På fjällstationen vid Kebnekaise ordnas trevliga sportlovspaket för barnfamiljer som gillar lite utmaningar. Vi ville veta mer om vad man kan uppleva på Kebnekaise med sina barn, så vi efterlyste en testfamilj och valde ut Git och hennes två barn. Läs Gits berättelse!
Här är vår testfamilj innan resan.
- Hur känns det, är ni nervösa?
- Nej, det här ska vi klara, eller hur ungar? säger Git och skrattar.
Barnsemester.se sökte en familj med barn mellan 13-15 år som skulle älska att få uppleva ett sportlov på Kebnekaise. Vi fick in över 300 ansökningar och valde Git Cardell.
"Hej, vi är äventyrslystna! Min dotter Linda 15 år tränar cheerleading och Conrad 13 år fotboll. Jag är spinninginstruktör och hundmassör. Skidor åker vi allihop. Det skulle vara en utmaning att få uppleva Kebnekaise. En rejäl genomkörare för mig och barnen och en otrolig upplevelse. Carpe Diem!"
Hallå Git, hur går det där uppe?
Ja, visst är det hon! Testfamiljs-Git isklättrar och det går galant. Det här var ett av flera fjälläventyr de hann prova under sportlovsveckan.
Här är Gits egen berättelse:
Jaha, så var vi iväg! Vi är uppkopplade med mobilt bredband i vår sovkupé på nattåget (jag har ju faktiskt två tonåringar med mig). Nåja, jag är intresserad av den där uppkopplingen jag med, ska erkännas. Så det är perfekt med den möjligheten på tåget.
Myskläder i ryggsäckar
Vi har packat i ryggsäck för att enkelt kunna forsla packningen när vi kommer av tåget i Kiruna. Vi har packat myskläder och fleese, underställ, varma vantar och mössor.
Drömmer om bastun
Vi tänker på den varma sköna bastun som finns på fjällstationen. Den är vi verkligen sugna på, så den kommer vi att drömma om inatt. Vi har sett fjällstationen via webkameran i morse. Så vi har en liten aning om hur det kan tänkas se ut dit vi ska.
Frukost i restaurangvagnen
Jaha, nu ringde matklockan hos ungdomarna. De går och utforskar restaurangvagnen. Där ska vi äta frukost i morgon bitti. Efter Boden, fick vi veta av tågvärdinnan. Då är det uppbullat med frukost på tåget.
Film tills vi somnar
En film håller på att laddas ner, så biosalongen öppnar snart här i kupén med två fantaster i publiken. Jag däremot, tänker sakta vaggas till sömns av tågets dunk, tills mobilen väcker mig i morgon bitti. Då är vi nästan framme, kul!
"Det var roligt att komma hem och kunna berätta att vi hade isklättrat och åkt offpist på Kebnekaise", säger dottern.
Git och barnen bodde på STF Fjällstation vid Kebnekaise. Där har de speciella arrangemang och äventyr för familjer på skollov.
Snö är det gott om på Kebnekaise.
"Det rör sig förvånansvärt många människor här, trots att det är så långt ut i vildmarken. Det är bra skyltat och lätt att hitta."
DAG 2, lördag:
Vi kommer fram till Nikkaloukta. Där fikar vi och väntar på vår scoter. Humöret är på topp. Vi tar på oss varsin scoteroverall och åker i en slags släde efter scotern. Vi får varma filtar och sitter bakom ett vindskydd av plexiglas. Spänningen är olidlig, det ser jag på mina ungdomar!Trots att resan går genom samma fjäll, samma snö och samma träd hela vägen så är det inte långtråkigt. Det är väldigt vackert och inte alls kallt. Åh, helt plötsligt ser vi två älgar en bit ifrån oss. Vad häftigt!
Vandrare är här på sommaren
Vi åker över isen. På sommaren genar båtar här med turister som inte vill gå hela vandringsleden till fjällstationen. Leden blir därför 1/3 vandring, 1/3 båt och slutligen 1/3 vandring till själva stationen. En nätt tripp på totalt ca 19 km. Säkerligen lika storslaget som det är för oss nu. Men på ett annat sätt, eftersom naturen visar sig i en annan skrud på sommaren.
Det glömmer vi aldrig!
Resan med scoter var toppen. En upplevelse som kommer att pränta sig på vår mentala ”hårdisk” för alltid.
