Reseberättelse:Husbilsäventyr i Frankrike 2008
(Frankrike, Monets trädgård, Paris, Disneyland, Le Mont St Michel, D-day beaches, Amsterdam)
Utsikt från Monets hus.
Monets vattenträdgård i Giverny.
Övernattning i Tyskland.
Husbilsäventyr i Frankrike 2008
Av Eva (ESS)
Lördag 14/6 Mot Skåne
Vi lämnar Norrköping strax efter 11.00. Nästan på utsatt tid – rekord för oss! Efter cirka två timmar når vi A6 i Jönköping. Vi tar en snabblunch i husbilen – farmors medskickade crèpes och pannkakor. Mums! Sedan går vi in på A6 och köper skor(!), tidningar och present till våra vänner som vi ska hälsa på i Löddeköpinge i Skåne ikväll. Tillbaka in i husbilen och full fart mot Skåne! Fast ”full fart” i husbilen är inte rakethastighet precis…
17.30 är vi framme i Löddeköpinge. Vi ställer husbilen till rätta på garageuppfarten och kopplar in ström. Kylen och frysen är fullproppade med mat, så nu gäller det att hålla ordning på 230V, 12V och gasol. 9-åringen tar ansvar för kylen. Hon har bra koll på den från sin sittplats när vi åker. 5-åringen får ansvaret för att se till att alla skåp är låsta när vi åker.
Vi blir bjudna på en fantastisk middag och vi glömmer att det är badsäsong och vräker i oss av alla godsaker. Tur att badkläder görs av elastiskt material… Ungarna blir trötta och vi går ut till husbilen och bäddar i ordning. Vi försöker få ordning på TV:n för att se slutet på VM-matchen Grekland-Ryssland, men troligtvis blockeras signalen av huset. Vi får in en dansk kanal, men där visas rena skräckfilmen, så vi läser lite istället innan vi somnar.
Söndag 15/6 Mot Tyskland
Ungarna får mysa uppe i sovalkoven medan vi bäddar bort sängen och återställer matbordet. Sedan äter vi amerikanska plättar, yoghurt med flingor och smörgåsar. Det är ju ett år sedan vi var ute med husbilen sist och vi har inte riktigt hittat tillbaka till rutinerna ännu. Vi slår i huvudet och tårna och trängs när en fixar frukost och en annan ska förbi och gå på toaletten. Men vi är vid gott mod!
Innan vi lämnar Lödde tömmer vi toaletten och fyller på färskvattnet. Vi passar på att låna kompisarnas dusch också. Sedan bär det av mot färjeläget i Helsingborg.
Vid färjeläget går allt snabbt och smidigt. Biljetten har vi förköpt för enkelhetens skull. Den gäller även för sträckan Rödby-Puttgarden. Det brukar finnas gott om platser, så förköp behövs egentligen inte, men just söndagar kan vara lite mer trafikerade.
Färjeturen är kort, men vi hinner köpa lite godis. I Danmark sträckkör vi till Rödby. Vi gör bara ett kort stopp på en rastplats för att äta lunch - mormors frikadeller. I Rödby kommer vi på en tidigare färja än planerat. Ungarna tjatar om saker de vill ha i affären, men vi begränsar oss till kinderägg. Vi ägnar en stund åt att bygga ihop meningslösa leksaker och torka av oss choklad…
Vid 15-tiden är vi i Tyskland. Ungarna pysslar tålmodigt vid bordet. I Danmark var de osams, men nu har de jättemysigt ihop istället. Vi har ställt in GPS:en på en ställplats (övernattningsplats för husbilar) i Stade i norra Tyskland. Hoppas att den inte är full är vi når dit.
Det finns gott om platser på den fina ställplatsen. Platsen betalas i en myntautomat, elen direkt på elstolpen intill platsen. Vi äter en enkel kvällsmåltid bestående av gröt och smörgåsar och sedan tar jag en dusch i husbilen. Eftersom det regnar håller vi oss inne och tittar på DVD tillsammans. Men efter halva tiden somnar vi.
Måndag 6/6 Mot Frankrike
Jag vaknar och upptäcker att vi inte har någon el. Vi borde ha insett att vi skulle stoppa i mer pengar i elstolpen. Jag skyndar mig ut och stoppar i 50 cent till. Som väl är har kylen hållit sig kall. Jag räknar ut att den här natten har kostat oss ringa 8.50 euro – snacka om billig övernattning! Alla sover, men nu kan jag inte somna om. Jag tar en promenad i samhället.
Jag är tillbaka vid husbilen strax före 8.00. Det är tyst och lugnt på ställplatsen. Vi är troligtvis de enda under 65 år och ingen annan har barn med sig. Förutom en dansk och en holländare är alla bilar tyska. Jag får liv i familjen och ungarna beställer pannkakor till frukost. Innan vi lämnar ställplatsen tömmer vi toaletten (lite äckligt men man överlever) och gråvattnet (avloppsvattnet) och fyller på färskvatten. Ställplatser och campingar har en liten ”station” där husbilar lätt kan utföra de här momenten. Ibland kostar det ett par euro, men oftast är det gratis. Sedan åker vi till en bilbesiktningsverkstad för att köpa ett miljömärke att sätta på bilen. Det krävs numera för att man ska få köra in i flera tyska städer. De första männen jag talar med på verkstaden verkar drabbas av panik när de inser att jag inte pratar tyska. Efter en kvart dyker en trevlig man upp som kan hjälpa mig. Det visar sig att han har jobbat i Trollhättan ett halvår. Någon svenska behärskar han inte, men engelskan är bra. Efter ytterligare en kvart av datorkrångel, men med ett miljömärke för 5 euro på rutan, är vi äntligen på väg söderut i Tyskland.
