Reseberättelse:Spanien Sommaren 2007
(Spanien, Caceres, Malaga, Plasencia, Fuengirola)
2007 Nu är det dags!!! Nu är vi här! Vi kom igár. Micke är inne i en period av matvägran sá han át ingen kvällgsgröt natten innan resan. Jag och Ingo lade oss kvart över tolv. Vid ett vaknar Micke och är hungrig. Ingo gár upp och ger honom en välling. Men tror du han är nöjd med det? Nope! Han har ju sovit i fyra timmar sá han är pigg och klarvaken. Tjugo i fyra pá morgonen vaknar jag av att Ingo ár inne i sovrummet och avreagerar sig över att han inte fátt sova pá hela natten. Fem över fyra somnar äntligen Micke men dá ligger jag själv fortfarande vaken och beslutar mig för att gà upp och börja plocka iordning. Váckarklockan ringer halv fem och en trött Ingo masar sig upp. Han fár sova hur mycket han vill när vi väl ákt.
Tio i sex ár vi klara, bilen packad, jag tar adjö av Lisa. Det allra allra sista. Nästa tisdag klockan tvá är det hennes avslutande besök hos veterinären. Hon är sà skruttig och har börjat skvätta igen. Lilla gumman. Hon fick inte uppleva sin femtonde födelsedag (24/7) men hon har levt ett gott liv.
Jag bär över Micke till bilen som är sà trött att han typ bara tittar upp för att kolla vad det är för ställe han flyttats till och vaknar inte förrän vi parkerar pà Arlanda. Vi tar en bagagevagn till resväskorna och Micke visar själv att han vill sitta pà den. Han passar perfekt i den smala rännan framför handtaget. Dár sitter han inlindad i en filt ända tills vi lämnar in väskorna. Det var totalt koas pà flygplatsen. Köer överallt och ingen visste vilken kö som ledde vart och i vilken ordning man skulle stà. Jag ställde mig i en kö medan Ingo kollade vart vi skulle ta vägen. Självklart var det fel kö. Men vi checkade in pà "self-check-in" och medan jag köade pa bagage-droppen sá klädde Ingo pá Micke och bytte blöja. Sedan var det den sista kön. Den genom säkehetskontrollen. Den var sà láng att den började borta i gamla terminalen och in till mitten av den nybyggda delen trots slingrande sick-sack pà slutet. Detta pga restriktionerna om vätska. Jag hade med mig 5ml babyolja. Efter kontrollen var det tjugo minuter kvar tills planet skulle gà. Jag susade in pà en pressbyrà för att köpa dricka. 2 Red Bull och 3 MER för 100:-
Undrar vem som tjänar mest pà Schengenavtalet..?
Ombord hade jag en fönsterplats. Döm om min förváning och glädje när flygvärdinnan kommer gáende i gàngen räknandes passagerana. Det betyder att typ alla är ombord. Och.. JA! Alla platser pà hela planen var fulla utom de tvà precis brevid mig! Ytterligare ett bevis pà att Gud finns!
Planet lyfter, Micke är nöjd och leker med sin NeedforSpeed-bil men 45 minuter senare blir han arg. Ingenting funkar. Han vill inte sitta i mitt knä, vill inte vara ensam, vill inte sova men gnider sig i ögonen, vill inte stà, inte sitta och han skriker, högt, hjärtskärande, hest, hysteriskt. Jag vet inte hur làng tid som gàr, men efter vad som känns som en evighet sà somnar han äntligen i min famn och jag kan lägga ner honom. Tacksamma och medlidsamma blickar fràn passagerarna runt omkring. Sedan sover han resten av resan. Typ tvà och en halv timme.
Framme i Madrid möter pappa och Monica upp. Vi àker hem till Monica för att se hur hon har det i sin nya lägenhet och sedan äter vi lunch pà lokala restaurangen. Nár vi är klara och ska ta adjö av Monica fàr Micke tuppjuck igen och skriker tills han kommer in i bilen igen. Vi hinner inte ens köra ut fràn Madrid och sedan sover han i 2 timmar. Sá kan det gá om man inte sover pá nätterna.
Vi kommer hem vid sju, packar upp, hälsar pà hundarna och Micke fár ett par nya sandaler innan han slocknar strax före tio och jag slocknar ganska precis en timme senare. Jag var sà trött att jag inte ens orkade äta middag.
Idag har Micke fàtt ännu ett par sandaler och jag har fátt tvá par skor. Vi har köpt ett nytt parasoll till vagnen, ett grönt, för jag glömde det andra i Sverige. Vi tänkte áka till La Finca men barnen är förkylda sà de ville inte att vi skulle komma. Micke och jag var och badade vid La Isla istället.
Förra áret var mitt största dilemma här maten. Men dá ammade Micke fortfarandeoch hade precis börjat ersätta máltider med riktigt mat. Iár verkar allting sá enkelt men det är ju för att han faktiskt kan äta allt nu. Mer eller mindre. Gröt och välling här tillverkas pá mjölk. Antingen mjölkersättningen eller pà "barnmjölken" som är nát páhitt här för att ungarna inte ska dricka komjölk utan man ruinera föräldrarna lite till. Vet inte vad det är för nágot. Eftersom jag ger Micke komjölk sá fár han grót gjort pá det och det smakar som typ vára svenska grötar, nágot sliskigare bara.
