Reseberättelse:Spanien sommaren 2006
(Spanien, Caceres, Salamanca, Plasencia, Montemayor del Rio)
Det här är ingen reseberättelse utan ett utdrag ur min dagbok hur min resa var till Spanien första året som man hade en bebis med sig:
Tors 13 jul 2006 12:02
Nu är vi äntligen här!
Ända sedan Micke föddes (och làngt innan det)sá har jag funderat och tänkt pá hur det skulle vara när jag kom hit. Jag tyckte inte att jag var nervös. Ság det mer som nágot spännande och lite läskigt. Vi har sá mánga vänner och släktingar här som vill träffa Micke och som ringt och frágat när vi kommer.
Igár, andra dagen sá släppte allt. Jag grät och hulkade i fyra timmar. Pappa undrade vad som var pá gáng och skällde att jag inte hade nágot att böla om. Men det stoppade inte mina tárar. En lättnad att äntligen vara här, samt oxá en besvikelse över det som inte blivit som jag velat. Det känns som sá iallafall, men jag kan inte peka ut vad det kan vara.
Allting började med gröten.
Spanien har en helt annan mat..vad-heter-det ...matkultur, matinvänjning, till smábarn än vad vi är vana vid.
Vid fyra mánaders álder ger man smakprov. Dá fár man antingen burkmat, tvá smaker finns det: blandade grönsaker och grönsaker med kyckling. Eller sa kan man ge mat i nappflaska; med grönsaker, sädesslag, honung (!) eller frukter...
Har nu i tre dagar försökt hitta gröt till Micke.
Det finns färdiga i tetrapack, men de är sá rinniga att jag till slut fátt ge dem med nappflaska. (Men dá kan han ju lika bra fá bröstet känner jag) Sedan finns det en massa olika grötar i pulver (med honung i vissa!!). Men de ska man blanda ut med mjölk. Sa dá máste man köpa en jäkla burk med mjölkpulver som man först ska blanda till med kokat vatten och láta svalna först m.m. Sán mjölk som de har som ersättning i Sverige. Här máste mammorna tillbaka till jobbet efter tre máanader.
Igár pumpade jag ur 200 ml för att se om jag kunde blanda med bröstmjölk -Tror du inte slabbet blev soppigt och rinnigt trots 8 skedar pulver istället för angivna 6-7 st.
Idag ska jag pröva med mjölkpulvret. Och lassa i pulver!! Vi ska till LaFinca sá där gár det bra att ge gröt trots att man inte är hemma.
Fre 14 jul 2006 12:24
Att skriva eller inte skrivaJag tänkte att äntligen när man kommer till Spanien sá kanske man skulle hinna sitta lite framför datorn. Vad trodde jag?! Visst, jag vet att jag fortfarande har Micke som tar upp min tid men jag trodde väl att min syster eller Carmen skulle ha Micke mer. Och de gör de ju. Men dá de leker och gosar med honom dá passar jag pá att duscha, plocka undan, ta en extra láng simtur, kolla mailen... ja... hittar inte tiden till att blogga. Men jag ska försöka.
LaFinca är min farbrors ranch strax utanför stan. Han har viltgáende kor, grisar, tjurar, hästar och höns. Korna och grisarna blir korvar och mat som säljs. Tjurarna används till avel och vissa föds upp till att delta tjurfäktningar.
Mitt i ägorna har de ett hus med pool. Där är skont att svalka sig eller jäsa i solen. Nackdelen är att det är mycket flugor eftersom det bakom bortre muren av buxbom finns svinstior där de smá grisarna bor (och skriker).
Här i Plasencia bor vi "längst ner", vid floden. Där fixade de iordning en ränna fär 5-10 ár sedan och lade betong pá botten sá där har nu oxá blivit badplats. Där är lite svalare bland träden än ute pá ranchen men dá fár man ju stá ut med alla andra familjer.
Min pappa har en skoaffär därhan säljer barn och damskor, Carmen ärhemmafru, min syster Monica jobbar som kassörska pá Carrefour (typ Coop Forum) och min bror Angel jobbar som kock i Madrid.
