Reseberättelse:Två härliga veckor i Malaysia - med fokus på Borneo
(Malaysia, Borneo, Kota Kinabalu, Sandakan, Kuala Lumpur)
Malaysiska Borneo
De norra delarna av Borneo tillhör Malaysia och är tämligen lättillgängliga för turister. De två delstaterna heter Sabah och Sarawak. Sabah är väl mest känd och exploaterad, medan Sarawak sägs vara mer orört och mer oslipad diamant. Vi hade länge funderingar på att åka till Sarawak och ta oss runt på egen hand, men den begränsade tidsrymden som vi hade att spela med (bara drygt två veckor) kändes tillslut för kort för att göra allt på egen hand, varför vi ändå valde Sabah.
Sabahs huvudstad heter Kota Kinabalu och ligger på kusten åt nortväst. Staden har flera hundra tusen invånare, gott om logimöjligheter, ordentlig flygplats med dagliga flyg till många städer i regionen, m.m. Detta blev vår språngbräda för den fortsatta resan, något som visade sig vara ett utmärkt val.
Staden är ganska trevlig. Det finns mycket shopping, restauranger och lättillängliga utflyktsmål. Det är enkelt och billigt att för bara någon tia ta sig runt i stan med taxi.
Strax utanför Kota Kinabalu, eller kort och gott KK, ligger den marina nationalparken Tunku Abdul Rahman som består av fem stycken öar med korallrev. Hit kan man på 15-30 minuter enkelt ta sig med en av många båtar, för sol, bad, snorkling, dykning, m.m. Att bo på öarna visade sig däremot svårare, då man i princip är hänvisad till två förhållandevis dyra resorts.
Vi hamnade en natt på Gayana Island Resort på den största ön, Gayana. Vad vi dock missat var att höra oss för om ett och annat innan vi åkte dit. Det visade sig nämligen att 2/3 av stället var stängt för renovering, poolen inkluderat, och i viken var det algblomning. Maten och servicen var det inget fel på, och bungalown på pålar i vattnet var trevlig och fin, men det blev inte så fantastiskt som vi hade hoppats på.
Vår erfarenhet är i alla fall att det var bättre att bo på hotell i KK och göra dagsturer till öarna. På så sätt kan du anpassa dig efter vädret och enkelt se alla de olika öarna. Vid färjeterminalen, strax norr om Kota Kinabalus centrum, finns en uppsjö av bolag som fixar båtresan och transfer till och från ditt hotell!
Orkidéer
Av en slump kom vi över en "flyer" för en orkidéträdgård en bit nordöst om KK. Den fanns inte med i någon guidebok, men vi chansade och tog en taxi dit.
Är du intresserad av blommor är detta en guldgruva. Vi såg oräkneliga hybrider av orkidéer och lärde oss mycket om ursprung, odling, m.m.
Resan tog cirka tre-kvart och väl där väntade taxichauffören medan vi fick en privat guidad rundvandring på nästan två timmar, innan vi åkte tillbaka. Totalt gick kalaset på cirka 200 kr för resa och inträde.
Efter att ha gjort Kota Kinabalu i nästan en vecka skulle vi vidare till östkusten och staden Sandakan, som skulle bli vår (och säker de flesta andras) bas för utforskningen av naturen i denna del av Borneo. Vi hade först funderingar på att ta busssen – en sex timmars resa för cirka hundralappen – för att få en känsla för djungeln längs vägen, men slutligen var det tidsbrist och den riktigt låga prislappen på flygstolar som fällde avgörandet. Vi bokade in oss hos AirAsia och flög alla tre över ön på en halvtimme för totalt 250 kronor!
Själva Sandakan kom att visa sig vara en väldigt tråkig stad utan något du måste se. Den tid vi spenderade i själva staden använde vi till att skriva vykort och planlöst promenera runt i stadskärnan.
Men runt Sandakan, där finns det grejor!
Ön Selingan dryga timmens båtfärd norr om Sandakan besöks varje natt av havssköldpaddor som kryper upp på stränderna och lägger ägg. Det sker ett stort arbete för att hjälpa sköldpaddorna.
En liten skara betalande turister tillåts besöka ön varje dygn och inkomsterna går till att skydda sköldpaddorna, rädda äggen från rovdjur och se till att nykläckta ungar hittar tillbaka till havet. Du kan få se alltihop! Visst är det mycket känsla av turistfälla när 30 man på given signal springer mot en viss angiven del av ön och ställer sig i en halvring runt en stackars sköldpadda i färd med att lägga en stor hög med ägg, men det här är nog enda gången i livet man får se något dylikt.
Boendet på Selingan är i ganska enkla bungalows men man ska ju bara sova där! För båten tillbaka nästa morgon går halv sju…
Inte långt från Sandakan kan man på ett mycket enkelt sätt få se både djungel och (nästan) vilda djur, om man åker till orangutangcentret i Sepilok. Här arbetas det målmedvetet för att rädda orangutangen från utrotning. Apor som hållits som husdjur eller hittats isolerade på plantager eller kalhyggen, flyttas hit för att långsamt återanpassas till djungellivet.
