Reseberättelse:

Skansenbesök med tvååring och farföräldrar

(Sverige, Stockholm, Skansen)

svårt att nå upp till bordet utan barnstol

Aja baja påfågeln!

Spännande med påfåglar

Vår familj, som består av mamma och pappa samt Freja, 2 år, hade fått i uppdrag att vara testfamilj på Skansen. Vi tog även med oss farmor och farfar denna gång. Eftersom Freja är så pass liten och farfar har lite problem med höften och går ganska långsamt hade jag (mamma) försökt planera dagen i förväg så gott det gick så att det inte skulle bli onödigt mycket runtspringande mellan olika attraktioner, särskilt som Skansen verkligen är ganska stort till ytan med långa avstånd.

Skansens hemsida är bra och informativ på många sätt. Det finns bra kalendarium och mycket information om faciliteter samt särskild information för besök med barn. Lill-skansen skulle även ha en speciell hemsida bara för barn, men den fungerade inte när vi surfade runt. Något som skulle kunna förbättras är mer information om vilka åldersgrupper olika aktiviteter passar för. När man har ett så litet barn som 2 år så undrar man vilka saker som hon kommer kunna vara med på. Så om det står ”Lekar från förr för stora och små på Tingsvallen. Pröva på att gå på styltor, rulla tunnband, m.m.” så blir man inte riktigt klok på vad det egentligen är för åldersgrupp som avses och vad det är för lekar. Styltor kan hon ju inte gå på, och vad är rulla tunnband? Hur små barn är det till för när det stor för stora och små? Informationen om restaurangerna var också lite svår att få överblick över, man länkades till separata sidor och det var svårt att veta vilken som låg var och vad som var dyrt, familjevänligt mm. Kartan över skansen som man fick med kort information på baksidan var mycket bättre för detta syfte.

Vi bor ungefär 45 min-1 h bilväg från Skansen och eftersom det alltid tar längre tid att komma iväg med småbarn än man tror och det lätt blir att man villar bort sig när man ska genom Stockholm (vilket vi gjorde trots GPS i bilen) så kom vi fram vid 11-tiden snarare än 10.30 som vi siktat på. Jag hade tittat på kartan innan och tänkt att vi skulle parkera nära Sollidenentren eftersom det var kortast väg därifrån till Lill-skansen som var första besöksmålet. När vi närmade oss den entren visade det sig dock att det inte gick att svänga in på den vägen, vi fick köra runt för att ytterligare möta två ”sväng inte in här”-skyltar och slutligen fick vi konstatera att det troligtvis inte gick att parkera nära den entren. Senare såg jag på kartan att det bara var buss-entre där, vilket kanske förklarar saken. Vi hamnade tillbaka vid huvudentren, men parkeringshuset där kostade över 55 kr i timmen, vilket kändes rätt dyrt eftersom vi hade tänkt stanna i säkert 6 timmar. Det är lätt att man inte räknar med parkeringskostnaderna och planerar för att parkeringen tar tid att hitta när man tänker på en sådan här utflykt. Det slutade med att vi lastade ur barn, farföräldrar, barnvagn mm. och att stackars pappa fick åka runt och försöka hitta någon billigare parkering medan vi andra fick ta oss in genom huvudentren och gå i förväg mot Lill-skansen. Det bästa han lyckades hitta på Djurgården var dock 40 kr i timmen så vi hade kunnat bespara oss det besväret. Ta inte bilen om ni vill spara pengar på Skansen-besöket (för oss hade det dock kostat oss minst 2 timmar extra att åka kollektivt med buss-pendeltåg-buss fram och tillbaka så det var ju inte ett bra alternativ). Sedan när vi kommit hem tittade jag igen på Skansens hemsida och såg då att det fanns information om parkering och en länk till en mycket bra sida där man kunde söka parkeringsplatser och se hur mycket det kostade. Det visade sig att det går att hitta parkering på Djurgården för 35 kr/ timme eller till och med 20 kr/ timme om man har tur och är beredd att gå en kortare sträcka. Det gör ju en himla skillnad på att betala 120 kr eller 330 kr för parkering!

Väl inne på Skansen fick Freja börja med att mata änderna direkt ovanför huvudentren, vilket var roligt. Man glömmer lätt bort att små barn gillar små sammanhang och kan tycka att de enklaste sakerna är roligast. Änderna kom nära och man kunde mata dem, vilket är roligare för henne än att se djur lite längre bort som man inte får interagera med. Jag tittade på kartan och tänkte ta en genväg till Lill-skansen för att spara tid, men det visade sig vara en besvärligare väg än jag tänkt mig. Kartan visade visserligen att det var några trappor på vägen, men jag hade inte räknat med att det inte skulle finnas några barnvagnsskenor på trapporna, som visade sig vara rejält långa. Farmor och Freja fick gå sakta uppför alla trapporna medan jag och Farfar kämpade upp vagnen trappsteg för trappsteg. Jag var långtifrån ensam om att ha gjort den missbedömningen, då två andra personer och slet med barnvagnar i ena handen och småttingar i andra i samma trappor. Här finns helt klart utrymme för förbättring genom att sätta dit barnvagnsramp, eller åtminstone varningsskylt vid början av vägen (samt på kartan) att den inte är lämplig för barnvagn.

