Reseberättelse:

Hawaii - the Aloha Spirit

(USA, Hawaii, Oahu, Waikiki, Honolulu, Polynesian Cultural Center, Hamauna Bay, Dole Plantation)

Ananas

Hibiskusblomma

Arizona Memorial

Hawaii nästa!
Vi har förmånen att ha vänner på Hawaii. Det var 10 år sedan jag träffade min skolkamrat sist, så det såg jag verkligen fram emot. Och självklart att få uppleva Hawaii. Efter ett stop i Seattle så klev vi ombord på flyget mot ön Oahu och staden Honolulu. 6 timmars flygresa över vatten, vatten och åter vatten. Och så rätt var det var så skymtade en grupp gröna öar i det glittrande vattnet. Vi var framme!
 
Värmen slog emot oss när vi hämtade ut vårt bagage, för att sedan bege oss till biluthyrningen. Vi hyrde bil genom Alamo och det funkade utmärkt. Vi hade bokat bilen hemifrån och mannen gick in för att fixa med papper och annat. Under tiden köpte jag och barnen dricka och passade på att välja ut en bilstol åt dottern (20 månader). Till sonen (4 år) hade vi med oss en bilkudde hemifrån. En snäll kvinna ur peronalen hjälpte oss att titta ut sevärdheter på en karta, medans vi väntade. Hon passade också på att rita ut vilka delar av ön vi INTE skulle åka till. Sedan fick sonen välja bil ur vår prisklass. Han valde en sportig röd Cheva Impala.
 
Med GPS:ens hjälp tog vi oss sedan till det köpcentrum i Aiea (ca 15 minuters bilresa från flygplatsen) som vi bestämt möte med våra vänner. Det blev ett kärt återseende! Vi åkte hem till deras hus och förundrades över att man inte hade riktiga fönster överallt, utan plexiglasjalusier som vinklades upp och ner beroende på väder... Vi fick sova i källarvåningen där det var svalt och skönt.
 
Koolina Lagoons
Det första sonen ville göra var att bada. Och vi kom överens om att vi skulle bada minst en gång varje dag under vår 9 dagar långa vistelse på ön. Ca 15 minuter väster om Aiea låg Ko.olina Lagoons, som kom att bli vårt favoritställe. Området är bevakat, men det går bra att komma in på området om man säger att man ska dit och bada. Området har flera stora hotell och fyra underbara laguner (utgrävda). Parkeringarna var ganska små, så de blev snabbt fulla. Lagun nummer fyras parkering var lite störra än de andra, så de flersta dagar fick vi plats här. Stränderna var fina, vita och ganska tomma. Vattnet klart, varmt och stilla. Vågbrytarna gjorde att detta var ett toppenställe för barnen! Hit kom vi många gånger för att bada. När vi tröttnat på att bada gick vi bort till marinan och tittade på båtarna, köpte mackor och dricka i den lilla affären. Sonen passade på att försöka klättra i en palm och så tittade vi på de färgglada fåglarna och hibiskusblommorna.
 
Dole Plantation och North Shore
En dag åkte vi inåt ön och hamnade vid Dole Plantation - en stor ananasplantage. Vet ni hur en ananas växer egentligen? Det visste inte jag....jag trodde de växte på träd och skämdes lite när jag såg den lilla plantan. Här på plantagen fanns en labyrint som vi gick en bra stund i och letade efter stämplar. Det var dock väldigt varmt och soligt och våra barn orkade inte hela vägen, så vi gick sedan vidare till det lilla tåget som tog oss runt på en guidad tur på området. Roligt och intressant! Besöket på plantagen avslutades givetvis med lite mat och sedan ananasglass i stora lass. Gott och läskande i värmen.
Vi fortsatte att åka mot de härliga ständerna på norra sidan av ön. Här visste våra amerikanska vänner att det kunde finnas stora havssköldpaddor som om upp på stranden för att sola. Och mycket riktigt. Precis när vi parkerat bilen och kommit ner till stranden så hade den första sköldpaddan för dagen tagit sg upp på stranden. En mäktig syn! Här fanns volontärer som stod med ett rep runt om sköldpaddan för att människorna inte skulle bli för närgångna. De berättade också en del om havssköldpaddorna medan vi stod där och beundrade den. Strax kom också en till sköldpadda upp på stranden. Sonen tröttnade efter en stund och blev badsugen. Men han tittade mot bottnen, där det fanns svarta lavastenar och undrade om det var sköldpaddor. Jag skrattade och sade att det var det inte, utan bara stora stenar. Så vi badade en stund innan sonen skrek "Mamma, mamma, en sköldpadda", och mycket riktigt... ca 1 meter ifrån sonen simmade en havssköldpadda förbi. Häftigt! En upplevelse vi inte glömmer.
 