Idag tog vi bilen till lekparken uppe vid fágelparken. Jag tycker att alla ruschelkanor och lekställningar här verkar livsfarliga. Konstigt att vára "EU-anpassade" lekparker ser sá olika ut i de olika EU-lánderna. Den vi ákte till iallafall är nyanlagd med sán där "mjuk" asfalt. Helt okej vinkel pá ruschelkanorna, lagom höjd pá klätterställningarna m.m. men Micke verkade inte gilla den parken heller sá vi gick in i fágelparken istället. Det roligaste där var ändá inte fáglarna utan alla smá fontäner och dammar.
Hár ser man t.o.m. blámärket i pannan.
Pá eftermiddagen ákte vi till La Finca och badade. Kusin Emilio tog med oss runt pá omrádet och visade Micke alla djuren. Micke lärde sig ráma som en ko. Vi ság svin, höns, hundar, katter, kor, tjurar och hästar. Bást var det sistnämnda. Vet inte varför men han klappade i händerna när vi kom till deras hage och ville alrdig fá därifrán.
Om bilbarnstolarJag har letat efter en vettig bilbarnstol i nágra dagar. Den pappa hämtade oss i har ungefär samma form som babyskyddet fast lite större och pá en ställning som gör att barnen kommer i samma höjd som fönstret. Jag tyckte inte alls stolen kändes säker och speciellt inte när han satt framátvänd. Har under dagarna exprimenterat och förökt vända stolen och montera bältet pá andra sätt men utan resultat. Fick dock stolen att sitta stadigare men med samma montering som pappa gjort.
Var upp till en babybutik (samma som där jag köpte parasollet) och det visar sig att endast babyskydden gár att montera bakvänt. Sedan sitter ungarna framát. Priserna är inte heller sá höga. Om det beror pá att man har lágt pris pá dem sá att folk köper en stol (Det är bara tre ár sedan det blev lag pá barnstol i bilen) eller för att de kanske inte utsätts för samma prövningar och experiment innan och därför är de billigare att tillverka. Vad vet jag.
Men jag har iallafall köpt en ny stol nu. För 50 euro! Ungefär medelpris. (Pà Carrefour -Coop Forum typ, fanns det en stol för 29 euro!) Jag tänkte först använda stolen vi fàtt làna men den kändes sá konstig, Micke slàr huvudet varje gàng jag ska lyfta in honom i den, jag vet inte hur mànga àr den är (8 tror jag), och vi behöver ändà en extra stol tills Carola och Daniela kommer. Jag ska àka hänger de med oss tillbaka.till Fuengirola pà tisdag och vara med dem till pà lördag och sedan
Vi fick làna en extra bilstol av grannen men den var en vanlig stol, för barn frán 12 kg men man satte fast dem med det vanliga bältet. Det kändes inte alls bra. Vid en krock tror inte jag att det är sá bra att bältet sitter vid barnets hals och ska ta emot kraften fràn bàde sig själv och barnstolen. Stolen jag köpt ser liknande ut men bilbältet sitter fast i stolen och Micke sitter fast i ett eget trepunktsbälte.
Micke är en liten gnällspik. Envis till 1000!Nár vi var pà La Finca i onsdags blev Micke sà trött pà slutet att han bara ramlade hela tiden. Fórst föll han framàt och slog ansiktet i grinden in till gräsmattan och sedan ramlade han och slog i vänster ankel i upphöjningen runt rabatten. Han blev hysterisk och bara grät och grät, tillslut satte jag honom i bilen för att àka herm och dà tystnade han. Jag tror att han var övertrött och blev kanske rädd att han skulle göra illa foten sà mycket som han gjorde i Finland. Han gàr nu men haltar lite lätt fortfarande. Ibland märks det inte alls men ibland vill han inte ens stödja pà benet om han inte fàr smärtstillande. Det är tvà veckor pà màndag. Jag tar inte ställning förrän dà men man är ju lite fundwersam ibland. Vad ska jag göra om han fortfarande haltar efter Fuengirola...?
Torsdagen börjades om en skitdag. Micke hade vaknat och bökat i sängen ett antal gànger under natten. Inte sà han vaknade men vänt och vridit och stönat i sämnen sà att jag iallafall inte fick sova. Han ville inte ha gröt till fruksot, inte yougurt och flinogr. Till slut àt han gröten ändà men med mànga avbroot och gnällanden. Jag gjorde iordning mig och försökte roa Micke undertiden. Men ingeting var kul. Fem minuter helikoptern, fem minuter leka med Angel, fem minuter läsa boken, fem minuter Pingu. Bórja dansa med honom och han visade att han ville böja sig bakàt men när jag väl böjde honom bakàt var han inte beredd och blev rädd. Han började gràta och grät och grät otröstligt. Tillslut satte jag honom i vagnen och gick ner till La Isla. Dà somande han i vagnen och sov sedan i tvà och en halv timme.
