Reseberättelse:

Små resor i vardagen

(Sverige, Stockholm, Vaxholm, Åkersberga, Stockholm, Buss- och tågresor i närområdet)

Genom ett regnigt fönster på Roslagsbanan

Har ni, precis som vi, barn som tycker att allt som rullar och låter är intressant?

 

Vår äldste son, nu snart fyra år, har alltid varit intresserad av fordon, och lillebror hänger glatt på i alla lekar. Det är en lyckodag att få åka buss, anser fyraåringen. Skulle resan bjuda på en tågfärd, vet glädjen inga gränser!

 

Eftersom detta passar mammans miljömedvetna samvete, och plånbok, så blir det en del bussåkande för vår del.

 

Vi bor på Resarö utanför Vaxholm, strax norr om Stockholm. Varannan fredag är det sagostund på biblioteket inne i Vaxholm. Då tar vi bussen dit. Eftersom vi har en matarbuss på Resarö, blir det alltid ett bussbyte också. Att få åka två bussar varje gång hör till barns rättigheter, anser Nisse.

 

Bussarnas trappsteg är också viktiga att hålla reda på. Är det en ”hög buss” med fyra trappsteg, så måste vi be någon om hjälp med lillebrors vagn. Är det däremot en ”bra buss” med bara ett trappsteg, så kan vagnen köras på smidigt och utan hjälp av utomstående. Att åka till sagostunden på biblioteket är bra, för då måste man åka med nio-bussen. Och nio-bussen till Vaxholm är för det mesta en ”bra buss”, det vet Nisse. En gång var det en ”hög buss”.

– Vad konstigt mamma, en hög buss klockan nio till Vaxholm! Det måste ha hänt den vanliga bussen något. Den kanske har gått sönder? Den är nog på verkstan!

 

När vi åker in till Stockholm är det bara fördelar med att åka buss. Man slipper betala trängselskatten, man slipper ödsla tid på att leta parkering och man slipper betala dyra parkeringsavgifter. Och då kan det bli både tre och fyra bussar innan vi är framme vid vår destination – vilken lycka!

 

Fyra bussar blir det också när vi åker till farmor och farfar i Spånga, vilket vi gör ibland. Oftast kommer pappa dit också, direkt från jobbet, och sedan åker vi bil tillsammans när vi ska hem igen. Nisse har länge haft full koll på hur man tar sig till Spånga, även om han inte har lika stor koll på sina sje-ljud:

– Först åker vi en röd buss, sexhundraåttiotvå, till Engarn och sedan en blå buss, hundrahutti, till Danderyds hukhus. Där tar vi en blå buss till, hundrahuttihu, till Brommaplan. Där tar vi farmor och farfars buss. Den är röd. Hundrahutton. Den går hem till farmor och farfar.

 

Några gånger har vi gjort en riktig utflykt. Tagit bussen en bit och sedan promenerat till Roslagsbanan, för att åka den några stationer, antingen till Åkersberga eller till Täby Centrum. Eller till Universitetet, när mamma behöver låna en bok eller kanske lämna tillbaka en. Oftast är tågfärden en utflykt alldeles i sig själv, men man skulle ju också kunna kombinera den med ett besök på till exempel Naturhistoriska museet vid Universitetet eller Lekiz i Åkersberga.

 

Det finns så mycket att titta på genom ett bussfönster eller ett tågfönster, även om de är gråprickiga. Det är också väldigt rogivande att sitta på ett tåg eller en buss. Man kan ha många intressanta konversationer – särskilt med en fyraåring. Passa på att utnyttja de möjligheter vardagen bjuder, ge er ut på små resor i ert närområde.

Av: Maria S (2008-12-04)