Reseberättelse:Tekniska Museet
(Sverige, Stockholm, Tekniska Museet)
Inne i gruvan
Laddning detonerad
Lastningssimulatorn
Tekniska museet
Vi fick möjligheten att vara barnsemesters test familj på Tekniska muséet i Stockholm. Den chansen kunde vi inte missa, så en solig dag i juli åkte vi dit, mina två pojkar 9 och 7 år gamla, samt min man , hans förräldrar och jag. Vi hade läst på lite innan för att ha en idé om vad som fanns att göra. Dock kan man inte planerara allt för mycket, för vi brukar styras av vad pojkarna tycker är lockande.
På första våningen kom vi rakt in till utställningen 100 innovationer. Där såg jag dikrekt den digitala scenen där man kunde få det att se ut som man stog bredvid en dinosaurie, men det lockade just då inte våra pojkar. Vi tittade lite snabbt på några uppfiningar och dess historia, till exempel tandborsten och teefonen. Min äldsta son gillade den gamla kobra telefonen.
De drogs båda ganska omedelbart till gruvan och tyckte det var intressant att titta hur det kunde se ut i en gammal gruva. Det märktes redan då hur olika våra söner är både till mognad och personlighet. Vår äldsta son tittade nog och läste om det fungerade i en gruva förr i tiden medan vår yngsta son stannde på några ställen i några sekunder och sedan sprang vidare. Det som kunde få honom att stanna till lite mer var de platser där man verkligen fick uppleva en gruva och var nog också de platser som vår äldsta son uppskattade mest. Exempel på sådana typer av upplevelser var borr och lastningssimulatorn och när man fick avfryra en sprängladdning för at se hur gruvan lystes upp och känna hur det skakade till i gruvan.
Under tiden vi var i gruvan kom de ett utrop i högtalen att de skulle ha ett experiment utomhus, men grabbarna ville just då inte lämna utställningen. Det kan vara roligt med överraskningar, men det kanske hade varit lättare att planera för om vi i förväg visste när de skulle var. Oftast vill man kanske inte gå ifrån en utställning man just gått in i.
Efter gruvan gick vi förbi teknoleket där vi bland annat tittade på flygsimulatorn, testa de tv-studion där våra pojkar filmade mig genom att välja olika vdieokameror. Vi stannade inte här länge då vi började bli lhungriga så vi besökte den tillfälliga restaurangen och vi hade tur för när det var fint väder så serverade de grillad mat. Men kunde välja mellan grillade hamburgare, fisk, halloumi, kyckling, och grönskaer. Det var väldigt gott, men skulle varit roligt med någon god sås och lite roligare tillbehör. Dock det var ett väldigt bra pris för en grillbuffé.
Efter lunchen gick jag med yngsta sonen och då blev det så att vi i princip sprang igeom utställningarna spelet om energin, christopher polhem- tillbaka till framtiden och förbi modelljärnvägen. Här var det inte mycket som fångade en sprallig 7-¨årings intresse. Vår äldsta son gick tillbaka till gruvan där han hade sett en dator som det tidigare var kö till. Här kunde man se vad olika material kunde användas till, spela ett spel där man skulle transportera upp järn till ett lager med hjälp av olika redskap och zooma in för att se järn på nära håll. (Detta enligt äldsta sonens beksrivning) Då han spelar mycket dataspel var det välidgt lätt för honom., nästan lite för lätt.
På utställningen winter games blev yngsta sonens intresse mer stimulerat då man kunde pröva på saker själv på ett annat sätt än de utställningar vi sprang igenom eller i alla fall, så fångade det hans iuppmärksamhet. Här kunde man bland annat pröva på snowboard, slalom, skidskytte och curling. När man åkte slalomen startade man även ett spel där man skulle följa en bana. Det var väldigt svårt och pojkarna skrattde stort när jag fortsatte att köra in i nätet längs banan. När man skulle testa på att åka längskidor i skidskyttet och tävla mot varandra fungerade tyvärr den ena uppsättningen skidor dåligt. Curling fick vl aldrig pröva på då det vara flera som väntade och yngsta sonen inte hade tålamod att vänta.
Sen sprang vi vidare till Mega Mind utställningen. Här fanns blanda annat möjligheten att rita med ögonen, tävla om vem som kunde slappa av bäst så man fick lägst hjärnaktivitet, men min yngsta kille bröjade tröttna, så vi sprang mest runt och jag har inget riktigt minne av denna utsällning. Min äldsta son och hans pappa gick dock runt och upplevde en del spännande saker. Det de verkade tycka var mest spännande var att se världen ur olika djurs ögon. Här stog de kvar en lång stund.
I Mega Mind uställningen fanns även en spännande hinderbana, som var som en stor lekplats där man kunde spela ett spel på en klättervägg, testa sin styrka, rörlighet m.m. Normailt sett hade min yngsta son uppskattat denna del av muséet bäst, men jag misttänker att han nu var väldigt trött av alla intryck, så han orkade inte riktigt. När vi på hinderbanan gör de ett utrop i högtalarna om att man kan få löda ihop en robot. Då lyste det i min äldsta killes ögon och det här blev också den upplvelse han minns starkast. Han fick löda ihop en lite robot med blinkande lysdioder till ögon som man kunde ha som man kunde sätta som en nål i tröjan. Under tiden prövade yngsta sonen augmented reality. Där det såg ut som om han stog bredvid en dinosaur, men enligt farfar var de inte imponerade då man inte verkade kunna göra så mcket mer än bara stå dä roch se sig själv bredvid en dinosaurie. Hade kanske varit roligare om man kunde få känslan av någon slags interaktion.
Överlag tycker jag att Tekniska muséet definitivt är värt ett besök, men man bör försöka hitta en dag då det inte är så mycket besökare, för det finns mycket att uppleva och man vill inte behöva köa allt för länge till upplevelsemomenten. Och har man yngre barn, som kanske inte orkar fokusera allt för länge, så kanske man bör planera besöket, så att man bara besöker de utställningar som han/hon har mest intresse av. Med mn äldre son som älskar utflyktsmål som Tom Tits och Expermentarium, så skulle man kunna spendera en hel dag på Tekniska muséet och hade vi bott i Stockholm hade vi nog skaffat ett årskort och besökt muséet mer regelbundet.
Av: mda98mas (2017-08-29)