Reseberättelse:Tykarpsgrottan-en resa i fantasins värld.
(Sverige, Hässleholm, Tykarpsgrottan)
Samling i berget
Skalle-Pers källare
Mot jordens medelpunkt?
Tykarpsgrottan-en resa i fantasins värld.
Att bli uttagen som testfamilj för att göra en grottvandring lät toppen. Vi som älskar grottor! Och nu en grotta där man spelat in Ronja Rövardotter, Kullamannen, Barda m.fl. Spännande!
Det som var mindre spännande var vår bil, där luftkonditioneringen lagt av. Från Helsingborg till Svalöv, för att hämta upp en av döttrarna, och sedan till Tykarpsgrottan med en termometer som visade på 29 grader i skuggan. Varmt!
Att gå in i Tykarpsgrottan kändes därför inte bara spännande, utan också som det vi saknat under de senaste timmarna. En sval miljö! ”8 grader året om. Ta på något varmt.” stod det i instruktionerna. Pappa hade som vanligt överdrivit och hade både långbyxor, tjock tröja och jacka. Det behövdes inte. Det räckte med en varm tröja. Luften är torr och fin i grottan , och det blåser inte vilket gör det till mycket behagliga 8 grader. Inte alls som när man skall cykla till jobbet eller skolan i Helsingborg när det är 8 grader + regn + storm.
Redan i ingången till grottan blir det spännande. Ganska lågt i tak, med en brant trappa som leder ned i mörkret. Gick fint t.o.m. för pappa, som är 193 cm lång, och som senare kom på att han har ont i knät.
Väl inne i grottan kommer första överraskningen. Alla får varsin lykta att lysa med i den mörka grottan. Genast hör vi i våra huvuden: ”Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå...” Det är just detta grottan gör med oss. Fantasin börjar genast skena. Vi är Torak, eller Renn, från Vargbröder. Eller Ronja, eller Bröderna Lejonhjärta... Eller en av de stackars drängar eller pigor som fick slita med att bryta kalksten här nere. Pappa säger att han är Bomba – djungelpojken.
Lyktan gör också att vi känner oss som grottforskare. En del modiga i gruppen vågar t.o.m. gå några få steg in i de mörka vrår vi andra inte går in i. Fast inte så många. Kan ju finnas fladdermöss, det är ju mörkt, kallt och ibland lite trångt. Och så kan det ju finnas gastar...
Vår guide är fantastisk! Varje ord bär fram, och han skapar precis den stämning man vill ha när man är 12 meter under marken. Turen är också lagom lång, ca 45 minuter, för att även de minsta ska orka med utan att kinka. Speciellt roligt blir det när man får krypa igenom tomtetunneln. Det gör bara de modiga. Resten går runt med guiden. (Pappa är modig, det är bara det att han har ont i knät.)
Guiden berättar också om alla fladdermöss som bor i grottan. Vi ser inte en enda, utom fladdermusen Bertil. Han verkar dock lite stel och tyst. Och svävar lite märkligt stilla i luften. Pappa säger att han såg snöret Bertil hängde i, men det gjorde ingen annan.
Extra intressant blir det när vi kommer fram till Skalle-Pers källare (från Ronja-filmen). Genast börjar all försöka känna igen sig från Ronja-filmen. Tänk vad annorlunda, men ändå likadant, det ser ut som när man ser det på riktigt.
Och så är plötsligt vandringen över. Vi tittar på klockan och ser att den tog just så långt som man lovat. Fast det kändes som ingen tid alls hade gått. Och vi känner att vi inte saknat något, utom kanske lite mer tid i grottan.
När vi kom ut ur den 8-gradiga grottan till de 29 grader vi hade utanför kändes det exakt som när man kliver av flyget när man reser söderut. Enda skillnaden var att vi nu gick uppför en trappa istället för nedför.
Väl ute passar det fint att besöka caféet vi Tykarpsgrottan. Pappa ville hoppa i hoppborgen som finns där, men de har en åldergräns på max 50 år, och så hade han ju ont i knät fick vi påminna om.
Efter besöket i grottan åkte vi till Hässleholm för att släppa av äldsta dottern, som skulle till Karlskrona för att hälsa på en kompis. Vi andra styrde kosan mot Helsingborg igen, i vår icke luftkonditionerade bil. Hela vägen hem drömde vi om Tykarpsgrottan och dess: ”8 grader året om.”
För en familj där man är 52, 49, 17 och 13 år gamla är Tykarpsgrottan perfekt. Vi rekommenderar starkt att ni gör ett besök där.
Av: Tykarp (2014-08-07)