När vi väl tagit oss fram till Lill-Skansen hade pappa också hunnit dit och äventyret kunde börja för Lillskruttan. Hon har varit en gång tidigare på djurpark (Borås djurpark) då hon fick klappa getter och det hade hon pratat mycket om även nu. Till en början såg det ut som att det inte skulle bli något getklappande då inga getter var inne i inhägnaden där man kunde klappa dem, eftersom de just fick mat. Lite senare dök de dock upp och man fick klättra över staketet och in till getterna. Det blev stor succe. Utöver getterna kunde man dock inte röra vid eller klappa på fler djur, vilket ju förstås hade varit roligt. Inne i Lill-Skansens stora hus fanns många roliga mindre djur, bland annat söta möss och sorkar, vilket var kul för Freja, men hon uppskattade ändå mest att det fanns olika djur man kunde klättra upp på och tunnlar och broar man kunde gå in i och klättra runt på. Det var välgjort att man hade blandat upp djuren med aktiviteter som håller barn med mycket spring i benen sysselsatta. Utomhus var Freja för liten för ormrutschkanan, men tyckte det var mycket spännande med lilla bäcken som anordnats på området. Överhuvudtaget kändes området väl genomtänkt, förutom att det fanns något få toaletter och skötbord. Dock stod det en omtänksam lapp uppsatt om att fler toaletter fanns lite längre bort, och de var genomgående fräscha och välskötta.

Vi skulle egentligen gärna suttit ner på en lite bättre restaurang till lunch men det enda som fanns i närheten av Lill-skansen var Balderslunden, som på hemsidan hade omnämnts endast som någon slags snabbmat. Jag var tveksam till om det skulle kännas trevligt men bestämde mig för att vi skulle testa eftersom vi inte ville gå så långt, och vi blev mycket positivt överraskade av menyn och matkvaliten. Det fanns en utegrill där man grillade rejäla och goda hamburgare samt majs och man kunde även få grillade surdegsmackor samt flera sorters pannkakor. Vuxenportionen med 4 st pannkakor var rejäl och Vi tog varsin burgare med coleslaw som vi delade med oss lite av till Freja som även fick två grillade majskolvsbitar (mycket populärt!) och två vuxenportioner med pannkakor som räckte till oss alla fem. Pappa kunde till och med få en öl till maten, mycket uppskattat.

En mycket förvånande upptäckt var dock att det inte fanns några barnstolar alls att tillgå. Det fanns träbänkar med träbord att sitta på, och det är förstås för högt upp till bordet för mindre barn. Vi har gått ut och ätit många gånger, och inte en enda gång, inte ens på mindre cafeer eller snabbmatsställen har vi haft problem med att det inte fanns barnstolar. Så det kändes jättekonstigt att det inte fanns precis vid Lill-Skansen?? Kanske hade man behövt ha så många barnstolar att man inte ville erbjuda det? Överallt satt föräldrar med barnen i knäet och försökte få i sig sin mat samtidigt som de försökte förhindra att barnen spillde och kladdade ner föräldern fullständigt medan de ålade runt. Freja som ändå nyss fyllt 2 kunde sitta på knäna på bänken och nå upp till bordet och tyckte det var roligt att studsa runt och ställa sig upp på bänken, hoppa ner och springa runt etc. men för vår skull hade det ju varit bra mycket lugnare om man hade kunnat sätta henne i en stol och varit tryggt förvissad om att hon bara nådde de saker man placerade intill henne, bara kunde kladda ner sig själv och inte kunde försvinna iväg så fort man tittade på sin egen mat i några sekunder. Ändå är hon en ganska snäll och försiktig liten tjej. Det var roligt att det fanns vackra påfåglar som gick omkring på området men mindre roligt att en massa småfåglar och måsar också härjade omkring och försökte äta av folks mat och bajsade ner bänkarna. Här har folk förstås sig själva att skylla när de ena stunden matar fåglarna när de sitter och äter för att sedan klaga på fräcka fåglar och fågelbajs – tänk på det alla ni som läser detta, mata inte fåglarna vid uteserveringar!

Så snart vi ätit upp lunchen satte Freja av och upptäckte en åkattraktion med bilar som man kunde sitta två personer i och köra runt på en liten bana. Farfar klämde ner sig bredvid henne i en bil och de körde runt, Freja med stort leende och ivrigt rattande på ratten. Detta var en av höjdpunkterna både för henne och farfar, och hon skrek mycket ilsket när hon inte fick åka ett varv till direkt. Det är ju hopplöst att förklara för en tvååring att det kostar 30 kr per åk, men vi kom överens om att hon fick åka en gång till och att vi sedan skulle titta på andra djur, vilket hon motvilligt gick med på. Ett härligt åk senare släpade vi med oss henne mot de nordiska djuren.