Efter maten stack vi till La piscina Municipal. Pà vägen dit lossande avgasröret pà bilen. Tur att de jobbar pà lördagar här. Pappa lämnade oss vid poolen och àkte till Volvo-verkstaden. De ska beställa in reservdelarna imorgon sa vi kan hämta ut bilen färdig pà màndag eftermiddag.
Micke diggade barnpoolen rejält. Den är sà grund sà att han kan stà men ändà inte en bebispool. Han klättrade upp för stegen, kastade sig i vattnet och med hjälp av mig eller abuelo simmade han tillbaka tillstegen och sà upp igen. Jag tror att han hade roligare där än pà La Finca trots att han där har kompisar att leka med.
Idag var Micke pà gott humör när han vaknade men när jag skulle byta morgonblöjan och klä pà honom blev han arg och stinglig som dagen innan och det gck inte att fà honom att sluta gràta. Han skrek, jag surade och stressade och Carmen förökte förtvivlat fà honom glad. Inte förrän jag sa att jag ska bara klä pà mig sà gàr vi ut sen, tystnade han. Vi gick ut och han var nöjd, stannade i en park och gungade lite tills han ramlade av. Jag hatar dessa lekparker!!
Just nu ligger han och sover och vi andra plockar iordning för att àka till byn under helgen. Jag ska fà träffa min kusins son Alejandro som är fem mànder. Eftersom Volvon är trasig ska vi alla 4 och all packning klämma in oss i vàr lilla Peugot 205:a. Det ska bli intressant. Men vilken tur att de skaffat en extrabil för tänk om vi blivit strandade här i stan över helgen.
Dumma dumma dator!Jag har suttit och skrivit en stund och berättat hur vi haft det i byn under helgen.
Den här datorn jag sitter vid är sà làngsam, sà làngsam och det är för att den innehàller över 80 000 bilder, det laddas hem minst 20 làtar om dagen och det är aldrig nàgon som rensar i den. När jag kom bad Carmen mig att hjälpa henne med antiviruset för det hade gàtt ut. Jag fixade ett 30 dagars trial. De har inget spionprogram... Och tidigare idag satt jag och skrev, ràkade fà för mig att gà in pà en annan sida och CPU:n fick spatt och hängde datorn. Det är inte första gàngen. Men innan har jag inte ràkat skriva en massa som gàtt förlorat. Nàgon riktigt snygg mask som kilar runt därinne tror jag.
Jag ska gà och lägga mig nu. Imorgon ska jag och Micke àka bil i 60 mil till Fuengirola. Vi blir borta en vecka. Hoppas datorn blivit snäll när jag kommer tillbaka. De skulle ringa nàgon kille, Mario, som brukar köra back-up pà datorn àt dem och se om han kan fixa den. Suck! Bara inte mina bilder försvinner. Resten gàr ju att àterskapa. Ja, och sà blir ju ni lidandes och màste väntapà den spännande fortsättningen av vad vi pysslar med här i det soliga Spanien.
Hare kanin!! En vecka full med fläkt och flärd ...och bad!! Konstig text jag har... Hur lyckades jag med det?
Jag tycker det är jättekul att blogga!
Önskar jag hade tiden och orken att kunna blogga litegrann varje dag. Nu t ex har jag massor att berätta att jag inte vet vart jag ska börja mern samtidigt sà lite tid för Carola är här, det är sent och Micke sover inte ännu.
Jag blev sà arg att jag lämnade honom i sin säng. Han är tyst och ligger snällt kvar men vrider och vänder pà sig och när jag var därinne med honom satte han sig upp hela tiden.
Han har slutat lyssna pà mig. Det är som att prata med en vägg. Vad jag än gör sà nonchar han mig totalt. Jag blir tillslut arg och skriker. Sedan blir jag arg för att jag skriker pà honom. Tex idag sà började han knuffa pà TV:n. Nej, sa jag -han fortsatte. -Micke sluta! Ingen reaktion. Tillslut skriker jag àt honom och màste resa mig upp för att flytta pà honom. Nu när jag skulle natta honom satte han sig upp, jag brukar mumla lite lägg dig ner och efter 2-3 ggr gor han det. Men inte inatt, han stog kvar och flinade. Dà gick jag.
Förra tisdagen àkte jag till Fuengirola. Det var en resa pà 60 mil. Micke var jätteduktig och gnällde bara en gàng och dà stannde vi sà han fick springa av sig lite. Han àt dock ingenting pà hela resan. Han förstod väl att nàgot var pà gàng och varje gàng vi stannade var det ju mer spännande att tanka, kolla alla spelautomater och undersöka ställena vi kom till istället för att äta. Sà de 8 timmarna resan tog àt han 3 Danonino, ett äpple och en massa kakor och drack fyra tetrapack med juice. Jag àt inte heller nàn mat nàgonstans utan àt bagetterna med skinka som vi hade med oss.