Vi hinner bara köra i tio minuter så är ungarna hungriga. De är ju hungriga hela tiden! Jag bryter mot alla säkerhetsföreskrifter och serverar resten av farmors kalla crèpes och pannkakor under färd. Nu borde de väl stå sig i en timme i alla fall!
Vi åker genom flera tyska byar och slås av hur ”levande” byarna känns. De känns inte så övergivna som många svenska byar gör när man åker igenom dem. Ute på motorvägen, A1, konstaterar vi att tyska vägar håller sämre kvalitet än svenska. De tyska är gjorda av betong och de många skarvarna får husbilen att skaka och skramla. Ändå kör vi inte särskilt fort.
Vi stannar till på en Subway-restaurang utmed vägen och tar en macka. När vi kommer ut på motorvägen igen ser jag att en stackars nyckelpiga tagit plats på vindrutan. Den kämpar mot vinden och jag lider med den. När det sedan faller några regndroppar skriker jag åt min man, tillika chaufför, att inte starta torkarna. Vi stannar på första rastplats och flyttar på nyckelpigan. Min man suckar diskret åt vansinnet, men han visste faktiskt när vi gifte oss att jag är sjukt intresserad av alla slags djur och insekter…
Här satt jag och oroade mig över en nyckelpiga och så hinner vi bara få upp farten igen så krossas en duva mot framrutan! He-tes jä-ar rent ut sagt, vilken otäck smäll! Vi höll på att få hjärtstillestånd båda två! I backspegeln såg vi hur fjädrarna yrde över vägen. Obehagligt. Som väl är uppfattade inte ungarna riktigt vad som hände. De håller på med små pysselprojekt där de sitter. Jag som nyss kände mig så djurvänlig och snäll, nu känner jag mig som värsta djurplågaren!
Nu är det seeeegt. Ett virrvarr av vägar och bilar och fula industriområden. Ungarna tittar på DVD och är för tillfället lugna och belåtna, men GPS:en säger att vi har hela 3 ½ timme kvar till målet (Lille), så de kommer att hinna tröttna stackarna. Min man och jag roar oss med att läsa tyska vägskyltar och göra snuskiga associationer. Ja, ja, det är barnsligt, men nu är vi uttråkade. ”Dinslaken” är roligt när man är trött. ”Wankum” är också roligt, om man kan sin snuskengelska.
Hoppsan! Nu är vi i Holland. Vi bara kör som GPS:en säger och utan knussel vid gränsen kör vi alltså in i Holland i närheten av Venlo. Här får vi köra på asfalt och skramlandet upphör.
Vi stannar vid en mack och tankar, köper mjölk och vatten och äter middag. Inklämda mellan en massa långtradare sitter vi runt bordet och blickar ut och har det riktigt mysigt. Solen skiner och det är riktigt varmt och skönt. Sedan bär det av igen. Kommer vi att nå Frankrike ikväll?
19.05 kör vi in i Belgien. Det här med GPS blir lite märkligt. Utan GPS skulle vi ha haft idiotkoll på rutten, men nu sitter vi här bekvämt och säger förvånat: ”Jaha!” Och vad hände med den fina vägen?! Nu blev det skruttkvalitet igen.
Tisdag 17/6 Mot Paris
Vid 21-tiden nådde vi campingen utanför Lille. Vi hittade adressen i en campingbok vi beställde från amazon.com innan vi åkte. Vi tvivlade på adressen när vi åkte rakt ut på en åker, men så kom där en större skogsdunge och där låg campingplatsen. En trött medelålders man cyklade i förväg och visade vägen till platsen – en lummig plats med el och egen färskvattenkran. Perfekt! Fast ännu bättre var att där vimlade av vilda, ljuvligt söta kaniner! Ungarna smög på dem för att ta kort, men på bilderna syntes bara små bruna prickar på långt håll. Det var snabba små rackare! Nu har vi börjat vår färd mot Monets trädgård i Giverny.
Nu får vi erfara de franska vägtullarna. Vi har just betalat drygt 100 kronor för en sträcka på några mil på en väg med normal svensk standard. Sedan kom vi inte långt förrän det var dags att ta en ny ”biljett” som snart ska betalas. Men solen skiner och vi är omgivna av gröna, böljande fält, så vi kan stå ut med tullarna. Ungarna tittar på DVD och är för tillfället helt sams. Det kan uppstå lite tjafs då och då, men överlag är de helt fantastiskt tålmodiga.
Den andra vägtullen var ännu dyrare. Vi har nog betalat 1 euro per mil i avgifter idag. Men nu är vi bara en timme från Monets trädgård! Vallmon växer överallt och är underbart vacker. Oj! Nu fick GPS:en frispel och skickade runt oss hur som helst i flera rondeller. Hm…
Kära nån! Allt blev helfel och vi hamnade mitt ute i ingenstans, men ack så vackert det är här! Vi åkte just genom en liten by med pittoreska hus som tagna ur en romantisk film. Med vad håller GPS:en på med? Vi kör som den säger, men sedan protesterar den och säger ”gör om rutt” hela tiden.
