Reseberättelse:

Klättra med Modet på axeln och Höjdskräck kvar i bilen

(Sverige, Sörmland, Åby, Sörsjöns Äventyrspark)

N 58° 43.425., E 16° 5.126. och "OK". Äntligen, vi var på väg till Sörsjöns Äventyrspark där vi enligt sajten lovades klättring i träd. Bilfärden från centrala Stockholm till en skogsglänta vid en lugn sjö med en stor strand gick snabbt och det var förvånadsvärt rätt tyst i bilen. Antar att vi alla satt och funderade på vad som väntade.
Vi är Wilma 10, Alva 7,5, pappa och mamma (vid tangenterna).

En stor banderoll där det stor "Sörsjöns Äventyrspark" välkomnade oss in i skogsområdet som var Äventyrsparken. Området var inte stort till ytan men däremot på höjden och var likt ett spindelnät. Höghöjdsbanorna gick hit och dit mellan träden och blandades friskt. En "lättare" bana gick under både en "svårare" och en "svåraste" bana.

"Det verkar inte vara så många besökare", säger den yngsta dottern. Jag är just på väg att hålla med henne innan jag blickar upp i träden och där ser jag dom -  besökarna. Vissa står vid trädstammarna, andra håller balansen mellan träden och så såg jag dom som åkte linbanan mellan träden. Jag rös i den 25-gradiga värmen.

Vi gick fram till den lilla friggebod som var "reception" och togs glatt emot av personalen som hjälpte oss på med selar, hjälmar och annan utrustning. Därefter fick vi en genomgång av säkerheten samt sällskap igenom den första banan som var gul.

Banorna var indelade från lättaste gul, grön, blå, röd till svåraste svart. Gul och grön rekommenderades till kortare klättrare (som exempelvis barn).

Wilma tog täten genom banorna. Alva var tätt efter, därefter pappa och sen jag. Jag insåg att jag hade viss tendens till höjdskräck även på så låg höjd som 2 meter och det var när jag skulle balansera på en smal planka mellan två träd. Jag är så glad att jag hade karbiner med slitstarka remmar att lita på.

Vi fick rida på elefanten Jumbo mellan två träd, på ett annat ställe tog en snowracer oss från ett träd till ett annat. När jag blir ännu modigare ska jag ta mig upp till cykeln som sitter på en lina 20 meter upp.
Iderikedomen på saker man kan använda vid klättringen verkar vara gränslös.

Efter att vi gått igenom alla gula, gröna och blå banor samt ätit vår medhavda matsäck vid "lägerelden" känner vi oss lyckliga, nöjda, lite möra och kådiga. Nu var det bara linbanan över sjön kvar - en tur på 400 meter i en fart som kan komma upp i 50 km/h om man har tur och vikt.

Vi klättrar upp i trädet där Ziplinen startar från. Vi har fått instruktioner att barnen ska åka mellan mamma och pappa och detta bara för att tjejerna måste ha hjälp med karbiner och hjul.

Pappa hjälper Wilma att bli startklar innan han åker iväg mellan träden och över vattnet, svisssssch. När vi ser att pappa-prick är framme svisssschar Wilma iväg.
Alva, svisssschar och jag svisssschar straxt efter henne och när vi är tillsammans igen på andra sidan sjön är vi tre stycken som skrattar gott. Alva kanske inte skrattar men hon drar på leendet och säger: "Den kanske inte få en 10:a men det andra får 100!"

Ett besök i äventyrsparkens höghöjdsbanor är ett måste! Ta inte till höjdskräck som en ursäkt för att inte åka dit - den övervinner man efter en stund, om man inte tittar ner -).

Bäst med Sörsjöns äventyrspark:
1. Det fanns utmanande banor för alla - oavsett ålder. Det handlar bara om att Modet sitter på axeln och Höjdrädslan blir kvar i bilen.
2. Det finns utmaningar kvar till nästa besök.
3. Personalen går omkring under träden och frågar hur det går och ger tips om man vill ha.

Sämst med Sörsjöns äventyrspark:
1. Ansvaret för säkerheten låg på en själv, vilket är svårt för ett barn att förstå. Det är lite svårt för barnet att tänka på säkerheten när hen hamnar i panik högt upp i en bana och vill komma ner snabbt. Och snabbt kommer barnet komma ner om hen glömmer att haka fast sig...
2. Tiden man får på sig är 2,5 timmar, vilket är alldeles för kort (men turligt nog kan man köpa till sig en heldag).

Av: C@... (2013-07-27)