Uppe på stationen möter Evelina oss. Hon visar runt, vi får vårt rum och till lunch serveras hemlagad lasagne med sallad. Jättegott!
Strax ska vi gå ut för att titta och känna på miljön och snön. Vi vill pröva våra kläder och känna att vi har rätt utrustning med oss. Vi har fått veta att vi ska isklättra en av dagarna!
Dag 3, Söndag:
Rulla mig naken i snön...nej, jag tror att jag stannar i den varma sköna bastunGårdagens kvällsbastu var helt underbar. Linda och Conrad var ute mellan varven och rullade sig i snön. Riktigt så kaxig var inte mamsen. Det där med bastun blir en skön rutin före maten under hela vistelsen här i "Keb" (som de hemmavana säger här, har jag just fått lära mig.)
Åka skidor uppför
Vi testade ut pjäxor, skidor och stavar. När det var klart fick vi lära oss hur vi skulle använda stighudar för skidorna. Det har jag aldrig provat på förut! De sätts på skidans undersida för att ge fäste vid klättringen uppför backen till det oförglömliga offpist-åket! Förr i tiden, berättar Evelina, så använde man sälskinn. Men nu används ett modernt material. Vi får också lära oss olika inställningar på skidbindningen för att lättare kunna ”gå” uppför med frigjord häl.
Nu vet jag vad en transciever är
Vi har fått lära oss säkerhet vid vid eventuell lavin. Vi har nämligen fått söka med transciever och sond. Det var mycket intressant.
När vi sökte med transciever och sond gömde Evelina sin ryggsäck, och vi fick söka efter den och gräva upp den med spaden. Kul! En helt perfekt semester med mycket rörelse och energi har tagit sin början!
Maten är så himla god
Till lunch fick vi senapsgratinerad fisk, kokt potatis, broccoli och grönsaker. Hembakat bröd från deras eget hembageri till, och en kopp kaffe som avslutning. Mmmm, vilken god mat de har i Keb!
Jag ska åka off pist!
Åter ut i snön. Nu ska vi stiga uppför för att sedan åka skidor offpist! Det här blir den stora prövningen för dagen. Hur är det att åka i en ickepreparerad backe?
Vurpor i mjuk lössnö
Marschen upp tar 20 minuter. Sedan åker vi i turordning efter vår guide nerför. Det blir lite vurpor i den mjuka snön, men vad gör väl det. Det är helt annorlunda att åka offpist än i en preparerad backe. Mycket roligare!
Tänk att vi får uppleva detta
Det blir liksom en helt annan sport att först jobba sig upp till det efterlängtade åket, för att sedan få åka nedför och känna hur det kyler i ansiktet och bränner till i lårmusklerna. Det är verkligen super att få den här möjligheten att testa på olika aktiviteter! Pulsen är på topp och suget efter mer finns där ständigt.
Bastu och sedan middag, det är njutning
Först en lång relaxstund i bastun, en dusch och sedan går vi till dukat bord. Härligt! Vi får grönsakssoppa till förrätt, därefter lax, potatis, kokta rödbetor och en jättegod sås. Till efterrätt fick vi en god chokladkaka med hallon och grädde. Efter det... sängen.
Dag 4, Måndag:Isklättring! Jag säger bara det: Isklättring! Det är något att prova på. Det krävs en bra guide samt bra kläder, stighudar och påfylld energi i kroppen.
Nya kompisar och varm choklad Vi får stegjärn, hjälm, sele och rep. Hackorna tar guiden. Lunchpaketet hämtade vi vid frukosten: stora dubbelmackor från hembageriet, frukt, kaka, flapjack och en termos med varmt vatten. En bunt med Nescafé-förpackningar och O´boy. Vi har ryggsäckar och stighudar med oss också eftersom det är nedför till Skärtaravinen och uppför därifrån tillbaka till stationen.
Hur kul som helst
Jag känner mig trygg och upprymd
Känner mig redan lite proffsig
Imorgon ska vi prova vindsäck och snöskor
Hur kan man bli så pigg av att kämpa?
Dag 5, Tisdag:Idag blåser det rejält!Det hörs när vi vaknar. Jag tittar ut genom fönstret. Snön yr. Vi bestämmer oss för att testa vindsäckar. Sakta men säkert åker vi skidor uppför backen.
