Reseberättelse:

Spännande och snirklig vandring i underjordisk labyrint

(Sverige, Hässleholm, Tykarp, Tykarpsgrottan)

Nere i gruvan!

Pågående rundvandring

Glipan ovanför ingången

Naturskön omgivning

En julimåndag tog vi bilen från Lund till Tykarpsgrottan, strax utanför Hässleholm. Det var en typisk svensk sommardag och stämningen i bilen var förväntansfull. Våra två barn, 9 och 4 år, undrade om de skulle få se några fladdermöss och om det skulle vara kolsvart eller inte.

Väl framme i det mycket natursköna landskapet låg grottan, som egentligen är en gruva, intill en vacker campingplats. Gruppen på ca 20 personer, som skulle följa med nästa guidade visning, samlades utanför ingången till grottan. Där inledde guiden med att säga att man ABSOLUT INTE fick avvika från gruppen och på egen hand utforska grottan. Det är mycket lätt att gå vilse och det finns bara en ingång och en nödutgång.

En trång gång inledde vandringen som tog oss 12 meter under jord. I den stora salen som vi samlades i delade guiden ut var sin gruvlampa som vi fick ha med oss på vandringen. Här i denna sal äger bla julmarknad rum och även middagar och andra speciella högtider firas där ibland. Vi kände genast att vi nog borde haft varmare kläder på oss! Under jorden är det 8 plusgrader året om, vinter som sommar.

Guiden berättade om stenkalksbrytningen i grottan som pågick under 1700-talet fram till 1888. Han berättade om hur drängar bröt och pigorna släpade upp kalken på bårar till de väntande oxspannen. Blocken vägde ungefär 50 kilon per styck och pigorna släpade upp till tre block per bår. På väggarna fanns fortfarande streck inristade i väggarna där man räknat hur många block som brutits. Vi fick lära oss vad kalken kunde användas till och hur bra det var att kunna jobba i gruvan när resten av världen hade vintervila.

Vi följde guiden hack i häl under den fortsatta visningen. Vi lyste in i alla de labyrinter av snirkelformade gångar som vi passerade. De som vågade fick möjligheten att krypa in i drängarnas passage och se om tomten fanns kvar där. Vi fick se hål som vattnet som tränger ner genom taket skapat. På förhand visste vi att några scener ur Ronja Rövardotter spelats in i grottan. Vi fick se Skalle Pers stora dopfunt som var av frigolit (!) och inte av kalksten. Även Kullamannen och Snapphanar har spelat in scener i grottan. 

Hur var det nu med fladdermössen och mörkret?

Jo, fladdermössen övervintrar gärna i grottan men bara vintertid. De flyger in genom en liten glipa vid ingången. Som plåster på såren fick vi se Bertil, en plastfladdermus som hängde i taket i den stora salen.

Ett mycket spännande ögonblick i slutet av rundvandringen var när alla släckte sina lampor så att det verkligen blev KOLSVART i grottan. Men det var inte kusligt, bara riktigt spännande.

Rundturen tog ca 30 minuter och hölls på svenska. Guiden var kunnig och inspirerande och det kändes som om besöket i grottan flög i väg. När vi närmade oss utgången på nytt var det skönt att känna hur värmen slog emot oss.  

Utanför grottan fanns en hoppborg för de minsta barnen, flera fikabord för dem som hade med sig egen fika och ett bra café med goda mackor (ca 60 kr), halva frallor (20 kr), kanelbullar och wienerbröd (drygt 20 kr), och dammsugare, chokladbollar och vaniljhjärtan (drygt 20 kr). Kaffe, te och juice fanns också liksom glass. Micro, flera barnstolar och fina toaletter.

Det finns en camping intill grottan och en grillplats.

Det fanns också en tillhörande liten butik där man kunde handla olika souvenirer som hade med fladdermöss att göra och andra artiklar som på ett eller annat sätt kan kopplas samman med grottor, mineraler eller kalksten.  

ATT TÄNKA PÅ:

Om du tycker det är jobbigt med små, mörka eller instängda utrymmen så är det inte att rekommendera att gå ner i grottan.

Ta gärna med en varm tröja och kanske t o m långbyxor om du är frusen.

Ta gärna med en liten ficklampa för att kunna se längre in i grottorna än vad gruvlyktan räcker.

Vissa delar av grottan har ojämn mark och/eller lågt i tak. Eftersom belysningen dessutom är begränsad så gäller det att man känner sig stadig på benen.

 

Av: Cissilund72 (2017-07-19)