Reseberättelse:Vintersemester i Lindvallen
(Sverige, Dalarna, Lindvallen, Sälen, Lindvallen)
På väg upp i stolsliften
Julstämning
Lek i snövallarna
Stockholmsvintern 2007/2008 var snöfattig. Vi ryckte fram pulkorna vid minsta hopp om snöfall för att hinna ut innan snön smälte. I slutet av vintern bestämde vi oss för att boka in en tidig vintersemester i december 2008. Förhandlingar om julfirande vidtog, och efter att både barn, morföräldrar och delar av föräldragenerationen röstat ned förslaget om att samordna julfirande och vintersemester bestämde vi oss för att chansa på veckan före jul. Det utföll till belåtenhet för samtliga inblandade: Lindvallen var inbäddat i tillräckligt mycket snö för att både ge vinterstämning, möjlighet till pulkapromenader, tillräckligt många öppna backar och liftar samt längdspår att åka i.
Vi bodde urmysigt i Timmerbyn, där den lilla lägenheten var så fenomenalt planerad att den faktiskt kändes fullt tillräcklig för oss två vuxna och två barn. I en likadan lägenhet en liten bit bort bodde barnens farmor och farfar. Det blev spännande att antingen gena genom skogspartiet mellan husen där snön gick över midjan på 2-åringen, eller kasa runt på skidor eller pulka den lite längre sträckan utmed vägen.
Första morgonen var spänningen stor när 6-åringen skulle prova ut utförsåkningsutrustning i uthyrningen. Stoltheten var inte att ta fel på när allt var uthämtat och skidglasögonen som inköptes vid samma tillfälle satt på plats.
Nu var det bara att börja provåka inför att eftermiddagens skidskola skulle ta vid. Pappa, som också hyrt utrustning, var med i backen medan mamma tog en pulkapromenad med 2-åringen för att rekognosera vägen till längdspåret.
Efter lunch hemma i stugan vidtog så skidskolan för 6-åringen, där skidlärarinnan M snabbt utsågs till hjälte. Under tiden passade pappa på att åka själv – och i lite större – backar, mamma kände på längdspåret och 2-åringen roade både sig själv och farföräldrarna i deras stuga. De följande dagarna var lika härliga, ofta med längdskidåkning för 6-åringen och mamma på förmiddagen medan pappa hade möjlighet att åka utför, och skidskola och ytterligare utförsåkning för 6-åringen och pappa på eftermiddagen.
Även om vädret kunde varit bättre – vi fick en enda riktigt fin solig dag – tillät det ändå pulkapromenader från Timmerbyn och bort till Gustafstorget där närmsta skidskola var belägen denna vecka. En lagom sträcka för 6-åringens fanclub av lillasyster, mamma och farföräldrar.
Närheten till allt (skidbackar, skidspår, mataffär, postlåda mm) även för en 2-årings korta ben, gjorde semesterlivet smidigt och det var skönt att inte behöva packa in allihop i bilen för minsta ärende. Lite fick pappa och 6-åringen trixa för att ta sig via backarna från Timmerbyn till Gustafstorgets skidskola, men stolsliften gjorde transporten till ett äventyr. Att det bitvis även innebar att ge sig ut i stora blåa backar var inget som avskräckte 6-åringen – tvärt om!
Avslutningsvis hann vi också med en liten försmak av julfirande tillsammans med farmor och farfar, och med de snötyngda granarna utanför fönstren var julstämningen nästan starkare än när julafton tog vid hemma i ett snöfritt Stockholm.
Vi blev alla bitna av vintermiljön, och förhandlingar har redan påbörjats om när den mest lämpliga tiden för en vintersemester infaller nästa säsong. Då är förmodligen även 2-åringen (då fyllda 3) sugen på att prova slalomskidor under ledning av någon lika duktig skidlärare som hjältinnan M. Men bara att ha snövallarna utanför huset till lekplats räckte denna vinter långt för båda barnen. Och att det är Lindvallen vi vill tillbaka till behöver vi nog inte förhandla om.
Av: karreu (2008-12-28)