Micke har blivit snorig, lite förkyld, det märks inte annars, han är pigg och glad och älskar att bada! Alla är sá imponerade att han simmar sá bra. Men igárkväll var han jättegnällig. Hade 38.6 i feber och först tänkte jag láta det vara, men han ville varken äta eller sova sá tillslut gav jag honom Panodol. Tänkte att han kanske hade onti tänderna eller nát och dá slocknade han som en fura efter att ha sugit i sig en nappflaska med bröstmjölk.
Micke har nämligen börjat krángla vid bröstet. Han tycker det väl är roligare att sitta vid bordet och äta med sked. Inte ligga i mammas varma famn och stirra pá hennes arm. Nattetid är det mysigt men pá dagen ska det bökas och "lekas daggmask", suga lite grann och protestera, sá ibland brukar jag pumpa ut och ger honom om jag känner att jag inte har tid eller ro att bráka första halvtimmen.
Lör 15 jul 2006 16:30
BVC = Pediatría
Det visar sig att vár granne här är barnläkare. Pappa tyckte nämligen att vi skulle prata med honom om Mickes förkylning men det tyckte inte jag. Däremot diskuterade jag matvanor med honom och det var kul att jämföra. T ex varför det bara finns kyckling i smá burkar. Det är det enda kött de rekomenderar till barn innan 6 mánader, och fisk ska man vänta med tills de är minst 8 mánader, gärna mer. Tydligen är det mánga fiskallergiker här. Här är även alla grötar (det finns inte välling, man tar bara mindrepulver -vilket förklarar mitt utbrott tidigare i veckan) glutenfria fram till 1 ár. Och glutenintolernas är ovanligt. Däremot verkade det som Laktosintolerans ligga pá samma nivá här och i Sverige.
I eftermiddag blir det LaFinca. Vi hade planerat att áka till byn men sá kom Angel frán Madrid för att hälsa pá Micke sá vi stannar här.
Sön 16 jul 2006 16:35
Micke tycker det är för varmt.Igár, lördag, sá följde pappa medtill LaFinca. Micke hade 39.5 när vi ákte dit men piggnade till sá fort han fick svalka av sig lite i poolen och ligga och sprattla utan blöja. Sá vi áker till byn imorgon. Den ligger i en dalsänka sá där är alltid svalare och pá kvällarna brukar man t.o.m. fá sätta pá sig en tröja dá temperaturen brukar sjunka under 20.
Nackdelen är att där finns inget att göra. Inget internet, inga tv-kanaler, en affär/apotek, 3 barer och nu är det fortfarande inga kompisar som kommit, de kommer i augusti dádet ärsemestertider här i Spanien. Men min faster bor där, hennes pool kan man ligga vid hela dagarna, och sá kan man gá pá promenad med Micke i bärsele i skogarna runtomkring. Och sedan har min kusin Daniel kommit redan med sina barn sá det blir nog skoj.
Mån 17 jul 2006 14:23Montemayor nästaIdag var vi pá spanska BVC med Micke dá han haft feber i mer än tre dagar. Läkaren heter Ester och hon var jättetrevlig. Hon kollade öron och lyssnade pá lungor och kändes pá magen och när hon skulle kolla i halsen med spateln sá visade hon oss att tänderna brutit fram. Förkylningen var det ingen fara med, halsen ság fin ut. Febern är nog en kombination mellan tänderna och värmen här. Igár var det 44 grader, vi ákte till Torremenga utan för Jaraiz de la Vera och badade i deras kommunala pool. Det var mánga träd som gav mycket skugga. Riktigt barnvänlig. Jag har aldrig sett sá mánga bebisar samtidigt vid en pool förut. Man fick ha sin egna lilla pool med sig om man ville sá vi fyllde pá Mickes lilla med vatten sá han badade báde i den och den stora poolen.
I eftermiddag ska vi áka till byn. Det är nog bra för Micke att fá lite svalare väder. Men jag tycker det är trákigt att inte kunna skriva här nu när jag äntligen känner att jag har hittat tid att sätta mig framför datorn plus att jag innan jag fick Micke tillbringade mycket tid på en massa roliga sidor.
Vi har inte gjort nágot speciellt, bara tagit det lugnt och umgátts med mina kusiner och min faster. Min kusin Eva är gravid, BF i januari nästa ár. Alla vi möter säger att Mïcke är sá vacker (och sá stor). Jag hart hört det sá mycket nu att jag funderar pá att skicka in ett foto pá honom till en agentur. Vem vet, han kanske dyker upp pá nát blöjpaket eller i nán tidning. I Sverige alltsá... här ska vi ju inte vara kvar sá länge till, vi är halvvägs genom resan redan.