Nu har vi besökt Monets trädgård och hus i Giverny! Det var underbart! Det var nog bra att åka hit i juni innan turistsäsongen har tagit full fart, för det var redan fullt med besökare – främst fransmän (förstås), japaner och amerikaner. Blåregnet vid den japanska bron var naturligtvis överblommat, men bron var ändå vacker. ”Vattenträdgården” var magisk och som tagen direkt ur hans målningar. Ungarna jämförde med bilderna i boken ”Linnea i målarens trädgård” och de blev inte besvikna. Jag älskar blommor, men Monets vackra kök gjorde mig lika glad som blommorna i trädgården. Kaklet i blått och vitt är fantastiskt och jag fantiserar om ett kök precis som Monets! Fast även om jag skulle skrapa ihop pengarna har jag inte ett kök stort nog. Jag får väl nöja mig med att åka hem och så vallmo i trädgården.
I souvenirshopen trängdes köphungriga turister i värmen. Japanerna köpte Monet-motiv uppspända på gigantiska dukar. Hur får de med allt hem?! Motiven på alla prylar i butiken har med Monets målningar att göra. Näckrosorna dominerar och trots att jag älskar näckrosmålningarna blir det snudd på för mycket. Nallarna sydda av tyg med näckrosor på blir ren kitsch och hade knappast uppskattats av Monet själv… Ungarna köpte lite dyrt krafs och sedan gick vi ut och köpte en glass innan vi gav oss av mot campingen vid Paris. Landskapet runt Giverny är oslagbart vackert!
Nu har vi hamnat i rusningstrafiken runt Paris. Det är trångt i alla filer och förarna växlar filer hur som helst och viftar med händerna och skäller på varandra. Värst är mc-förarna. Det kör idiotsnabbt och pressar sig fram mellan bilarna med varningsblinkers på. En del tutar för att göra sig hörda. Vi håller andan. En olycka skulle kunna ske hur lätt som helst. Men titta där! En skymt av Eiffeltornet! Och där borta anar vi Sacre Coeur! 9-åringen lyfter blicken från ”Go Fish”-spelet och låter sig imponeras.
Det är kö, kö, kööööö. Vi köar inne i trefiliga mörka tunnlar och avgaserna börjar hitta in i bilen. Det går hur sakta som helst, för alla utom mc-förarna… Ungarna fortsätter obekymrat sitt spelande vid bordet. Nu pressar sig två polisbilar fram i full fart med sirenerna på. Vi är fortfarande långt inne i tunneln och nu ligger avgaserna tunga inne i bilen. När når vi campingen?!
Onsdag 18/6 Campingen utanför Paris
Vid 19.30 igår kväll gled vi äntligen in på campingen. Vi hade bokat fyra nätter från och med idag, men det var inga problem att få en plats redan igår. Turistsäsongen har bara börjat värma upp lite försiktigt här. Efter ännu en dag med många timmar i bilen uppskattar ungarna att få springa runt och klättra på lekplatsen. Kvalitén på campingen är bra och den ligger väldigt fint. För fem nätter betalar vi 170 euro – överkomligt.
Idag ska vi bara ta det lugnt. Husbilen ska få stå fram till söndag när vi åker igen. Strax är klockan 9.00 och jag är den enda som har vaknat. De andra ligger och drar sig uppe i sovalkoven medan jag har bäddat ihop sängen här nere och fixat till bordet och sofforna igen. I husbilen intill huserar ett äldre franskt par som verkar vara ute på äventyr med två barnbarn. De sover också. Jag låter värmefläkten gå en stund för att höja mysfaktorn. Eftersom vi har el-plats drar den ju ingen gasol i onödan. Snart ska jag knalla bort till receptionen och köpa brödet som vi beställde igår. Ungarna beställde croissanter med choklad i till frukost… Men är det semester så är det!
Nu är klockan 18.00 och riset puttrar på spisen. I förmiddags höll vi till vid poolen. Vädret är tiptop och vi var nästan ensamma på poolområdet. Många som bor här besöker Disneyland och Paris, så här på campingen är det lugnt på dagarna. Efter lunchen tog vi en promenad in till byn för att se oss omkring och köpa mjölk. Vi hittade ingen mataffär, men vi tog många fina kort! När vi kom tillbaka till campingen frågade vi om mataffär i receptionen. Det visade sig att vi på vår promenad befunnit oss ungefär ett kvarter från en… Efter att ungarna tagit ännu ett dopp i poolen tog vi husbilen till mataffären istället. Jag handlade två proppfulla kassar som gick på 28 euro – helt okej. Tjejen i kassan såg skräckslagen ut när jag frågade på franska om hon pratade engelska, men på min knackiga skolfranska och med hennes goda vilja redde vi ut affären. Ikväll ska vi unna oss coca-cola och vitt vin till DVD-stunden.
Torsdag 19/6 Campingen utanför Paris
Det hann bli ännu ett dopp i poolen innan vi gick och la oss igår. Nu äter vi frukost och om en timme tar vi bussen till Disneyland. Den går direkt dit från campingen – smidigt. Det verkar som det blir lite svalare idag och det vore ju bra.
