykter....med andra ord en perfekt semester med barn! Flygresan hem gick bra - jag kände mig som värsta vana flygresenären! När vi landade på fosterjorden igen kände jag mig såå himla lycklig och kaxig! Flygrädd - jag?! *fnyyys* Vi bstämde oss då på stående fot att det här ska vi göra om! Snart! Så alla ni flygrädda (om det nu finns några sådana på en sån gär sajt...) - det finns hopp! Kan jag flyga kan alla! Vi ses i luften!!!

Av: a73h (2007-04-11)