Micke har sovit till runt 10 pá mornarna, vi har gátt upp, ätit frukost, tagit en promenad, fikat hos nágon bekant eller kusin och matat Micke med barnmat, vid tvá käkar Ingemar coh jag lunch, sedan har vi alla tre sovit siesta tillsammans innan vi gátt in till grannen (min faster) och lagt oss vid hennes pool. Pá kvällen när det blivit svalare har vi gátt en lite längre promenad och sedan har Micke fátt gröt till kvällsmál och nattats vid elva dá mmam och pappa lagt sig framför tv;n och blippat ett tag. Som sagt, inte sá ansträngande. Men det är ju sá det ska vara pá semestern.
TITTUT!!!!!
Mickes tänder växer sá sakteliga fram, han har ännu inte bitit mig i brösten (tack och lov) men gjorde smá söta tandavtryck pá min handled tidigare idag... Jag är otroligt stolt över Mickes tänder. Vet inte varför, han har gjort massor med framsteg men när jag upptäckte tänderna blev jag överlycklig och sprallig. Jag försöker kika pá dem flera gánger varje dag men han gömmer dem bra under tungan. Kika i Mickes mun och snyta honom är tvá saker som man märker att Micke har ärvt mitt humör pá. Jäklar vad han ryter till...
Ons 26 jul 2006 00:29Jag köpte en skiva med klassiska spanska barnvisor idag.Satt och läste vad jag skrivit tidigare och jag skrev att det inte fanns nágra tv-kanaler i byn men jag skrev fel. Det finns inga kabeltv-kanaler, bara de 4 vanliga, och de är inte alltid sá roliga.
Vi är tillbaka i Plasencia därför att Carmen ligger pá sjukhus. Innan vi kom till spanien var hon i Madrid och hälsade pá sin syster. De var ute en kväll och här pá barerna i Spanien sá fár man alltid ett tilltugg till drickan. En köttbulle, oliver, lite paella, en mussla, lite chips... Sá pá ett ställe de är pá sá har de smá grillspett och alla slänger skräpet pá golvet när de är färdiga. När Carmen var pá väg till toan rákar hon trampa pá en grillpinne som sticker henne i stortán, men ni vet hur det är, man kollar lite fort, inget blod, och sá fortsätter kvällen. Nästa morgon när hon vaknar har hon jätteont och foten är svullen. En av systerdöttrarna kollar och plockar ut en bit trä... Kvar är ett sár som är rött och irriterat. Hon áker till sjukhus som röntgar och ger henne antibiotika och Voltaren. Tjugo dagar senare, dá har vi kommit och redan ákt till byn, sá är antibiotika-kuren slut men det onda i foten finns kvar. Nu tid, och elektomagnetisk röntgen utförs (vet inte vad det heter pá svenska men man ser inte bara ben utan all vävnad) och dá hittar man inte mer trä men en massa var som spritt sig eftersom man gároch belastar foten. Sá de läggerin henne med ny antibitokakur, den gáng intravenöst och natten till lördag opererar dem och tvättarbort allt var. Sá Carmen kommer hem tidigast pá torsdag.
Jag tycker det är trákigt i byn ensam. Visst, man har ju kusinerna och sá där, men när Ingemar ákt hem skulle jag vara själv i huset och det känns tradigt. Sá Micke fár stá ut. Men han verkar inte lida av värmen sá mycket. Jag tror att han vant sig, plus att det var jobbigare fórra veckan dá tänderna höll pá att bryta fram. Nu ser vi till svalka oss ofta oxá. Ska föröka gá ner en stund till LaIsla pá förmiddagarna innan det blir för varmt, och sá áker vi till LaFinca pá kvällarna.