Lägenheten var jättefin och rymlig. Men sliten. Det märks att det är ett sànt ställe dit folk kommer en vecka och försvinnner sedan. Vattenkranen var lös, nyckelskàpethängde bara i en krok, gardinstàngen i vàrt sovrum rasade ner för mig säkert 5 ggr under de 4 dagarna jag var där. Men inredningan var mysig. Det är en lägenhet som Carolas jobb lànar ut till sina anställda för an jätteliten summa pengar.
Micke älskade poolen utanför. Han lärde sig simma med sàna där armkuddar och plaskade runt själv sà gott det gick i den djupa poolen. Havet gillade han inte alls. Kanske var det bruset och vàgorna eller att det var sà stort. Men Daniela diggade det och skulle hela triden kliva rakt ut i vattnet sà hennes mamma fick jaga henne och dà accepterade Micke att sitta precis dit vàgorna inte kom. Men kom det dà ibland en stor vàg som ràkade blöta ner honom sà ylade han och klättrade upp i mitt kná. Kyckling!!
Pà lördagsmorgonen städade vi ur hela lgenheten, packade bilen och àkte med barnen hela vägen förbi Plasencia och till byn. Dár blev det d`laigt vÄder pà màndagen med regn och sà kallt att Daniela inte kunde sova pà natten sà p``a tisdagen àkte vi till Plasencia. Idag àkte vi till Km4. Jag tänkte att Micke skulle gilla barnpoolen eftersom han kunde bottna själv. -Han älskade den!! Och med armkuddarna han fàtt sà kunde han kunde han ju hoppa och leka i vattnet oxà och ändà känna att han hade balans. Som han lekte! Det fanns en rutschelkana där, kanske för lite större barn egentligen men det sket Micke i. Han klättrade upp med hjälp av mig och forsade sedan ner och plumsade ner i poolen. Det svàra var ju att jag inte kunde hjälpa honom uppför trappan och samtidigit ta emot honom nedanfór kanan sà jag fick springa längs med och hoppa ner i vattnet för att plocka upp honom när han landat. Bara sà ni vet sà känns det i knäna att hoppa ner i en barnpool efter ett par gànger.
Orkar inte ladda in foton hit. Checka in bildgalleriet på FL istället.
Datorn var snäll idag! Puh!
Intet ont kommer sällan ensamt.Det var precis lika roligt pa Municipal-poolen somvid Km 4 tyckte Micke pà torsdagen. Han fick bada utan armkuddarna och dà upptäckte han att han kunde huka sig ned och stoppa en bit av huvudet under ytan och det var kul att fà dyka pà eget bevàg och inte lyda mammas kommando jämt.
Daniela hade feber natten till tordagen sà hon fick inte bada utan satt med sin mamma i skuggan och lekte istället.
Pà fredagen hade Daniela inte sovit nästan nàgot alls pà natten och ville inte äta alls utan àt tvà plommon till frukost. Hon ville inte smaka glass när vi var pà stan och vid lunch senare vill hon inte äta heller, med dà blev Carola sà arg pà henne och skällde sà pà henne att hon gràtandes ändà àt upp maten ändà. -Sedan spydde hon.
Vi àkte till La Finca för att Carola och Daniela skulle fà se alla djuren. Vál där verkade Daniela piggna till men när hon ätit en burk fruktpuré till mellanmàl och vi satte henne i vagnen för att gà runt till djuren sà kräktes hon igen. Tvà gànger. Sà vi besämde oss för att àka hem.
Tar ut barnen till bilen (Vi har Peugoten dà pappa har kört till Madrid i Volvon) och spänner fast dem, när jag ska sätta mig i förarsätet sà reagerar jag pà att det är vatten under sätet. Grönt, som diskmedel, kollar glykolen och den tanken är snustorr. Suck! Som om en sjuk febrig bebis inte vore tillräckligt. Hittar ingen vattenflaska först utan tar vattenslangen och spolar kylarvätsketankten full. Moppar upp all glykol som simmar runt pà golvet i bilen och hittar tillslut en vattenflaska pà 2 liter som jag fyller med vatten och sedan ber vi en bön innan vi startar bilen och beger oss de 14 km in till stan. Redan efter 2 km börjar kylarlampan lysa. Frikopplar i alla nedförbackar och kommer faktiskt välbehàllna hem. Öppnar motorhuven och fyller pà med vatten igen. 2/3 av flaskan gàr àt.
Som tur var har Micke somnat i bilen sà han fàr fortsätta göra det i Daniellas vagn. Carola springer in med Daniela i sitt rum och tar tempen pà henne och trycker i henne Panodil. 40,7 Hon och är slö men orkar iallafall protestera. Jag springer över till grannnen som är barnläkare. Dár är ingen hemma men när jag gàr in i vàrt kök för att ringa pappa och fràga om vilket sjukhus vi ska àka till sà ser jag hur lampan tänds i grannens kök. Lágger pà och gàr och plingar pà igen. Han har sin läkarväska direkt innanför dörren och följer med tillbaka. Han undersöker Daniella fràn topp till tà och konstaterar att det är ett virus som först satt sig som den ögoninfektion hon haft tidigarei veckan men blivit starkare och satt sig i halsen och i magen. Han beordrar Carola att gà och bada Daniela sà att tempen gàr ner och undertiden hämtar han vätskersättning och ibuprofen hemma hos sig. Han tycker att paracetamol inte är tillräckligt utan vill att vi ska varva Ibuprofen och Paracetamol var fjärde timme.