Skyddad i vindsäckarna
Vi fick prova att gå med snöskor
|
 Hela tiden delar fjällguiden med sig av sin kunskap, och både de vuxna och barnen får lära sig många bra råd och fjälltips.
|
Efter ett tag vinner blåsten sin seger över vår vilja att ta oss vidare. Vi bestämmer oss för att gå inomhus och se på en film om isklättring, samt gå igenom vad som är bra klädsel för att få en skön tur på fjället, både i sol och vind.
Chokladtårtorna smälter i munnen
Till middag fick vi majssoppa till förrätt och därefter kyckling med risotto och paprikacreme. Till efterrätt en chokladgateau med vispgrädde. Vi blir verkligen bortskämda av det goda köket som förestås av en kökschef som tidigare arbetat på Grythyttan.
Efter maten får vi se ett bildspel om fjällstationens historia och får höra historier om vilka som var först upp på berget Kebnekaise.
Dag 6, Onsdag:
Min Harry fyller 10 år idag så vi sjunger för honom. Hipp, hipp, hurra!Nu kan vi allt om karta och kompass
Vi träffar ”Bruce” på nedervåningen i gamla stugan, som är ursprungsbygget av fjällstationen. Där ska vi nu gå igenom karta och kompass. Vi lär oss hur kompassen ska läggas på kartan för att en kurs ska kunna tas ut. Vi får även veta hur vi ska göra för att beräkna koordinaterna för var vi är mer exakt, på kartan. Det är viktigt om något skulle hända oss ute i skog och mark och vi är tvungna att kalla på hjälp. Den hjälp som ska komma kan knappa in koordinaterna i en GPS och snabbt hitta oss.
Berget Kaipak, here we come!
Vi njuter av den hemlagade lunchen, potatismos och köttfärslimpa. Vi bestämmer sedan att vi ska sätta på oss snöskor och ta ut en kurs till punkt B: att bestiga Kaipak. Det är berget som ligger vid fjällstationen. Det är 773 m högt. Det är egentligen en lätt match en vacker och solig, vindstilla dag. Men en dag som denna, med ca 15 s/m i vind så är det en riktig utmaning för oss som är nybörjare. Sagt och gjort. Vi tar oss an den första delen, som är den enklaste. Här är det lite lä av berget. När vi kommer upp mot nordsidan blåser det helt öppet. Vi går uppför en bit med snöskor. När vi har ca 1/3 kvar tar vi av oss snöskorna och klättrar fritt uppför.
Vi skriker på toppen
Snabbt fram till stenröset som betecknar toppen. Där lägger vi alla händerna på röset och skriker: ”Hej topp!” och jublet ekar i vinden och blåser österut tillsammans med snöyran. Vi är uppe och vi klarade det. Barnen är oerhört stolta och glada, det känns härligt!
Oerhört kaxiga
Vi påbörjar vandringen nedåt som ju går mycket lättare eftersom vi har medvind nu. Nu är vi alla lite kaxiga och det går fort nedför och vi är snart hemma igen. Jag njuter av en välförtjänt öl och barnen sätter sig för att spela schack.
Först en stund vid brasan, sedan bastubad
Vi pratar lite med Henrik, som är sportchef på fjällstationen. Under tiden tänds brasan bakom oss och vi hör hur det knastrar och sprakar hemtrevligt medan vi småpratar lite. När ölen är uppdrucken och schacket är färdigspelat tar vi våra handdukar och går med vana bort till bastun för att värma oss före middagen.
Åh, vilken middag!
Ikväll får vi veta att det är krämig tomatsoppa med baguette, sill och grönsaker till förrätt, halstrad röding till efterrätt och en HEMLIG efterrätt! Vad kan det vara? Vi äter under prat och glam upp förrätt och varmrätt för att därefter se när Bruce kommer emot oss. Han frågar om vi är redo. Ja, vi är klara.
Överraskningen!
