Reseberättelse:

Tre mot en på höstlov i Stockholm

(Sverige, Stockholm, Junibacken & Tom Tits)

Att lyfta sin egen vikt är inte helt lätt.

Vadå för liten?

Efter en heldag behöver man inte så stor plats att röra sig på...

Har 3 barn på 2, 5 & 6 år. Och ingen av dom är "sitta still och läsa bok-typen" om man säger så. Min man jobbar borta och är bara hemma fredag till söndag. Själv är jag halvtidspensionär på grund av fibromyalgi och jobbar den andra halvan. Var med andra ord minst sagt sliten när det så blev tal om ett höstlov med tre vildar som retas, kivas eller slåss konstant hemma en hel vecka.
Finns inte en chans att jag pallar det, skrek både hjärna och kropp. Så vi bokade 4 dagar med destination Stockholm på Welcome Barkarby.
Du skojar? Är du galen? Och är det verkligen en bra idé? Var familj, släkt och vänners reaktion.
Det visar sig, blev mitt något tveksamma svar.

Sagt och gjort. Vi tog tåget ner till Stockholm, vilket visade sig vara den stora utmaningen, med packning, barnvagn och en 2-åring som gillar att rymma. Men allt går med lite vilja. Vårt hotellrum var väldigt litet men passade för vårt ändamål. Sova.
 
Dag 1: Tog bussen ut till Ikea i Barkarby för mat som alla gillar och en tur till lekrummet. Och vilket lekrum sen! Stort och fantasifullt med allt dom två största barnen kunde önska sig. Där fick dom utlopp för all sin överskottsenergi. Och lillkillen och jag fick en lugn timme ensamma inne på barnavdelningen där det fanns en lagom rutchkana och andra småknattar att bekanta sig med. Sen var den dagen slut och alla somnade ovaggade utan vare sig tjat eller gnat.
 
Dag 2: Morgnar är verkligen inte min grej. Men så hjälpsamma och exalterade knattar gör verkligen livet enklare. Varför är dom inte alltid så? Junibacken stod på schemat och dom hade längtat länge efter denna dag. Och det var ingen som blev besviken. Deras fantastiska sagotåg tröttnar man aldrig på. Och oblyga som dom är deltog dom aktivt och var väldigt inne i Pippi teatern. Sen blev det mat och fri lek i den nya Lennart Hellsing utställningen. Det är så skönt att ha barn som verkligen kan ta för sig. Och fast storasyster bara är 6 år tar hon verkligen hand om sina bröder.
 
Dag 3: Har länge varit nyfiken på Tom Tits men tyckt det är väldigt dyrt. Nu hade släkten samlat Billys panpizza kuponger så inträdet blev helt gratis! Fyllda av upptäckarlust attackerade vi Södertälje. Och nog fanns det att upptäcka. Vi var där en hel dag men hann ändå bara med hälften. Roligast var så klart den omtalade 44 meters rutchkanan för 5 och 6-åringen. 2-åringen skrattade så han kiknade när han provade på att vara tyngdlös i Månhoppet och skuttade upp och ner i selen. Det blev lite pyssel också när dom fick göra varsin stjärnkikare. För att inte tala om roddtävlingen där dom slet sig svettiga i en halvtimme. Och allt skulle så klart provas. Helt fantastiskt ställe som rekommenderas varmt.
 
Dag 4: Tyvärr blev 5-åringen väldigt krasslig sista dagen. Hade hostat hela natten och var allmänt hängig. I och med att tåget inte gick förrän på kvällen hade vi inget annat val än att tillbringa dagen på stan och försöka ta det så lungt som möjligt. Men fast vi inte kunde göra något roligt var det ingen som klagade. Trots att alla var trötta och slitna var det inga sura miner eller trots på minsta sätt.
Tror aldrig jag har varit stoltare över dom.
 
Så här i efterhand kan jag säga att det var det bästa jag någonsin kunde ha gjort. Våra frustrerade, utagerande trotsåldersbarn slog som i ett trollslag om till små änglar. Och även om det tog hårt på både krafter och kropp att navigera runt dom i storstadsdjungeln, så är deras lysande små ansikten värt all värk i världen.
Vi kommer definitivt göra om det.
 

Av: Keya (2009-11-28)