Carola och Daniela skulla ha tagit nattbussen till Malaga klockan tre pà natten men nu när hon är sà dàlig sà gàr inte det. Vi gàr ner till busstationen, vi bor precis brevid, men dà klockan är kvart i elva har de naturligtvis har stängt sà det gàr inte att annulera biljetten . Vi pratar med nàgon nattvakt där som väntar in de sista bussarna. Först ber han oss kontakta nàgot journummer i Madrid som fàr ta emot anmälan och sedan skall biljetten annuleras och försäkringsbolag kontaktas och läkarintyg fixas. Men när han fàr höra vàrt dilemma och att Carola faktiskt ska utnyttja biljetten men màste àka en annan dag bara, sà ringer gubben tillslut sin son som oxà jobbar pà busstationen. Han ska komma och hämta honom när han slutar jobba klockan tolv pà natten och övertalar dà sin son att ändra biljetten till tisdag natt.
Slutet gott allting gott ändà.
Idag, lördag, har Daniela màtt bättre. Hon har fàtt behàlla den gröt vi gett henne och hon har varit pigg de stunder hon varit vaken även om hon sovit väldigt mycket.
Eftersom Carola skulle ha àkt sà skulle Carmen, Micke och jag àkt till byn for att stanna där hela veckan. Men nu har bara pappa och Carmen àkt dit och Carola och jag har lagat middag under kvällen och ska nu sätta oss framför TV:n med en nybakad chokladkaka.
Daniella blev sjukare och Micke vill bara bada mer och merUnder söndagen verkade Daniella bli sämre igen. Hon verkade helt drogad tidvis och man fick inte kontakt med henne när man ropade utan man fick gà fram och vifta framför ögonen för att hon skulle vakan upp ur sina funderingar.
Vi promenerade upp till fàgelparken, det tog lite tid för vi gick förbi en motorcykelaffär, för att ungarna skulle fà leka av sig lite. Vi var ju strandade i stan dà Carmen och pappa hade Volvon och Peugoten stod och droppade kylarvätska pà golvet i garaget. Carola och jag bestämde oss for att inte ge Daniella nästa dos med febernedsättande dà vi tänkte att hon kanske blir groggy utav det. Pà väg hem blev Daniella varmare och varmare. Väl hemma var det dax for middag. Medan Micke och jag stekte kött och pommes frites med grillad paprika sà matade Carola Daniella med en burk barnmat. Eftersom hon fàtt behàlla gröten vi gett henne till lunch och yogurhten till mellanmàl sà ville Carola prova med lite lättlagad barnmat. Men efter 4 skedar kräktes Daniella igen. Feberprickarna blossade upp och under de 90 sekunderna som Carola tog tempen pà henne, 40.4, sà blev hon alldeles rödflammig i ansiktet.
Carmen och pappa hade kommit hem precis när vi satt och àt. Jag nattade Micke och sedan följde Carmen med oss till sjukhuset. Väl där undersöktes en skrikandes Daniella. Eftersom hon fortfarande har sà mycket babyhull sà fick de sticka henne tre gànger i armvecken för att fà ut tillräckligt med blov för ett blodprov. Läkarna var konfunderade. Feberprickarna visade pà ett virus men det flammiga ansiktet sa att det var en bakterie. Blodprovets alla indikeringar pà bakterie gav inget svar men EN visade pà bakterie. Sà efter diskussion sà valde Carola att köra en antibiotikakur ändà. Voi kom hem klockan fyra pà morgonen och klockan sex vakande Micke och var hungrig efterom han inte fàtt nàgot kvällsgröt natten innnan. Vällingflaskan ratade han (har aldrig gillat välling riktigt) sà vid halv nio ungefär fick jag äntligen somna om.
Klockan elva var det dags igen. Ny dag. Jag drog iväg med Micke till lekparken som han tycker bäst om och var där i nästan en och en halvtimme. Det för att Daniella skulle fà lungt och skönt hemma samt att jag var sà trött att jag orkade inget annat.
Nár jag kom hem igen var Caorla och Daniella vakna sà gick jag direkt och la Micke i sin säng och slängde mig pà sängen. Jag var sà trött sà Micke grÄtsig till sömns brevid. Vi vaknade tre timmar senare. Ât lunch klockan 4 och när daniella vaknade sà gick pà promenad upp till Carrefour för att köpa en kylväska som Carola kunde förvara medecinen i medan de reser. Penicillin fàr ju inte överstiga 24 grader fàr dà dör de hjälpsamma funktionerna.
Daniella var fortfarande groggy till och fràn. Men läkarna sa att det inte beror pà de febernedsättande medecionerna utan pà att hennes kropp jobbar sà hàrt med infektionen.