Fredag 20/6 – midsommarafton! Campingen utanför Paris
Igår gjorde vi Disneyland och idag har vi gjort Paris. Nu är vi utmattade!!! Många har varnat oss för att endast en dag i Disneyparken inte skulle räcka, men det gjorde det faktiskt. Kanske hade det att göra med att vi var där på en torsdag istället för en helg. Dessutom har ju inte högsäsongen dragit igång riktigt ännu.
Vi valde bort ”studioparken” och besökte bara ”temaparken”. Efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen och betalat 1700 kronor i inträde gick vi in och började med att köpa ”Mimmi-öron” till ungarna. Det var varmt, men mulet och relativt glest med besökare. Klockan var bara strax efter 10.00 – öppningstiden. Först rändes det i affärer och ett antal onödiga men härliga prylar inhandlades. Sedan åkte vi en lugn båttur och såg på världen i miniatyr. En mjukstart på dagen. Efter ytterligare några lugna attraktioner var det dags för lunch. Lunchen blev löjligt dyr! Den simpla fiskburgaren t.ex. gick på 60 kronor. Men okej, man besöker ju inte Disneyland så ofta precis, så det får väl kosta då.
Efter lunchen hoppade vi på båten i ”Pirates of the Caribbean”. Vi åkte genom ett mörkt landskap av pirater (dockor), skelett och skatter. Två nerförsbackar bjöds vi på också…! Dem var vi inte beredda på, och de uppskattades mer av min man och mig än av våra överrumplade barn. Jag satt och hoppades på att Johnny Depp skulle dyka upp, men han var tydligen upptagen med annat.
Nej, nu somnar jag… Jag fortsätter imorgon.
Lördag 21/6 Campingen utanför Paris
Det ser ut att bli en solig dag och det vore ju härligt eftersom vi har tänkt tillbringa en hel del tid vid poolen.
Åter till Disneybesöket. När vi varit där i 3-4 timmar verkade ungarna bli lite mätta på allt det spektakulära. Vi satt inte stilla mycket heller, så vi började bli trötta i benen. Men då kunde vi tanka energi genom att shoppa saker i butikerna! Ungarna hade totalt 1000 kronor var att handla för. Det var pengar som de samlat ihop under året. Det var lyxigt för dem att kunna välja och vraka utan att vi sa nej. Fast en och annan kommentar fällde vi förstås…
Vid 15-tiden var ungarna riktigt trötta och ville åka tillbaka till campingen, men vi bestämde oss för att vara kvar till 17-tiden när den stora paraden skulle gå. Vi köpte en liten pizza och två chokladmunkar till ungarna (100 kronor!) så att de skulle stå sig. Paraden var mycket uppskattad av ungarna. Jag stod mest och förundrades över att flera av ekipagen i paraden släppte ut parfym! Det kom som pustar av parfym, som mest påminde om wc-block. Hmm… 20.00 skulle fyrverkerierna brännas av, men vid 18-tiden tog vi bussen tillbaka till campingen, nöjda och trötta med mängder av påsar fyllda med Disneyprylar.
Igår var det så dags för äventyr igen. Paris stod på agendan. Vi insåg att vi egentligen skulle behöva minst två dagar i Paris, och vi har ju egentligen all tid i världen på den här resan, men ungarna skulle inte uppskatta två dagars flängande kändes det som. Vi bestämde oss för att komprimera Parisbesöket till en intensiv dag istället. Det skulle ju alltid gå att ångra sig och ta en dag till om det skulle kännas nödvändigt. Vi planerade upp dagen utifrån metro-systemet. Planen blev: Triumfbågen, Eiffeltornet, en butik där jag skulle handla prylar till mitt lärarjobb, Sacre Coeur och slutligen Notre Dame. För säkerhets skull packade vi med smörgåsar, frukt och vatten.
Så bar det iväg! Vi tog samma buss som till Disneyland, eftersom stationen ligger alldeles intill Disneyparken. På stationen köpte vi endagsbiljetter som gällde både på RER (ett franskt tågsystem) och metron. Kassörskan kunde ingen engelska så min man beställde på knackig skolfranska. Efteråt kom vi på att han blandat ihop det engelska verbet ”travel” med det franska ”travailler” (arbeta), vilket innebär att han klargjort för kassörskan att hela familjen skulle arbeta sig runt Paris hela dagen… Det skrattade vi gott åt en lång stund! Men hon var väl van, för hon sålde i alla fall rätt biljetter åt oss.
Vi nådde Paris vid 11-tiden. Första stoppet var Triumfbågen. Stå där! Se glada ut! Klick, klick! När bilderna var tagna åkte vi snabbt vidare till Eiffeltornet. Nu var ungarna exalterade och ville åka högst upp, så vi köade i 45 minuter. I kön passade vi på att äta upp matsäcken. Vi betalade 370 kronor och åkte direkt upp till andra våningen. Där var det hissbyte och kö igen. Lite segt blev det med allt köande, men väl uppe i toppen var utsikten magnifik!