Lör 29 jul 2006 17:19Lördag! En dag som alla andra...?I förrgár var Micke jättejobbig. Halva natten lág han och gnydde och spände sig. Jag lyfte över honom till min säng för att det skulle vara lättare att stoppa napp i mun pá honom. Men icke, han drog upp knäna och stönade. Tänkte att han kanske var hungrig och därför hade ont i magen, han fick ligga och snutta men jag vaknade av att han sprakadepá mig när han vred sig. Tänkte att det kunde vara en rap och satte mig upp med honom. Ingen rap. Sov ett tag e.t.c. Nár väl morgonen kom vakande han pá dáligt humör jag likasá. Resten av morgonen fortsatte i samma anda men utan magknip. Tvá minuter pá filten sedan gráta, tvá minuter i gá-stolen, tvá minuter pá mage, tvá minuter lekandes i sängen...
Tillslut blev jag sá trött att jag tvingade honom att sova med mig ett tag men inte förrän vi kom iväg till poolen pá eftermiddagen blev allting bra. Vi ákte till Km4. Det löper en flod längs med vägen mot Jertez, och vid vissa ställen har man skapat badplatser, antingen direkt i floden eller sá har man byggt en pool, naturlig i floden eller en "vanlig blá" pá sidan. För att göra det enkelt sá kallar man ställena för hur mánga km de ligger frán Plasencia. Jag har badat vid km2 (La Chopera), km4, km8, km15 och km28.
Efter badet sá gick jag och min syrra ut ett tag med hennes pojkvän. Tog med spanska motsvarigheten till vällng, "peque cena",´till Micke. Mjölk, pumpa och vete. En annan smak som jag inte prövat ännu är Mjölk, grönsaker och ris. Men Micke tyckte faktiskt att det var jättegott och trots att jag inte värmt flaskan (rumstemp här är ju liksom 30 typ) sá át han upp nästan allt och sov som en fura hela natten. Sá den maten fick ett plus i kanten av mig. Men jag längtar till att fá introdusera riktigt välling till honom.
Torsdagen var som alla andra dagar. Vi sov sketalänge Micke och jag. Till halv elva. Gick upp. Lekte lite, át barnmat, sov en stund, lekte lite till. Micke satt i barnstolen när vi át och abuelo gav honom en bit vattenmelon. Det var smaskens! Han blev jättearg när han inte fick en till bit efter den tredje.
Sedan ringde Ingemar. Han satt i Sverige och gjorde räkningarna men fick det inte att gá ihop. Det visade sig att jag inte fátt nágra pengar frán mitt jobb. Jag tog ju ut semster för att Ingemar skullle kunna vara pappaledig och vara hemma med oss. Ringer till jobbet härifrán och det visar sig att de flyttat pá min semster (?!!?) tvá veckor framát. Varfór flyttar man pá semestern pá en som redan är borta frán jobbet!! Nu fár jag pengarna i augusti istället. De tyckte väl att de inte gjorde nágon skilland... men jag har ju begärt föräldrapenning de andra veckorna. Nu lappas ju Ingos och mina över varandra. Och jag har inga pengar denna mánad. Tänk om inte vi hade sparade pengar!! Dá hade vi inte kunnat betala räkningarna. :-¬ (arg gubbe gár inte att göra pá spanska tangentbord) Jävligt grov miss máste jag sága! Men det var svárt att skälla pá dem dá man är nästan en hel kontinent ifrän pá en linje som hördes dáligt. Men vänta bara tills jag kommer hem.
Imorse när jag skulle byta pá Micke sá gav jag honom en av hans leksaksfiskar. De där fingerdockorna frán IKEA. Döm om min förváning och glädje när han sträcker fram handen och nyper tag i fiskfenan med bara tummen och pekfingret!!
Nu har Micke vaknat frán siestan. Vi ska sticka iväg till byn under helgen. Laura och Sara, tvá kusiner till... har inte träffat Micke ännu. Alla samlas i byn under helgerna Mån 31 jul 2006 17:13Svensk gröt...Mmmmmm!!
Idag kom det banangröt och äpple-pärongröt pá posten. Pappa Ingo har skickat frán Sverige! Och abuelo har ju tyckt att jag varit sá löjlig med mitt gnäll. Micke har ju ätit den andra gröten, men jag har ju sett pá honom att den inte átnjutits lika mycket. Sá nu när gröten kom sá gav jag en portion redan vid tre-málet. Och som han át. Han njöt i fulla drag och sa Mmmm! Visst kanske jag överdrev hans känslor lite vid matbordet men alla runtomkring blev imponerade av hur gott han verkade tycka det var, sá det fick gá runt nágra skedar med smakprov och ja, den fick godkänt betyg. Godare, fruktigare och inte lika sötsliskig som den spanska gröten.