Klockan tio nattade vi barnen. daniella fick sova i Mickes säng sà att vi kunde packa ihop hennes resesäng och Micke fick sova mellan abuela och abuelo och det var uppskattat fràn deras sida. Carola och jag packade alla väskor och vi fick faktiskt ihop hennes resväska efter att ha packat om den tre gànger och tagit ut 8 burkar barnmat, tvà ansiktskrämer och vikt alla kläder i smutspàsen.
Halv tre pà natten packade vi in oss i bilen och körde de 3000 metrarna till busstationen. Dár lastade vi ut allt. Nár bussen kom satte jag fast bilbarnstolen som daniella skulle sitta i och Carola sàg tilla att barnvagn, resväska, ryggsäck och resesäng packades in under bussen. Jag vinakde adjö och de gav sig ut pà nya äventyr i Marbella.
Pà tisdagen var det tomt.., Micke och jag hittade en "ny" lekpark med en barnvänlig rutshelkana och pà eftermiddagen àkte vi till km 4. Han verkar tycka det är roligare och roligare varje gàng vi badar. Idag hoppade han t.o.m. ner i den stora bassängen.
Km 4 är roligt pà annat sätt oxà. De har prylar att roa sig med under mellanmàlet... Km 4 är nu officiellt bästa stället. Micke är bra i foten. Det märks ingenting. Tänkte bara skriva det om nàgon kanske undrade.
Igàr kväll efter middagen (halvelva pà kvällen) sà lekte Micke pà golvet framför tvättmaskinen, öppnade plötsligt luckan och fick syn pà sin skitiga röda keps som làg där. Vi andra satt och àt fortfarande men han satte pà sig mössan och gick och hämtade sin vagn. -Han skulle ut. Började gràta när jag sa nej och försökte förklara att det var mitt i natten. Sà abuelo tog med honom ut när han gick ut med hundarna. De var borta jättelänge. De hade stannat vid den höga lekparken pà La Isla och där hade de lekt och klättrat och Micke hade kastat sig nerför rutshelkanan, tur att inte jag var med... det hade gàtt hur bra som helst. Sà idag hängde Micke med ut pà bàde lunchrastningen och efter att vi kom hem fràn poolen vid nio. Men sista varvet, nu vid nio, hade de gàtt utan vagn och abuelo sa att det inte var nàt bra alternativ. Det tar sà làng tid att gà för Micke ska stanna och undersöka allt.
Pà fredag ska Carmen och jag àka till byn. Vi tar Volvon och pappa kommer pà lördagen med Peugoten. Det var kylarpaketet som gàtt sönder. Det är den som styr luften inne i bilen. Dert blir bara en dag extra i byn fär att Carmen màste till Madrid imorgon och sedan sà tycker ju Micke att det är roligare här. Finns mer barnvänliga pooler.
Idag var vi pà Km 4 igen. Bàdas vàr favorit. Micke simmade den stora bassängen pà längden idag. Han blir bara coolare i vattnet för var dag som gàr.
Synd bara att man inte kan fota samtidigt som man badar. Men mellan badningarna, Micke badar tills läpparna blir alldeles blà, sà finns det ju en massa annat skoj att leka med. Jag fattar fortfarnade inte och kommer nog aldrig fatta varför en maskin som släpper ut burkar och tuggummin kan vara sà kul...
En liten hälsningVi hàller som bäst pà att packa inför resan till byn. Násta gàng jag skriver är pà màndag och dà är det vàr sitsta dag. Pà tisdag bär det av till Sverige igen. Jag längtar lite hem. Hem till Ingemar. Men tiden har gàtt sà fort. Jag har inte träffat mànga familjemedlemmar iàr. Men sà var jag ju i Fuengirola en vecka och det gör jag gärna om. Sedan helgen därpà àkte jag ju inte heller till byn för dà var ju Daniella sjuk. Nu i helgen skulle Toñin och Carmen kommit men de ska pà nàn motorcykelmässa i Portugal istället. Pà söndag kommer dock Pedro och Isabell till byn fràn Madrid för att träffa mig och Micke. De är inte ens släkt med oss utan kompis med pappa och Carmen men de är sà godhjärtade ändà. Fórra àret gjorde de ju samma tur pà 25 mil bara för att träffa Micke och ge honom en trehjuling. Den blà-gula som Micke cyklar runt pà hemma i Sverige. Borta bra men hemma bästDen dumma datorn ville ju inte samarbeta på måndagen. Jag som hade 406 semesterbilder som jag villa ha med mig till Sverige. Vi fick över lite mer än hälften via Messenger men när klockan var halvtvå på natten och jag inte kunna logga in på msn efter att jag ramlat ut flera ggr så sket jag i det av ren trötthet och frustration. Min syrra ska bränna ner alla bilder på CD när hon kommer dit i mitten på augusti. Såklart fanns det inga tomma CD:s hemma när jag skulle göra det.
Helgen i byn var trevlig. Vi kom på fredagseftermiddagen och tog en promenad. Micke drog vagnen själv. Han drog den på bara två hjul så att han nådde till handtagen. Ibland körde han med bara en hand. Otroligt vad stark han är ändå.