Två gånger varje dag sker matning av apor från en plattform byggd bland träden, cirka tio minuters promenad in i skogen. Det är en populär turistfälla att åka hit och titta på. Nästan alla dagar dyker det upp halvvilda apor från skogen för att äta och bli fotograferade. Ganska skoj, men nog känns det lite krystat och konstgjort?
Från Sandakan kan man upptäcka djungeln på ett mycket smidigt, bekvämt och barnvänligt sätt – från båt. Strax söder om staden breder sig deltat av floden Kinabatangan ut. Stora delar av området är mangroveträsk där havsvatten sköljer in med tidvattnet två gånger per dygn. Miljön ger en unik flora och fauna – t.ex. den för Borneo helt unika näsapan.
Vi åkte på en tvådagars tur på Kinabatangan – en dag uppför floden, övernattning och så återfärd nästa dag. Längs flodstränderna fick vi flera tillfällen att se det unika djurlivet. Vår guide stod i fören och spanade och fick skepparen att sakta in i tid och ljudlöst glida in mot stranden. Vilda orangutanger, näsapor, krokodiler, varaner, vadarfåglar…
Boendet på Sukau Riverside Lodge höll liknande klass som det på Selingan – enkla sängar, rinnande vatten, en takfläkt men inte mycket mer. Men maten var helt okej och stämningen trevlig.
I arrangemanget ingick även en tur i skymningen med en mindre båt på en biflod till Kinabatangan. Detta blev kanske hela resans höjdpunkt! På den kanske tio meter breda floden kom vi naturen riktigt nära. Det lät regnskog, det såg ut som regnskog, det var fuktigt som i regnskog, det var regnskog. Vi fick se samma djur som förut, fast nu på bara någon meters avstånd. Plus fler fåglar och även orm. Denna känsla kommer vi ha med oss länge.
En tur längs Kinabatangan ska man absolut inte missa!
Efter våra dagar i djungeln bar det snart av till Kuala Lumpur – en helt annan typ av djungel. Här ordnade vi boende via vår resebyrå och Malaysia Airlines redan hemifrån Sverige. Malaysia Airlines erbjuder nämligen förmånliga paket med flyg, transfer och boende i ”Kulan”. Vi bodde på fyrstjärniga Coronade Hotel för lite drygt tre hundra kronor natten, men kunde lika gärna valt ett femstjärnigt hotell för mindre än det dubbla.
Om man nu väljer att bo på ett bra hotell, kan det lika gärna ligga på rätt ställe. Vi tyckte att området ”the Golden Triangle” (där Coronade ligger) var perfekt. Detta är riktiga centrum med massor av shoppingcenter och nära till mycket annat. Den tryckande värmen fick oss nämligen att dela upp våra dagar mellan en utflykt på förmiddagen och shopping på eftermiddagen, för att inte utsätta Ludde för för mycket värme.
Som utflykter testade vi fjärilsparken (mycket fin), fågelparken (för stor, men väldigt fin), Chinatown (speciellt), Little India (om du vill handla billiga kläder eller tyger) och KL Tower.
Kuala Lumpurs mest kända utflyktsmål är Petronas Twin Towers. Här kan man gratis åka upp till gångbron på 170 meters höjd – om man får tag i en biljett. Dessa delas ut på morgonen och man behöver vara på plats före åtta på morgonen för att vara säker på att få en. Vi valde sovmorgon…
Telekommunikationstornet KL Tower kan man köpa biljett till utan problem och härifrån får man en enorm utsikt över hela KL från cirka 300 meters höjd.
Shopping i Kuala Lumpur är en stor grej. Man skulle kunna tro att elektronik och kameragrejor skulle vara billigt, men vi fann prisskillnaden för liten för att riskera trasslet ifall något skulle strula. Istället fick vi med oss hem en ordentlig laddning kläder till Ludvig och Johan. Anna-Maria (och de flesta långa skandinaviska kvinnor) hade klart mycket svårare att hitta passande kläder.
Det finns väl utbyggd kollektivtrafik i Kulan – och vi använde den inte en enda gång… Taxi visade sig vara så smidigt, enkelt och billigt, att vi inte funderade över andra alternativ. Taxibilarna har alla taxameter och det kostar fyra svenska kronor att påbörja färden. Därefter tickar det upp med mindre än en krona i minuten. På sina ställen, ofta vid de stora turistattraktionerna, finns det en "taxi desk" där de säljer "taxikuponger", vilket i praktiken betyder att du får ett fast pris som du betalar i förskott. Vår erfarenhet blev snabbt att detta var ett säkert sätt att betala dubbelt så mycket som vi borde… Lösningen är att promenera iväg från turistfällan längs valfri stor gata. Inom någon minut lär du sikta andra taxibilar som vill plocka upp dig och köra dig dit du vill, men då med taxameter, och det blir nästan alltid billigare.
Av: Ananas (2007-07-05)