Två timmar senare var vi på väg mot butiken där jag skulle handla. Tyvärr hade jag glömt lappen med adressen på i husbilen och jag kom inte ihåg den exakta adressen, så här försvann både dyrbar tid och energi. Vi befann oss vid Place de la Concorde och där ligger nästan bara superexklusiva butiker, så jag drog mig för att gå in och be om hjälp. Slutligen kom hjälpen från en kille i en glassbar. Butiken låg alldeles i närheten. Jag handlade och så tog vi metron till Montmartre där Sacre Coeur ligger. Nu var ungarna fullständigt utmattade och hungriga. Vi gick in i en liten gatubar nära Sacre Coeur och beställde två smörgåsar, en omelett, en crèpe, tre coca-cola och en vatten. Det gick på 350 kronor… 5-åringen som ivrigt valt choklad på sin crèpe ångrade snabbt att hon inte tagit sylt istället… Hon åt i alla fall lite baguette som följt med omeletten.
En miljon trappsteg senare stod vi så utanför Sacre Coeur. Ungarna var helt urlakade och nu var det riktigt varmt också. Medan jag gick runt och tog kort roade sig man och barn med att titta på gatuartisterna som uppträdde utanför kyrkan. Sedan gick vi i sakta mak nerför Montmartres kullar och tog metron till Notre Dame. Nu hade metron nått bastutemperatur och vi befarade att ungarna skulle tappa stinget och ”packa ihop” när som helst, vilket hade varit fullt rimligt. Men nej, de var glada och jätteduktiga hela tiden. Okej, lite småtjafs förekom, men vi var mäkta imponerade av våra duktiga döttrar! Framme vid Notre Dame tog jag de klassiska turistbilderna. Jag gick fram till Seine och tittade intensivt, som om minnena skulle fastna bättre så. Sedan bar det av ”hem” till campingen igen. På RER-tåget blev det kissnödigt och vi fick göra ett stopp halvvägs hem, men eftersom tågen gick så ofta var vi snart på väg igen.
Vid 20-tiden var vi tillbaka på campingen. På med potatisen och fram med sillen! Här ska firas midsommar! Utan nubbe, men med midsommarstång (=20 cm hög inköpt på Ica MAXI). Sedan la vi oss, fullkomligt uttömda på energi, och somnade och sov som stockar.
Idag badar vi i poolen och nyttjar campingens tvättmaskiner. Solen skiner och ungarna leker och har roligt, och när ungarna leker och trivs så trivs även vi!
Söndag 22/6 På väg mot Normandie
Så har vi lämnat campingen och är på väg mot St Malo. Igår fick vi en härlig dag vid poolen med sol och Medelhavsvärme. Med facit i hand valde vi rätt dagar för Disneyland och Paris. Idag skulle det förresten vara sämre väder, men solen skiner och det är jättevarmt. Ungarna har dragit för gardinerna i husbilen och tittar på DVD. Nu ska vi åka runt Paris igen. Förhoppningsvis går det snabbare en söndag klockan 12.00 än vid 18-tiden en tisdag.
Hittills har det gått aningen snabbare än i tisdags, men inte fort… Vi har valt bort betalvägar på GPS:en, så vi har väl kanske bett om det. Fast runt Paris finns det nog inga alternativ förresten. Nyss såg vi Eiffeltornet skymta mellan husen. Kul att vi faktiskt tog oss tid att åka högst upp! Nu svänger vi av mot Versailles och fastnar i köer. Vi som inte ens ska dit. Utan husbil, alltså med vanlig bil, skulle vi aldrig ha valt den här vägen. Nu har vi ju både toalett och fika inom räckhåll, så det uppstår aldrig något direkt ”krisläge”. Tur att vi har DVD:er också, då utgör egentligen köerna aldrig något problem.
Nu har vi passerat Versailles-området och köerna har släppt. Vi funderar över hur vi hade rett ut den här resan utan GPS…
Tänk så vackert ogräs kan vara! Vi passerade just en ogräsäng av vallmo, och några risiga blåblommande växter. Fantastiskt!
Nu är det kväll och vi har lagt oss. Vi står på en parkering i St Malo, precis intill färjeläget där färjorna till Jersey går. Husbilar får stå gratis här mellan 19.00 och 9.00. Vi är fem husbilar på rad. I de andra fyra husbilarna huserar franska pensionärer. Vi bor på kajen och i viken här ligger många rader av båtar förtöjda. Längst in i viken finns en sandstrand, som kantas av en strandpromenad och ovanför strandpromenaden följer hus. Tidvattnet är lågt och stranden därför bredare än vanligt. När vi ätit middag plockade ungarna snäckor på stranden och sedan spelade vi spel i husbilen. Våra döttrar är usla förlorare och det slutar ofta med att en av dem är urgrinig, men det är liksom mysigt ändå!
Måndag 23/6 Normandie
Klockan är bara 6.00 på morgonen. Jag väcktes av något oljud i färjeläget och nu kan jag lika gärna vara vaken. Det har förekommit ganska mycket oväsen här inatt, så någon toppensömn har jag inte upplevt. Ungarna verkar dock sova djupt!
På tal om ungarna så sa de igår att de kan tänka sig att vända hemåt snart. Disneyland är ju gjort nu och vi har lämnat poolen på campingen. Dessutom är ju sista stoppet på den här resan Fjällbacka, där vi ska hämta en hundvalp! Men min man och jag vill se Le Mont St Michel, D-day beaches och Amsterdam innan vi åker hem. Det behöver i och för sig inte ta så väldigt många dagar. Husbil är ett fantastiskt färdmedel! Vi känner oss härligt fria samtidigt som vi har allt med oss överallt. Lite grann som Skalman som har alla sina fiffiga prylar med sig i skalet.