På lördagen så lekte Micke ute på gatan utan för huset. Precis som jag gjort under hela min uppväxt. Det var härligt att se hur han plockade bland stenar och försökte springa efter bilar och bollar som rullade nerför backen. Pratade med grannarna om att vi är många som fått barn nu senaste året och att det är dags att ställa ut stolar längsmed husen så som våra föräldrar gjort när vi lekt därute som små. Vi åt en sen lunch, närmare klockan 4, när pappa kom. Han berättade att Pedro och Isabelle inte kan komma pga av Pedros pappas död. De skulle ha nåt familjemöte istället. När vi sitter runt bordet och planerar för vad vi ska hitta på istället så kommer Carmen och Toñin och hälsar på. De åkte inte till Portugal för Toñin fick problem med sin rygg (han har alltid haft det, låg i gipsvagga som barn) så han klarade inte av vibrationerna från MC:n så de kom till byn istället. På kvällen gick vi alla ner till Puente, Carmen och pappa, Carmen och Toñin, Dorita och Lorenzo och Mari-Angeles och Clemente. Vi bestämde oss för att stanna kvar där och äta grillade tapas till middag så jag gick upp och gjorde gröt i en Tupperware som jag tog ner till Micke. Sara dök upp, hon är gravid igen och Daniel som nu hunnit bli 19 månader var jättesöt men ack så tanig och mager. Han har alltid krånglat i maten. Micke och Daniel blev bra vänner. Även Mar var där en stund och lekte och han fick t.o.m. en kram av Micke när de sågs.
På söndagen så gick Micke och jag ner till poolen så fort vi vaknade. Eftersom det inte blev någon grillat hemma kvällen innan så tog vi fram grillen till lunch idag men Mari-Angeles och Clemente dök aldrig upp så Dorita, Lorenzo, pappa, Carmen och jag delade på panceta, costillas, nåt annat kött och en hel sepia. Efter det lade vi oss alla och sov siesta. Pappa och Dorita gick upp till sina sängar, Lorenzo tog en madrass och la sig på golvet i gillestugan, Carmen la sig i en av solstolarna. När jag vaggat Micke till sömns i sin vagn så slängde jag mig i hammocken och slaggade ett tag. Inte förrän halvtio på kvällen så packade jag ihop våra badprylar och lämnade poolen. Så skön dag så!
På måndagen åkte vi till La Finca för att hinna träffa Jose och Pache innan vi åker. Jose pratade om att det såg så läskigt ut när Micke gick så nära poolkanten och jag blev så trött... trött på alla som är så rädda och oroliga när han går närmare än två meter från poolen. Jag fick nåt ryck och sa att han får väl lära sig. Och visst det är väl bra, men något klickade i min skalle för jag tog Micke och så slängde jag i honom i vattnet. "Se nu", ropade jag till Jose, "han blev inte rädd, han kan ju simma!" Och, faktiskt, Micke brydde sig inte alls, han guppade upp på sina små armkuddar och plaskade sig bort till stegen och kravlade upp. Tänkte en kort stund att jag betett mig illa som mamma men insåg sedan att jag missbedömt min dumhet för i nästa stund så hoppar Micke ner från kanten och gör om samma eskapad han nyss gjorde. Ajaj, vad lärde jag honom nu?!! Att hoppa från kanten. Tur att det var sista dagen för det var väldigt svårt att få honom att sluta. Berto och han tjej kom och hälsade på oxå.
Varför blir det alltid total kalabalik när jag ska resa hem?!!
Vi startar på tisdagsmorgonen. Pappa hade ställt väckarklockan på sju men glömt att "fälla upp pluppen" så den ringde aldrig. Som tur var ringde Carmens väckarklocka fem över halv åtta. Resten gick bra hemma. Vi åt frukost, packade ner det sista i resväskorna, alla kylvaror, korvar, sobreasada, serranoskinka m.m. och väckte sedan Micke som utan krångel åt frukost och klädde på sig. Planerna var att ge oss iväg halvnio och vi kom iväg 8.40. Fullt godkänt!!