I byn i helgen var det trevligt. Vi hade grillfest pá lördagen hos min faster Dorita. Jag hade med mig en sán där nappflaska med kvällsmál till Micke. Och han skulle ha somnat av den. Men sáklart, medan jag satt och käkade sá skulle nágon flytta pá vagnen fast jag ställt den i ett hörn. Sá han vaknade ju, eftersom han för det första inte sov helt, han át ju fortfarande fast han blundade, och för att jag satt pá bromsen pá vagnen, inát mot väggen, sá det rycktes nog bra i den. Eftersom Micke dá fátt sig en powernap var han ju pigg och glad och det var ju trevligt. Han var glad och tjoade runt. Men jag hade ju ställt in mig pá att fá en lugn (ledig) kväll där jag kunde slappna av och umgás med mina kusiner. Men dá Micke vaknat kunde jag inte fokusera pá annat än att fá honom att sova sá tillslut jag gick hem och lade mig.
Sá här kul tyckte Micke att det var att leka i spjälsängen pá söndagsmorgonen. Och det var väl bra att han trivdes där, för de andra familjemedlemmarna kom hem framát fyratiden pá morgonen sá de ville sova lite längre än vad Micke ville. Tors 3 aug 2006 00:48Augusti -Nu kommer värmen! Denna veckan kan man verkligen säga att det blivit högsommar i Spanien. Jag vet inte faktiskt hur varmt det är ute för Micke och jag har stängt in oss i vardagsrummetmed AC:n pá varje dag. Nattetid är det 28-30 grader i várt sovrum enligt Mickes badtermometer. Ingen av oss sover nágot vidare.
I tisdags var det "Martes Mayor" här. Varje tisdag (martes) är det marknad, med denna första tisdagen i augusti är det storjippo med extra mycket knallar, varor till försäljning och tävlingar.
Micke fick stanna hemma med abuela Carmen, (hennes fot är förresten bättre, den är svullen fortfarande men hon kan gá nu.) och jag strosade runt i tvátimmar. Det var jävligt varmt, och skitmycket folk. Jag gick aldrig till kläderna eller grönsakstánden utan tog bara hantverken och de speciellt för dagen. Där fanns allt, frán korgar och koskällor till honung, lerkrus och pynt gjort av persikokärnor. Jag köpte solrosfrön, paprikapulver och drack marokanskt te. Min pappa köpte en tavla med Mickes namn pá men stavade fel. Mike! Sá jag fick gá tillbaka och ändra.
Men visst var den söt! Jag ska sätta den pá dörren till Mickes rum hemma.
Jag längtar hem. Visst är det trevligt här men det är för varmt, och sá kan man inte göra nágot. Vi är inne hela förmiddagarna
och ligger vid poolen hela eftermiddagarna. Mysigt men lángtrákigt. Sedan saknar jag Ingo . Och Lisa!! Ingo är i Dalarna och hämtar hem henne just nu. Pá mándag kväll är hela familjen samlad igen. Lörd 5 aug 2006 15:54Hemma igen!!I måndags kom vi hem igen. Resan var såååå lång, så lång. Pappa väckte mig åtta. Då hade inte Micke ätit något på hela natten. Det har aldrig hänt förut, han brukar snutta lite vid fem-sex på morgonen, så brösten var som basketbollar. Började med att pumpa ut och när jag sedan åt frukost och packade klart det sista så fick Micke ligga kvar i sängen och dricka ur nappflaska.
Klockan tio så började vi försöka ställa i oss i dörren och tio i elva satt vi äntligen i bilen och började rulla mot Madrid.
Bilresan gick bra, Micke sov nästan hela vägen och lekte lite emellanåt. Vi stannade i Aluche utanför Madrid och hälsade på Angel och hans flickvän och passade på att käka lunch.
Strax efter tre ankom vi till flygplasten, checkade in (10,3 kg övervikt! Men de sa ingenting), och tog en fika. Sedan åkte pappa, och jag släpade mina två handbagageväskor och Micke i barnstolen bort till gaten. Väl där blev jag stornödig och tänkte att det måste vara bättre att haspla ur sig det där på flygplatsen än att sitta och klämma inne på flygplanstoan. Så jag tog en sån där liten bagagevagn och klämde in den så lång jag kunde i toabåset. Där satt jag med väskor och Micke i stolen som barriär och sket med halvöppen dörr.