Ååååh! Åh säger jag bara! Le Mont St Michel är helt otroligt! Det är så vackert att man kan gråta! Det låter löjligt, men vi blev verkligen sentimentala. Även innanför murarna var det otroligt fint, även om där rådde en hemsk kommers. Ungarna var tappra och gick oändliga trappsteg upp och ner i gränderna. Vi tog hur många bilder som helst. Solen sken och det var härligt varmt. Sedan gick vi till husbilen och åt lunch. Vi lyckades knipa den absolut bästa parkeringsplatsen och hade en grym utsikt när vi åt lunch. Vi drog upp en bit av gardinen på toaletten också, så att vi hade samma magiska utsikt från toalettsitsen. Det kallar jag vardagslyx!
Nu växer det inte röda vallmo i alla diken längre, men landskapet är grönt och mjukt böljande och emellanåt söker sig en doft av nyslaget gräs in i bilen. Livet är härligt!
Efter flera timmars bilfärd nådde vi Omaha beach i Normandie. Döttrarna rusade runt på den oändliga stranden och letade snäckor, medan min man och jag försökte ta till oss att ett fruktansvärt blodblad ägt rum här för nästan exakt 64 år sedan. Jag försökte minnas filmen ”Rädda menige Ryan”, men den här stranden är så ofattbart fin att hjärnan inte kan koppla ihop bilderna. Därefter åkte vi till en amerikansk kyrkogård där tusentals amerikanska soldater begravdes under andra världskriget. Kyrkogården var full av vita kors. Vi berättade kort om kriget för ungarna och 9-åringen läste på korsen med tårar i ögonen. 5-åringen hoppade omkring och konstaterade imponerad att en del soldater fått en stjärna istället för ett kors. Det tyckte hon var mycket finare. Vi brydde oss inte om att gå in på judendomen, utan bad henne bara att dämpa sig lite. 5-åringen konstaterade också med stor fascination att en fluga höll på att lägga ägg ovanpå ett av de vita korsen. Barn kan verkligen ta ner en på jorden igen!
Nu bor vi på en 4-stjärnig camping som är väldigt välskött. Vi betalade hela 37 euro för en natt, så vi stannar bara en. Men å andra sidan sa föreståndaren att vi får stanna och bada i poolerna hur länge vi vill i morgon, eftersom det fortfarande är lågsäsong. Om jag orkade skulle jag gå bort till servicehuset och duscha, inte minst eftersom jag inte duschade i går heller, men jag orkar inte. Jag som egentligen är världens värsta duschoman har fallit in i en sunkig campingstil och upptäckt att det är jäkligt skönt… Hjälp! Jag har blivit snuskig!
Tisdag 24/5 På väg norrut i Frankrike
Nu har vi ett par soliga timmar vid poolen innan vi fortsätter österut. Vi vet inte ännu hur långt vi ska åka idag. Kanske till Dieppe, eller hela vägen till Calais om döttrarna orkar. Innan vi lämnar det här området ska vi besöka ett D-day-museum och på väg mot Dieppe har vi fått tipset att besöka Etretat. Frågan är vad klockan hunnit bli då. Vårt mål är att stå på en ställplats inatt. De brukar bara kosta knappt 10 euro. Jag har förresten tagit en lååång och skön dusch i servicehuset. Jag var väl inte obotligt snuskig då.
Nu har vi besökt krigsmuseet i Arromanches. Om jag jämför med Pearl Harbor-museet i Honolulu som jag besökt tidigare, så var det här inte alls lika sentimentalt framställt. Det här var mer avskalad fakta. Ändå blev vi helt tagna. Både jag och 9-åringen svalde och svalde för att inte börja gråta. Nu är vi på väg mot Etretat efter att ha intagit en lunch bestående av makaroner och korv stroganoff på husbilsparkeringen i Arromanches.
Vi åker genom ett område fullt av gamla korsvirkeshus. Underbart! Vi stannar och handlar lite färskvaror i Pont d’Eveque. Vi ska äta tacos ikväll, men vi hittade ingen tacokrydda i affären. Förhoppningsvis har vi en påse kvar i vårt extra matförråd.
Vi skiter i Etretat. På vägen dit lurade GPS:en in oss i skogen (den känner ju inte av att vi kör en klumpig husbil), och där fick vi möte på en idiotsmal skogsväg. Vi blev tvungna att backa, och tyvärr backade vi in i en trädgren som stod ut… Plåten deformerades och innerfönstret på toaletten sprack. Nu har det gått några timmar, tårarna är torkade och husbilens ägare, tillika mina föräldrar, har bedyrat att det inte gör något. De vill bara att vi ska fortsätta som planerat och försöka ha lika roligt som vi haft hittills. En liten tröst var i alla fall att vi hade tacokrydda kvar i matförrådet…
Onsdag 25/6 Mot Amsterdam
Incidenten igår vilar över oss som en mental baksmälla. Vi hittade i alla fall en fin och helt kostnadsfri ställplats i en by söder om Amiens i går kväll. Pensionärerna i husbilen intill sa ett par tröstande ord när de såg skadan på husbilen och vår rostiga skolfranska räckte för att vi skulle förstå de tröstande orden.
