Reseberättelse:

Egypten, en annorlunda upplevelse med tre barn...

(Egypten, El Gouna, Hurgada, Pyramiderna i Giza, Sakara med trappstegspyramiden.)

"I Egypten så är farao en kung och han hette Tuthanchamon" talar Rasmus 7 år om för sin lillasyster Zelinda 5 år, som tittar på honom med stora ögon.

"Vet du vad hans far hette?" frågar han henne sedan med en viktig min. "Näae" svarar hon och väntar spänt.

"Jo förstår du, han hette Thuttifrutti...!!!"

 

Egypten är ett lagom exotiskt resmål, och inte som alla andra ställen. Vi åkte dit i januari.

Första dagarna i Egypten upplevde vi en kulturkrock utan dess like och tyckte att det var ett fruktansvärt land vi kommit till! Dessa människor skulle ha dricks för allt och var otroligt påstridiga. Men sedan upptäckte vi att det faktiskt inte bara var oss som turister dom gick på, nej det funkade faktiskt så här. för alla Och dom kunde ta skämt och respektera ett tydligt nej med ett leende, till skillnad från tex Turkiet där försäljarna blev sura när man inte ville handla av dem. Sedan var dom ju OTROLIGT barnkära! Och "Patrick var en sådan MAN som hade tre barn; tur att han tagit en sådan fruktsam fru. Det var bra gjort av honom", och så fick han en klapp på axeln.

 

Vi bodde i en semesterby utanför Hurgada som hette El Gouna. På alla infarter till byn fanns beväpnade vakter och dessa patrullerade även i byn, mycket diskret. Vi kände oss väldigt trygga. Genom hela byn gick en anlagd lagun med vatten från Röda havet. Otroligt vackert var det och öknen gav en färgskala som jag aldrig sett maken till.

Vårt hotell var nybyggt och mycket fräscht. Det var väldigt blåsigt i januari (vintesäsong) vilket gjorde att det var för kallt för att bada men lite lek i vattenbrynet gick jättebra.

 

Vår favoritresturang låg uppe på taket på ett hus med stora vävda bonader som uppspänt "tak", med en otroligt vacker utsikt ut mot Röda havet. Av förklarliga skäl lagade vi inte någon mat själva utan åt alla måltider på resturang. Tack och lov hade vi vid denna tidpunkt inga upptäckta allergier som ställde till det, även om besvären fanns… (Saga är gluten och vete allergisk).

Undrar vad en kvinna är värd
Ett mycket intressant fenomen som jag studerade nogsamt var serveringsordningen. Oavsett vilken restaurang vi var på eller hur vi satt oss till bords var den alltid densamma. Först Rasmus, sedan pappa, därefter Zelinda och Saga och sist mamma. Även om detta innebar att dom var tvungna att springa fem varv runt bordet, så gjorde dom det! Jag ger mig sjutton på att om vi haft en hund hade den fått sin mat före mig...!

 

Tur vi hade reseförsäkring
På denna lyxiga ort fanns även ett av Egyptens bästa sjukhus, privat och dyrt. Glada för att vi tagit en reseförsäkringen som gav oss tillträde till detta sjukhus var vi då Saga, 1 år, blev jättesjuk och vi var tvungna att söka läkare. Vi träffade en mycket kompetent läkare och fick en massa mediciner. Saga blev tillräckligt bra för att vi skulle kunna resa hem, men infektionen hon fick tog många veckor på sig att läka ut. I slutet av mars och med några vändor på sjukhus i Sverige var hon frisk igen.

 

Utflykter:

Vi var på en stadstur i Hurgada, mycket intressant. I vanliga fall är vi inga anhängare av arrangerade turer men här var detta en nödvändighet.

En riktig upplevelse, det var mycket annorlunda och skilde sig ju enormt från vad vi var vana vid. Förutom ett besök på en basar var vi även till barnens stora förtjusning på ett akvariebesök. Och naturligtvis ingick kyrkor och moskeer i stadsturen. Kvällen avslutades med en gemensam middag med traditionell Egyptisk mat, mycket gott! Och efteråt var vi naturligtvis tvungna att prova på att röka vattenpipa... BLÄÄÄ!!!

Att sitta stilla några längre stunder tycker barn i allmänhet och våra i synnerhet inte speciellt bra om. Så när det blev spring i benen fanns det en trädgård att utforska - till barnens förtjusning. Och personalen blev inte grinig över att en massa ungar rusade runt, tvärtom. Dom skrattade och skojade med allihop. Enda gången som de sa ifrån var när ett gäng småtjejer skulle utforska köket; där kunde de göra sig illa!

 

Vi tog även en busstur till Kairo. Resan tog dryga 7 timmar, vi startade klockan 4 på morgonen! Det var en hel karavan som åkte tillsammans, turistbussar och lastbilar, eskorterade av militären. Förutom sina egna bilar först, sist och med jämna mellanrum i karavanen hade de även beväpnade soldater som placerades ut i vissa av bussarna. En åkte i vår buss. Till viss del var det av säkerhetsskäl, men den största anledningen var att detta var ett sätt för militären att få intäkter. För det var dyrt att åka i karavanen. Och man fick inte åka utanför den.

Våra barn skötte sig exemplariskt bra på hela bussresan. Sov, läste och spelade game boy. Innan vi kom till Kairo var vi i Sakkara och fick där se den äldsta pyramiden, en trappstegspyramid. När vi kom tillbaka till bussen hade vår chaufför lagt apelsiner på våra säten och det var de ljuvligaste jag någonsin smakat! Helt otroligt gott.

Efter ännu en stund i bussen kom vi så till Kairo med vårt första stopp; Alabastermosken där vår guide hade mycket intressant att berätta. På sina ställen fick man se sig noggrant för då det kunde vara väldigt slitet och söndervittrat.

Vi besökte Kairos största basar med Saga ordentligt fastspänd i sele i vagnen för att inte riskera att hon blev bortrövad (på guidens allvarliga inrådan!), och sedan var det dags för en tur till ett jättestort museum.

Eftersom Rasmus trots sin ringa ålder var så otroligt intresserad av allt guiden berättade (vi fick översätta allt) fick vi många tillfällen till "special guidning" på fria stunder (inga andra guider än museets egna får guida därinne). Han berättade allt om de saker Rasmus visade intresse för, han tyckte det var otroligt att en så pass liten kille var så intresserad av kultur!

Sedan avslutade han med att tala om för Rasmus att om han när han blivit lite äldre ville veta mer om Egypten var han välkommen att komma ner till honom.

 

Kairo är en enormt stor stad, med väldigt stora klasskillnader. Bland annat finns en stor kyrkogård, "city of the dead", som är bebodd av en massa hemlösa familjer/människor. Där har de ju fri tillgång till såväl el som vatten, och gratis tak över huvudet (gravhusen)… Det är också en mycket smutsig stad. Vi övernattade i Kairo, på ett gammeldags och slitet hotell med våra mått mätt. Dagen efter åkte vi till det som Rasmus sett fram emot och som till viss del hållit honom i schack hela tiden... Pyramiderna vid Giza. På hemvägen passerade vi en papyrusfabrik och fick se tillverkningen av papyrus. Mycket intressant.

 

Sedan var ännu en spännande och innehållsrik semester över och det dags för hemfärd igen.

Av: woncan (2007-05-27)