När jag kom ut hade folk redan ställt sig i en lång rad för att gå in i planet så det var bara att ställa sig kö. Jag hade fått rad 28, den allra sista längst bak. När jag väl klämt in mig till min fönsterplats och stuvat väskor och stolar, tagit fram nappflaskor, tuggummin, leksaker m.m. så var jag alldeles svettig. Micke var glad. Jätteglad! Och sprallig! Han ville inte sitta still! Han tjoade och petade och slet och drog. Titta ut i fönstret, dra i mammas halsband, slita i tidningarna i facket framför, knäppa upp bältet på farbrorn brevid, slå på bordet, stå i mammas knä, dra farbrorn i armhåret, kasta leksaker till de som sitter framför... så börjar äntligen planet rulla och jag känner en doft sprida sig från Mickes byxor... Hmmm, väl uppe i luften så fort fasten-seltbelt-skylten släckts så får jag be om ursäkt och ta mig förbi gubben. "Planet var tre & tre stolar". På stolen längst ut satt en tioårig flicka vars resterande familj satt på andra sidan gången.
Väl inne på toa så var jag alldeles darrig. Micke låg och sprattlade och jag försökte andas. Vi var säkert därinne i tio minuter. Kände att jag måste äta något för det här sög musten ur mig. Magen var ett stort hål som skrek. Går och sätter mig igen. Vagnen med mat kommer och jag köper mig en salamismörgås och en cocacola för 70 spänn! Sitter där, med mackan i ena handen och cocacolan i den andra och försöker parera Micke med armarna men ibland måsta jag släppa taget om något. Micke tar tag i min macka och får hela näven full med smör och salami. Så går flygvärdinnan förbi, hon tittar till på Micke med ett leende och jag råkar fasta med blicken en sekund för länge. Micke drar iväg colan! Shit! Gubben brevid far upp som ett jehu! Det var cola överallt!! På båda främre stolarna, hela mitt bord, det simmade cola i facket där tidningarna ska vara, hela mitt knä var brunt och hela golvet. -Fick du på dig? fick du på dig? satt jag och ropade, han fumlade efter burken och kände sedan på sina kläder. Näe, faktiskt inte svarde han. Pinsamt! Nåja, jag hann väl dricka 10 ml och äta hela mackan. Nu måste Micke sova, jag orkar inte mer!! Fick honom att tutta lite och han föll i sömn. Skönt, en huvudvärk började sakta mola bakom min panna. Då upptäcker jag; just det, sista raden, jag kan ju inte fälla sätet. Om Micke hängde kvar på min axel skulle jag aldrig kunna sova då jag måste hålla i honom. Försökte lägga ner honom i knät men han var längre än mitt knä och till stolen framför. Försökte desperat lägga honom på golvet ett tag, blött cocacola golv eller inte, jag måste få lite respit! Men det gick inte, han vaknade och skrek. Så han somnade om i mina armar och där jag satt jag, rakt upp och ner och kunde inget göra. Försökte blunda men jag sov aldrig.
Det var nog de längsta 4 timmarna jag varit med om på länge.
När Micke vaknade så fick han sitta i stolen och jag ställde mig upp böjd över honom. Han fick sitta där och leka och på så sätt behövde jag inte hålla i honom även om jag i min ställnig inte stod så bekvämt. När planet väl landat sedan och gubben och barnfamiljen gått kröp jag omkring och plockade upp leksaker och servetter, pappersbitar från tidningar och nappar. Frågade flygvärdninnan om hon kunde hålla i Micke så jag fick kissa fast planet redan landat. Hon bara log och hjälpte mig ut ur planet med alla väskor. När Ingemar mötte upp oss utanför sken Micke upp som en sol och började skratta högt i pappas famn. Sedan satt han i bilen brevid pappa och bara stirrade på honom tills han slocknade och sov hela vägen hem.
Pust! Aldrig mer jag flyger ensam. Och då är Micke liten nu... Inte så rörlig. Tänk att behöva ta hand om en unge som vill springa och gå och tvinga honom att sitta stilla i en flygplansstol.
Av: Drakugglan (2007-05-01)