I morse fick jag nytta av skolfranskan igen när två små pojkar från byn kom och sålde små spelkulor av glas. De var urcharmiga och vi köpte sex kulor för 50 cent, men vi fick minsann en sjunde på köpet! Jag betvivlar starkt att de lyckades sälja några kulor till pensionärerna i de övriga husbilarna. Vi var nog deras bästa kunder idag i alla fall!
I sista stund innan vi körde över gränsen till Belgien kom vi på att vi inte postat korten vi skrivit i Frankrike. Tvärtemot vad GPS:en ville (”Gör om rutt! Gör om rutt!) svängde vi av mot ett litet samhälle och letade febrilt efter en postlåda. Och slutligen – La Poste! Jag hoppade ur i farten samtidigt som min man körde vidare. Jag postade korten och sprang ifatt husbilen igen. Dråpligt nog var mina jeans uppknäppta, eftersom det är bekvämare så när man sitter i bilen, så jag höll på att tappa dem när jag hoppade ur bilen. Men jag lär ju aldrig träffa dem som såg mig igen…
5-åringen ser på ”Madicken” och 9-åringen lyssnar på musik i Mp3:n. De märkte inte ens att vi svängde av från vår rutt för att posta korten. Det slår mig ibland att det är som att vi gör två helt olika resor. Min man och jag tittar på naturen och förundras över den, vi läser kartor och planerar och vi håller koll på vattennivån i husbilen och ser till att bensinen fylls på osv. Ungarna pysslar, ser på film, lyssnar på musik, spelar spel eller tar sig en tupplur. Alla trivs och njuter, men inte nödvändigtvis av samma anledningar. Nu närmar vi oss Belgien. Au revoir France! Det har varit en fantastisk upplevelse!
Så har vi kört in i Nederländerna. En timme kvar till campingen i Amsterdam. Landskapet är platt, platt, platt… Frankrikes böljande, gröna kullar är ett minne blott.
Torsdag 26/6 Mot Tyskland
Nu kör vi ut ur Amsterdam. Vi har bott på en helt okej camping som bara låg några hundra meter från metron. Med metron tog det bara 20 minuter till city. Vi kom in till Centralstationen vid 10.00 och hoppade direkt på en kanalbåt. Turen tog en timme och vi fick se många fina kanaler, broar och hus. Sedan åt vi en lätt lunch och strosade runt lite. Vi hade planer på att gå till Anne Franks hus, men när vi åkte förbi det med kanalbåten såg vi att kön var jättelång. Det får bli en annan gång. Halvtvå åkte vi tillbaka till campingen och fixade toaletten, tömde gråvattnet och fyllde på färskvatten. Nu är klockan 15.00 och vi kör mot nordvästra Tyskland. Vi börjar nog bli lite trötta av allt turistande och sedan vi lämnade det supervackra Frankrike blir allt annat liksom…inte så märkvärdigt vackert. Centrala Amsterdam är ju vackert förstås och holländarna urtrevliga, men förstäderna är rätt bedrövliga. Fast de holländska vägarna är av bra kvalitet!
Herrejösses så rädd jag blev nu!!! En bil längre fram på vägen tappade kontrollen totalt och spann omkring hur som helst mellan båda filerna! Det är helt obegripligt att den inte körde in i någon annan bil, för trafiken är inte precis gles. Vi försökte bromsa så snabbt som möjligt utan att tvärbromsa. Det gick bra, men de få saker som låg lösa i husbilen for ner i golvet. Allting gick jättefort, men det kändes som en evighet. Den sladdande bilen fick slutligen stopp mitt i vägen mellan de båda filerna. Vi körde ut i vägrenen för att ta oss förbi. Sedan backade även ”olycksbilen” försiktigt ut i vägrenen. Vi åkte sakta därifrån omtumlade och nästan lite chockade. Vi var verkligen otäckt nära att bli inblandade i en bilolycka.
Fredag 27/6 Mot Puttgarden
Efter en lugn natt på en stor och fräsch ställplats i nordvästra Tyskland är vi nu på väg mot sälstationen i samhället Norden. Vi använder vindrutetorkarna för första gången sedan vi lämnade Tyskland på nerresan. Det nordiska sommarvädret gör sig påmint…
Sälkutarna var underbara! Finns det något sötare?! Och vi betalade endast 140 kronor för hela familjen. MEN – och det är ett stort MEN – det fanns inte ett ords information på något annat språk än tyska. Utmärkt engelska, ringrostig skolfranska och skolspanska hade vi inget för. Jag menar, ett par ord på engelska hade väl varit rimligt? Jag frågade för säkerhets skull personalen, men de tittade förvånat på mig. Kan jag verkligen vara den första turisten som ställer den frågan? Det var inte för pengarnas skull jag frågade – jag betalar gärna för en så god sak som att rädda föräldralösa sälungar – men jag ville ju veta mer! Nåväl, jag fick ju se de söta små ”limporna” i alla fall. Nu åker vi genom Norden och det är jättefint.