Här passade vi på att gå en barnvagnspromenad medan Freja vilade lite i vagnen. Berguven hann hon dock se, och de var riktitigt häftiga och stora. De är lite avsides beroende på hur man kommer, men missa inte dem! Precis vid uvarna finns också mycket tama ekorrar som också var gulliga. I övrigt passar det inte så bra för tvååringar med djur som är lite längre bort i inhägnader då de inte riktigt kan ta in dem. Vi vuxna tyckte dock det var roligt att se exempelvis visenter. Vissa andra djur var det svårt att se pga allt lövverk just nu, som vargarna. Vi hade siktat in oss på att se när Guerzaaporna blev matade, så nu fick vi sätta av över halva Skansenområdet för att inte missa det kl 14.30.  Vi hann precis i tid, men ap-matandet blev något av ett antiklimax då aporna satt mycket lugnt och värdigt och åt på ägg och andra musbitar och inte gjorde något större väsen av sig. De var häftiga stora svartvita apor med långa svansar, men man hade lika gärna kunnat titta på dem vid något annat klockslag kändes det som. Freja brydde sig inte nämnvärt om aporna, utan tyckte det var mycket roligare att gå fram och tillbaka genom plastsremsorna som hängde i dörren till apornas hus.

Nu när Freja haft sin lilla tupplur hade hon mycket spring i benen och vi bestämde oss för att besöka Ekorrparken som vi såg på kartan att den låg i närheten och var någon slags lekplats. Det blev stor succe! De hade en mycket hör lekställning dit hon behövde hjälp med att klättra upp men där hon sedan tog sig upp till högsta punkten och glatt kastade sig utför den säkert 3 m höga rutschkanan där man var tvungen att fånga upp henne när hon kom ner, tjutandes av skratt. Farmor och farfar hade med andra ord att göra, de tappade räkningen men hon åkte säkert 30 gånger. Det var nästan lite läskigt eftersom lekställningen inte hade skyddsräcke överallt där den var väldigt hög (den kanske var ämnad för större barn egentligen, men Freja älskar rutschkanor så det går inte att stoppa henne). Vi hade tänkt stanna en kortare stund i ekorrparken och sedan ta en glass lite längre bort där det fanns markerat på kartan att man kunde ha picknick (vi hade varit förutseende och hade med kaffe i en termos och jordgubbar också), men Freja hade så kul i parken att vi blev kvar där och två personer fick gå och köpa glass så att vi kunde äta på en bänk vid parken. Så fort hon fått i sig lite glass kastade hon sig ut i parken igen och sprang runt runt i en stor stencirkel som fanns, för att sedan återvända till rutschkanan och göra säkert ytterligare 30 vändor på den. Vi noterade att många andra föräldrar blev kvar vid lekplatsen och fick äta medhavd/inköpt fika där så med tanke på det hade det varit trevligt med några bord i närheten av bänkarna och även gärna fler papperskorgar (överhuvudtaget var det lite klent med papperskorgar på Skansen tyckte vi). Picknickplatserna såg inte heller så inbjudande ut eftersom gräset var väldigt högt på vissa av dem medan det var fullt av kanadagäss-bajs på andra platser. Med äldre personer i sällskapet blir det inte heller så lämpligt att sitta på filt i gräset.

Nu började alla bli trötta och vi fick börja ta oss till parkeringen via ett kort besök på i några intressanta kulturmiljöer, som herrgården och statarlängan. Trots att vi spenderat 6 timmar på Skansen hade vi inte hunnit gå i mer än 1/3 av hela parken! Kontentan av besöket blir att det finns något för alla åldrar på Skansen, men att om man vill få ut mest av besöket kanske man ska vänta tills barnen fyllt 3 år i alla fall. Som det nu var uppskattade Freja inte riktigt att titta på djur, utan hon uppskattade mest lekställningar, möjligheter att klättra omkring, åka farfars bil samt att klappa getterna och mata änderna. Dessa saker kan man göra på enklare och billigare på andra ställen, i lekparker, på tivoli eller bondgård.  

Tips för dem som planerar en Skansenutflykt är att tänka på att området är väldigt stort, att det kan vara jobbigt/dyrt att hitta parkering (och att det kan löna sig att söka på http://www.stockholmparkering.se/), att picknick kanske inte är för alla samt att alla vägar inte passar barnvagn. Balderslundens grill har bra mat, Lill-Skansen är välgjort och missa inte ekorrparken om ni har barn som behöver ”rastas”!

Tips till Skansen är att skaffa barnstolar till Balderslunden, se över framkomligheten med barnvagn, markera tydligare på kartan att vissa entreer inte är för alla (t.ex. med rött kryss vid entren), sätta ut fler papperskorgar och bord för picknick vid Ekorrparken samt att hålla picknickplatserna på gräset lite fräschare. Positiv feedback är att det är kul att det är fräsch och god mat till bra pris i Balderslunden, att Lill-Skansen är mycket välgjort och att det uppskattas att ni satt upp många hjälpsamma skyltar på olika ställen.

 

 

Av: Florahajdu (2013-07-10)