Waikiki
Nu var det dags att åka in till Honolulu och Waikiki Beach. Det är ju trots allt dit de flesta turister kommer, så det ville ju även vi se så klart. Vi tog bilen till Ala Moana shopping center, där vi parkerade. Vi gick omkring lite i affärerna där innan vi hoppade på den lilla turistbussen som åkte runt i området. Det var proppfullt med japanska turister på bussen. Efter en stund hamnade vi så vid Waikiki beach. Vi gick längs strandpromenaden, plockade lite nedfallna hibiskusblommor och stoppade bakom örat, tittade på statyer och gick ut på en pir. Härifrån hade man fin utsikt över havet och mot Diamond Head (det som en gång varit en vulkan, men numera bara är en stor krater). Vi badade också lite i det lugna vattnet (bra med våg brytare även här). Waikiki var fint, men väldigt turistigt. Och Honolulu är en storstad. Så om man som turist stannar här så missar man mycket av Hawaii! Vi packade ihop våra saker och tog oss tillbaka till shopping centret för att träffa våra vänner och äta en bit mat. På hemvägen tackar vi verkligen högre makter för att vi hade en GPS, för det var rusningstrafik och vi tappade snabbt bort våra vänner som åkte i en egen bil. Dessutom är systemet gator på Hawaii inte alls logiskt. En gata kan byta namn mitt på, utan förvarning...
 
Polynesian Cultural Center
En dag åkte vi till nordöstra hörnet av ön. Där fanns Polynesian Cultural Center. För att komma dit åkte vi genom den mest magiska naturen. Bergen var höga och branta, och här växte träd som fick mig att tänka på Tarzan och hans djungel. Det var otroligt grönt och fint, till skillnad mot den delen av ön där våra vänner bodde, Aiea, där det var röd jord och ganska torrt. vi åkte förbi "Stairway to heaven", en smal slingrande stege som går ända upp till toppen av berget. Militären använde denna stege under kriget för att komma till en radiomast. Stegen kallas "Stairway to Heaven" eftersom regndimman ofta ligger tät runt toppen på berget, så man kan inte riktigt se vart stegen tar vägen. Väl framme vid Polynesian Cultural Center så gick vi först runt och tittade i de olika uppbyggda byarna som motsvarade olika polynesiska öar. I varje by fanns olika aktiviteter och shower på gång. Bland annat fick vi se hur man klättrar i palmer och hur man gör upp eld med hjälp av cocosnötter. Showerna var både intressanta och roliga. Vi åkte också båt och bestämde oss sedan för att äta mat. Och då blev det självklart luau (fest mat). Det var en stor buffé där man kunde prova på alla möjliga hawaiianska maträtter. Barnen tyckte nog att det var mest roligt att gå och ta dricka (fruit punch) hela tiden. Men vi vuxna uppskattade maten mycket. Och efter maten var det dags för kvällsshowen med mycket hawaiansk musik, hula hula, eld och andra roligheter. En fantastisk show och en magisk stämning! Vår son älskade killarna som tokade sig med sina bastkjolar och eld. Han skrattade så att han höll på att kikna! Polynesian Cultural Center rekommenderas varmt.
 
Swap Meet
Inte alls långt från bostaden låg Aloha Stadium, en stor arena, och vissa dagar i veckan anordnas så kallad "swap meet", en marknad helt enkelt. Vi begav oss dit för att köpa souvenirer som vi skull eta med oss hem. Det var otroligt varmt, och svårt att hitta skugga här, så det var gott att svalka sig med vatten, och kanske iskall kokosnötsmjölk direkt ur en nöt. Vi smakade också på en speciellt kryddad ananas, som smakade otroligt bra! Undrar vad det var för krydda egentligen. Det såg ut som grillkrydda men smakade definitivt inte så. Vi handlade med oss t-shirtar, lei (blomkransar), handdukar och lite annat smått och gott. Mycket billigare än i de vanliga turiststråken.
 
