Reseberättelse:

Med en stukad fot i alperna

(Österrike)

För några år sedan var vi ute och bilade i Europa, jag och Gubben. Detta var innan våra två små älsklingar fanns, så det var ganska lugnt i bilen när vi swishade fram genom Europas vackra kontinet, på väg till svägerskan som då bodde på Sicilien.
På vägen stannade vi till i Österrikes Alper, efter att ha läst en liten skylt om sommarrodel. Något Gubben tyckte lät himla roligt utan en tanke på att jag just då inte var alltför rörlig. Jag hade nämligen stukat min fot på ett vackert tempel på Sicilien och hade ganska ont. Men vad gör man inte för sin Gubbe!
Så vi åkte rodel för brinnande livet, vilket var jättekul, trots foten! Rekommenderas varmt!
Efteråt läste vi en skylt att det fanns en servering på toppen av berget och då vi var matsugna så lät det som en kanonidé.
Vi haltade bort till liften och frågade hur länge liften hade öppen och damen i luckan svarade snällt att den var öppen till seeexteeeen tiiiirttiiii. Kanon. Klockan vart bara strax efter tre så vi hade god tid på oss.
Så upp i liften och uppför alpen bar det av. Det var så vackert. Brant och vackert. Söta kossor gick och åt på de stupande ängarna som var fyllda av doftande gräs och blommor i alla färger.
Efter en låååång liftfärd var vi uppe på toppen och åt lunch på den lilla stugan som låg där. Utsikten var magnifik. Som ett konstverk med de vackra alptopparna som glänste i solskenet mot den djupblå sommarhimmeln.
Efter maten satt vi kvar och bara njöt. Jag hade gärna gått runt lite, men hade som sagt ont i foten och Gubben ville inte bära mig. Förstår fortfarande inte varför! ;)
Till slut bestämde vi oss för att det var dags för nerfärd med liften igen och sedan dags att leta reda på något litet fint alphotell att tillbringa natten på. När vi kommer fram till liften så står en man och håller på att stänger av hela liftsystemet. Då han inte förstod engelska, vilket vi upptäckte ganska snart, så fick jag på mycket oanvänd skoltyska fråga vad som hände.
Jo, mannen höll på att stänga igen liften.
Stänga liften? Klockan var ju bara strax efter halv fem, vi hade ju två timmar till godo!!!
Men det hade vi inte. Damen i kassans engelska var om möjligt sämre än min tyska, för liften stängde 16:30 inte 18:30 som hon sagt till oss innan uppåtfärden.
Men, men, men.....
Där stod då vi. På en Österrikisk alptopp. I strålande solsken. Med en stukad fot. Och ingen lift.
Men hur skall vi då komma ner, frågade jag chokad och nästan gråtfärdig.
Då vänder sig den österrikiske herren till mig och säger allvarligt, Zu Füss. (Till fots)
Att inte jag dog på fläcken.
Hur sjutton skulle jag kunna gå till fots nerför en 3000 meter hög alp? Med stukad fot?
När jag försökte protestera och förklara missförståndet skakade han bara på huvudet och muttrade något som jag nog vart glad att jag inte förstod.
Stumma haltade jag och Gubben bort mot restaurangen igen.
Vad gör man?
Visst måste det finnas en väg ner. En kostig. Eller något som iallafall är hanterbart.
Eller så fick vi väl sätta oss ner och invänta snön och åka på rumpan ner.

Turligt nog tyckte nog mannen i liften lite synd om mig, vilket det verkligen var, och lät oss åka ner med liften. Men han var elak nog att låta det gå en tillräckligt lång stund för att vi verkligen skulle komma långt i våra planer om att fånga en ko och rida ner på den!

Av: Octopussy (2007-05-27)