Han vill att vi sätter på oss varmt och följer med honom ut. Vi går en bit bort och efter en stund delar han ut pannlampor till barnen. De får nu visa vägen för oss andra. Vi går genom snö och buskar för att slutligen komma fram till en kåta. Dörren öppnas och där inne lyser det av en hemtrevlig brasa och stearinljusen lyser upp bordet. Det är fint dukat och det står en prinstårta på bordet. Vad mysigt med en överraskning! Det är Harrys födelsedag och vår sista kväll före hemfärd. Det här är vår lilla avskedsfest. Vi fikar och frågar ut Bruce om allehanda äventyr han varit med om. Vi får veta att han bland annat har sovit i hängmatta på en storvägg när han klättrat i berg. Läskigt!
Dag 7, torsdag:
Idag är det avresedagen! Det märks redan när vi vaknar. En känsla av vemod som alltid när något trevligt är över. Samtidigt känns det jättehärligt att få ha varit med om de här dagarna. Det har varit en fantastisk upplevelse!
Vi vill tillbaka hit igen
Nästa vinter vill vi tillbaka för att gräva bivack eftersom det inte blev väder för det nu när vi var här. Vid frukost kommer Jon och snackar med Maja och Harry om dagens bravader. Vi blir återigen påminda om att vi ska åka hem! Men vi vill ju också ut och åka skidor! Istället måste vi gå upp och packa. Vi lämnar tillbaka de jackor, ryggsäckar och damasker vi lånat. Samtidigt passar jag på att ta ett kort på Jons hund, Jack, en blandning av labrador och golden retriever. En glad hund som viftar på svansen så hela bakdelen håller på att lossna!
Mysig skoterfärd tillbaka
Vi drar på oss våra skoteroveraller och far iväg ner i dalen, mot Nikkaluokta. Under resans gång ser vi Skärtaravinen där vi var och isklättrade. Viiiii, ja viiiii har isklättrat där. Ha ha! En häftig känsla! Den syns tydligt så den blir förevigad med en bild. Som faktiskt blir skarp trots vår skakiga skoterfärd.
Busstur från Nikkaluokta till Kiruna
Vi har drygt fyra timmar på oss i Kiruna innan vårt nattåg 93 går mot Stockholm. Vi lämnar in vårt bagage på stationen och går sakta upp mot centrum för att se oss omkring, ta en fika och bara låta tiden gå. På torget har Ishotellet format några isskulpturer för att marknadsföra sin sevärdhet i Jukkasjärvi. Det tar ca 20 minuter att ta sig dit med taxi så visst, vi hade hunnit. Men taxiresan tur och retur går lös på 900 kr samt att vi då ska ta oss in i ishotellet som säkert kostar några hundralappar/person också. Vi avstår. TIPS: Vi kollade inte om det går några bussar dit. Vill ni se Ishotellet kan det vara värt att höra sig för om bussar.
Gungas till sömns på tåget till Stockholm
Nu sitter vi här och väntar på att restaurangvagnen ska öppna för en kvällsfika. Vi gungar sedan sakta vidare mot Stockholm igen. Mer erfarna, mer utvilade, röda om kinderna och med många underbara minnen som vi ska återuppliva varje gång vi tittar på de bilder vi tagit. Ungdomarna har varit med om mycket. Isklättringen var en höjdare, tycker Linda. Det är mycket att berätta för kompisarna när de kommer hem! Det har varit en alldelels speciell resa som har gett oss så mycket annorlunda än en vanlig skidresa.
Jag vill bestiga Kebnekaise någon sommar
En tanke har mognat hos mig under de dagar vi har varit här. Jag vill bestiga Kebnekaise. Men det får bli på sommaren. Det är midnattssolen som lockar. En tur upp på Keb tar ca 10-12 timmar tur och retur. Så nog lär de ljusa nätterna ha betydelse för den vandringen. Det skulle vara roligt att bestiga Kebnekaise i grupp med andra entusiaster och en guide. Det måste jag göra en vacker dag!
Hälsningar från Git och barnen
Klädtips:
Vi hade bara våra varma dunjackor med oss, som är rätt så klumpiga att åka skidor i. Ta med fjällkläder av vindtyg. Vi hade inga så vi fick lånejackor som var tunna men vindtäta. Även tunna skidbyxor lånades. I ryggsäcken hade vi våra varma jackor, de tog vi på oss vid sökningen med transciever och sond.
Bra att veta:
Det är ingen täckning här, varken med Tele2 eller 3! Det fungerar helt enkelt inte på Kebnekaise, åtminstone inte på fjällstationen i dalen vid foten av fjället. Så nu vet ni det allihop!