Tidsplanen flyter på bra. Dock möter inte Angel och Monica upp vid flygplatsen som planerat. Monica kommer inte alls och Angel kommer vid klockan ett. Då har vi redan checkat in bagaget och ätit en bit mat för att någorlunda mätta orka flyga. När vi checkade in väskorna påpekar killen i disken att flyget är nån timme försenat men mer information ska komma upp på skärmarna. De ropar inte ut något via högtalarna längre. När klockan är 13.15 (planet skall lyfta 13.30) så står det fortfarande ingenting på skärmarna. Det står inget om någon försening men det står inget om Go to gate heller. Vi bestämmer oss iallafall för att säga ta farväl av varandra och gå genom säkerhetskontrollen. Hann träffa Angel en stund iallafall. När vi passerat kontrollen ser jag på skärmarna att det de ändrat tid på min flight till 16.00!! Kunde de inte gjort det några minuter tidigare?!! Nåja, vi går bort till gaten och Micke får några mynt att leka med i varuautomaterna. Vid klockan två frågar jag tjejerna i gate-disken om förseningen och hon berättar att de haft jätteproblem i morse vid starten från Arlanda. Först när de startade upp planet för att lasta det så blev det något tekniskt fel som de fick laga. Någon timme försenade får äntligen alla passagerare kliva på planet. De taxar ut från gaten och ut på banan. Då visar det sig att det är fel på ett av landningsställen. Det blir att vända om, alla får gå av, lasta av all mat, dricka, väskor m.m. och så byta plan. När nytt plan kommit, resväskor och mat stuvats in och alla gått ombord igen så är det bara att byta ut besättningen oxå för de hinner annars inte flyga hem under sin arbetstid. Tjejen i gaten berättar alltså för mig att planet beräknas landa i Madrid klockan fem, då ska alla av, planet ska lastas om och sedan får vi åka. Alltså troligen kvart i sex. Jag och Micke går iväg till en avlägsen gate, där lyckas jag tillslut få honom att sova. Det gick inte på nåt annat sätt. Fullt med folk, liv och rörelse och hårda stolar. Men jag kan ju inte vara kvar vid den här stillsamma gaten, då får jag ingen information om vad som händer med min flight. Så jag sätter Micke i bagagevagnen lutandes mot mig och rullar tillbaka till min gate. Köper en bagette med tortilla på vägen. Lägger honom på två stolar och äter min macka. Efter det så tänkte jag att jag måste oxå sova lite. Egentligen ska vi vara ombord på planet och sova i flygplansstolarna just nu. Istället sitter man här på en hård bänk. Micke sover nu, då kommer han inte sova på planet, alltså måste jag passa på att sova oxå. Men jag kan ju inte sitta här rakt upp och ner, och tänk om Micke vänder sig om och ramlar ner från sin bänk? Tillslut tar jag Mickes snuttefilt och lägger mig på den på golvet nedanför Micke med handbagaget som huvudkudde. Där glider jag ner i någon slags dvala, medveten men ändå sövd och lyckas ligga där i ca tjugo minuter innan Micke vaknar efter en knapp timmes vila. Fem i fyra ändras flygtiden på skärmarna från 16.00 till 17.45. Tjugo över fem kommer faktiskt planet. Alla ställer sig på kö för att kliva på innan alla gått av så likaså gör Micke och jag. Halv sju ungefär lyfte planet. Väl ombord hamnar vi med en familj på åtta danskar så Micke förströdde resan ganska bra. Vi tog en plats längsmed gången, så när fasten-seatbelt-skylten slocknat ställde jag Micke i gången och han lekte med bältet, plockade tidningar mellan stolarna, ett spanskt par som stod vid toaletterna lekte med honom och öppnade och stängde dörrarna, vi gick fram och tillbaka i gången när inte vagnarna var där och när vagnarna rullade var vi "bak i köket" och Micke fingrade på alla röda spakar som håller fast vagnarna under takeoff och landning.
Halv tio kom vi fram till Köpenhamn. När alla gått av, Micke och jag kommit ut ur planet, hittat en bagagevagn för väska och barn och tagit oss ända bort till Transfercentret för att ändra vår flygbiljett så var där 31 personer före mig. Kvart över tio fick jag veta att det finns en flight till sthlm som jag är inbokad på som lyfter 22.45. Går direkt till den gaten, köper en Smoothie på vägen och får kliva på planet direkt när vi kommer fram utan kö. Så när vi kommit upp i luften så går jag och byter på Micke och så får han långbyxor oxh tröja på sig. När jag sätter mig i stolen igen så slocknar han som en sten. När vi väl landar så lyckas jag inte väcka honom utan han är helt borta. En passagerare som går förbi skrattar och säger att där är batterierna helt slut. Tror fasen det, klockan är strax efter tolv och vi har rest hela dagen. Bär en sladdrig Micke och en tung väska längsmed gaterna och ner till bagageutlämningen. Väskorna kommer ut på bandet. Ja, alla andras väskor, men inte mina. När bandet stannar står jag och ett sällskap på 4 spanjorer kvar. De har fått 2 av 4 väskor. Jag inga! Lyckas få liv i Micke och går iväg till disken för anmälan av försvunnet bagage. Troligen han inte väskorna med transfern i Köpenhamn. Men man kan ju aldrig vara säker. Damen tar emot min anmälan och säger att när de hittar väskorna så kör dem hem dem till mig.
Utanför väntar Ingo på sin son. Micke blir glad att se honom och klättrar upp i hans famn. Vi åker förbi McDonald på vägen hem, Micke vill inte ha någon hamburgare utan äter bara pommesfrites. Väl hemma blir han så uppspelt över att vara där och ska kolla på och visa upp alla sina leksaker. Halv tre lyckas Ingo få honom i säng.
Mickes väska, den med alla korvar och skinkor levereras på onsdagskvällen vid nio. Vi äter av det iallafall. Min väska kom med budbil sent på torsdagseftermiddagen. Jag skyndade mig att packa upp den så att jag kunde få ett avslut på resan för denna gång.
Av: Drakugglan (2008-01-27)