Vi har funderat mycket kring det här hur man är sitt eget lands ambassadör. Turistbyråer i all ära, men det är personerna du möter på gatan, i affären, i toalettköerna och på alla andra vardagliga ställen, som avgör hur du minns ett land. Minsta lilla oartighet kan ändra hela helhetsintrycket av en plats inom loppet av några sekunder. Ett land kan kännas underbart fast du knappt kan kommunicera med invånarna. Det kan räcka med välvilja och leenden för att du ska trivas. På samma sätt kan ett tråkigt bemötande göra en ledsen och besviken. Naturligtvis gäller resonemanget åt båda håll. Som svensk utomlands visar jag ju invånarna i landet jag besöker hur vi svenskar är. Det är verkligen värdefullt att bjuda till och visa sig från sin bästa sida!
Efter ett kort lunchstopp på en parkering bredvid motorvägen är vi återigen på väg mot Puttgarden. Vi ska leta efter en ställplats i närheten av färjeläget. Det är ”köigt” som tusan på motorvägen. Ungarna tittar på DVD och märker inte mycket av köerna. Vi tittar på bilarna runtomkring och suckar…
Det här är ju helt sjukt! Det spelar ingen roll när på dagen man börjar köra kring storstäderna – klockan hinner alltid bli runt 17.00 och köerna oändliga! Åååh vad segt! Och vad gör man när man har tråkigt? Jo, man fikar. Men nu har vi snart tömt förråden på kakor, chips och bröd. 9-åringen äter just ur en ask Crème Bonjour med sked… Vi behöver mer fika!!!
Knappt en timme kvar till Puttgarden. Klockan har hunnit bli 18.00. Vägen är usel, men naturen vacker! Solen tittar fram. Det är bara fika som saknas…
Lördag 28/6 Mot Sverige
Regnet vräker ner! Fast det är väldigt mysigt i husbilen när regnet slår mot plåten… Ställplatsen hänger ihop med en camping och natten blev dyrare än vi tänkt oss, men det gör inget. Nu är vi på väg mot Puttgarden.
Nu börjar förråden i husbilen sina. Vi har för tillfället bara pyttesmå pappersassietter kvar att äta på, allt dricks ur kaffemuggar, smöret tryter, sylten tog nyss slut, riset är slut – det klassiska ”allt på en gång”. Men nu klarar vi oss hem. Ikväll blir det middag hos våra snälla kompisar i Löddeköpinge, i morgon blir det middag hos min lika snälla lillasyster och hennes familj i Göteborg och på måndag hämtar vi valpen i Fjällbacka och drar hem till Norrköping igen.
Bordershopen vid färjeläget i Puttgarden var ju en upplevelse. Vi är väl de enda i Sverige som inte varit där. Vår alkoholkonsumtion är för måttlig för att det ska vara värt resan, men nu var vi ju ändå där. Till största delen utgjordes klientelet av medelålders män som under glada och lätt stressade tillrop fyllde kundvagnarna med diverse högst nödvändiga produkter. Själva köpte vi några plattor öl och lite vin. Ungarna köpte godis, men just godiset var nog inte särskilt billigt. Nu köar vi till färjan.
Tillbaka i Sverige! Vi har just kört av Öresundsbron. Det känns som vi har varit borta mycket längre än två veckor. Nu sticker vi till Löddeköpinge!
Söndag 29/6 Mot Göteborg
Nu har vi lämnat Löddeköpinge, proppmätta även den här gången… Vi passade på att gosa med våra vänners springer spaniel. I morgon hämtar vi vår egen valp. Hon är hälften bordercollie och hälften springer spaniel. Nu kör vi mot Göteborg och slås av hur vackert Skåne är. Liksom i Frankrike är naturen böljande och grön och många ängar kantas av röd vallmo.
Norr om Varberg blir det kö ett tag. Ett hästsläp har gått sönder och i vägrenen på motorvägen står den stackars skärrade hästen med sina ägare. Som väl är finns polisen på plats och ser till att trafiken flyter förbi sakta i vänsterfilen, medan högerfilen är avstängd. Nu har vi inte långt kvar till Göteborg.
Måndag 30/6 Hem till Norrköping
Efter ett supertrevligt besök hos lillsyrran åkte vi så och hämtade vår lilla Elsa! Nu är vi på väg hem, men det går inte fort eftersom vi måste rasta Elsa så ofta.
Nu ska vi hem och smälta intrycken. Det har varit en helt suverän semester! Tänk att det går att bo fyra personer på så liten yta utan att bli osams. Det är tvärtom mysigt att få vara så nära varandra hela tiden. All tid man lägger på varandra, alla måsten som finns kvar hemma i villan i Sverige. Vi fantiserar redan om Italien med husbil nästa sommar!
Vi tog sammanlagt 660 bilder på resan…! Några av dem ligger på mina sidor här på sajten.
Om vi ska sammanställa några korta tips för en husbilssemester så skulle det t.ex. kunna vara:
- Res gärna tidigt på sommaren, innan den värsta turistsäsongen har kommit igång.
- Undvik storstäderna i rusningstrafik.
- Ta med så mycket mat som möjligt i bilen när du åker – smidigt!
- Ta med en adapter till gasoltuben om du behöver fylla på utanför Sverige.
- Ha alltid lite kontanter med er, ibland fungerar det inte med kort.
Av: ESS (2008-07-11)