Pearl Harbor och Arizona Memorial
Min man är mycket intresserad av historia, så ett besök vid Pearl Harbor var givet. Vi hade visserligen hört redan innan att man inte fick ha med sig några som helst väskor in på området (inte ens skötväska), men vi hade ingen aning om att man inte ens fick ha en kameraväska med sig... Säkerhetskontrollerna var rigorösa, minst sagt. Väl inne, så fanns där en musiedel och en utsiktsplats över hamnen. Man kund eockså titt apå film om världskriget innan man tog båten över till Arizona Memorial, stället där de amerikanska soldaterna som miste livet i kriget hedras. Här ute ombads man att vara helt tyst för att visa respekt, vilket så klart inte är helt enkel med små barn... Man kunde också se delar av det sjunkna skeppet Arizona här.
 
Väl tillbaka i hamnen gick sonen och mannen ombord på u-båten Bowfin. Mycket spännande och trångt rapporterade sonen efteråt. Dottern och jag passade på att svalka oss med lite melon, ananas och jordgubbar i skuggan.
 
Windward Side
Vår absoluta favoritstrand hittade vi på den östra sidan, Windward Side. Kailua Beach. En strand, som tagen ur en film. En lång, vit strand, och inte särskilt mycket folk. Vattnet är inte lika klart på den här sidan, eftersom mycet sand sköljs upp här. Men ändå fantastiskt! Vår son låg i och badade i vattnet i två och en halv timme i sträck! Med ett litet avbrott för medhavd matsäck. Kailua Beach rekommenderas verkligen. Hit tänker vi kmma tillbaka, var så säker! På den här sidan av ön fanns också en Macadamia nöt-plantage. Ett mysigt litet ställe att besöka, där det bjöda på gott Macadamiakaffe. Här kan man också se China Mans Hat, en ö som ser ut som en kinesisk hatt. eller varför inte besök aplatserna där TV-serien "Lost" spelades in?
 
Hamauna Bay
Något som var helt nytt för oss alla i familjen var snorkling. En tidig morgon åkte vi till naturreservatet Hamauna Bay, där det finns ett fantastiskt korellrev. Vi hade läst att det snabbt kunde bli fullt på parkeringen här, och att man då inte får tillträde till området. Och det stämde bra. Trots att vi var här redan innan kl 09:00 så var parkeringen nästan full.Innan man kan gå ner till stranden måste man slussas in via en biosalong, där en film om korallrevet och hur man ska bete sig när man är där, visades. Utan att ha sett filmen blir man inte nedsläppt dit. Det var en brant väg ner till stranden, och för dem som inte vill gå fanns där en buss också (skönt, speciellt på vägen upp!). Det var inte speciellt trångt på stranden, utan gott om plats. Jag och mannen turades om att snorkla och hittade snabbt färgglada fiskar i olika storlekar att titta på. I gudieboken hade vi läst att den vänstra sidan av stranden var bäst att snorkla vid, och även det stämde bra.Sonen provade också på att snorkla, men blev lite rädd för fiskarna och nöjde sig sedan med att leka med lillasyster på stranden. Vi var här länge, och lillasyster sov till och med middag på stranden, inlindad i en handduk.
 
Resan fortsätter
Det här är lite av allt vi upplevt på Oahu, Hawaii. Skulle jag berätta allt så skulle jag nog fylla en hel bok. Våra nio dagar gick i ett lugnt behagligt tempo och vi slogs verkligen av the Aloha Spirit, som det talas om. Det är en skön stämning på ön och allt ordnar sig... Värdet var toppen, mellan 25 och 30 grader varje dag. Visst regnade det ibland, och när det regnade så vräkte det verkligen ner. Men lika fort som regnmolnet kom, lika fort var det borta igen. Maten var också mycket bra på Hawaii. Amerikanskt varvades med asiatiskt, så det var lätt att variera sig. Och så får vi ju inte glömma sahve ice eller snow cone (ungefär som vår isglass, eller slush) i regnbågens färger...

Vår Hawaii-semester börjar lida mot sitt slut, men vårt USA-äventyr fortsätter nu mot Oregon.

Av: hennapenna (2010-04-11)