Reseberättelse:

Dagbok från när vi var Barnsemesters testfamilj på Kebnekaise!

(Sverige, Kebnekaise)

DAG 4, Tisdag
Isklättring! Jag säger bara det: Isklättring, det är något att prova på!

Det krävs en bra guide, vilket vi haft, samt bra kläder, stighudar, samt påfylld energi i kroppen. Dessvärre var det manfall för oss idag, för Conrad är jätteförkyld, nyser och har nog också en aningens feber. Det är nog dels den torra luften samt att influensan har spruckit ut med hjälp av värmen i bastun.

Vi har ju fått sällskap här uppe i vårt rum, Kaipak. Det är Maja och Harry som har kommit hit. Vi är därför 7 st, tillsammans med två tjejer från bageriet som också är med och vill ha lite äventyr.
Vi träffas uppe i ”sporten” för att hämta vår utrustning för dagen. Det är stegjärn, hjälm, sele och rep. Hackorna tar Jon. Lunchpaketet hämtade vi vid frukost: ca 2 mackor från hembageriet, med pålägg, frukt, kaka, flapjack och en termos med varmt vatten. En bunt med nescafé-förpackningar och oboy.

Vi har ryggsäckar och stighudar med oss också eftersom det är nedför till Skärtaravinen och uppför därifrån tillbaka till stationen.
Det är en tur på ca 3 km till ravinen där vi ska klättra. Strax innan vi kommer dit sätter vi på stighud för att kunna gå uppför branten till ravinen.

När vi väl är där påbörjar Jon arbetet med att sätta upp säkringar för oss. Under tiden tar vi fram vår utrustning för att kunna klättra. Det är stegjärn, sele och hjälm som ska på. Det är enkelt och mindre krångligt än vad det låter. Med gott humör, energi och en bra guide, fint väder, goda kamrater så går allt väl!

Innan vi tar oss uppför fyller vi därför på med lite fika. Sedan är det dags! Vi får naturligtvis först lära oss hur vi ska stå nedanför och säkra upp för de som klättrar. Vi får lära oss hur vi ska göra en 8-knop i selet som ska säkra upp. Jon checkar av, ger klartecken och allt är ok. ”Säkring klar”, svaret dröjer inte länge ”jag klättrar”! Nu slår hackorna i isen och stegjärnen sjunger! Det är fullt adrenalin och lite läskigt så här i början. Håller säkringarna, kan vi lita på våra ”skyddslingar” därnere? Vad händer om jag tappar fotfästet? Faller jag handlöst då? Jag säger bara det: INGEN FARA! Allting går som smort! Och det märks vid andra klättringen. Då känner vi oss lite varmare i kläderna och säkrare på tekniken, så då kan vi fokusera mer på klättringen. Det blir en njutning att ta sig uppför för egen kraft. För att sedan hala sig ned och veta att en varm påfyllning av fika ligger i ryggsäcken.

Vi är kvar och klättrar fram till ca kl två. Därefter är det dags för att ta sig hemåt samma väg som vi kom, för det tar ca en och en halv timme. Nu är det stighudarna som gäller eftersom större delen av vägen nu går uppför. Vi är alla möra i kroppen men fortfarande vid gott mod. Det finns faktiskt krafter kvar till skidfärden hemåt.

Vi är tillbaka vid ca halv fem. All utrustning ska nu tillbaka och hängas upp på tork. Skidor ska in och stighudar av. Det är ett nöje att få avsluta dagen och vårt äventyr med iordningsställning av vår utrustning. Det är liksom den som är vår medhjälp till att äventyret blir det vi tänkt oss. Vår guide är oerhört värdefull. Han står för säkerhet och kunskap som är viktig för att upplevelsen ska bli optimal.

Dagen avslutas med en bastu. Där även Conrad är med. Han känner sig bättre och har fått god omvårdnad på stationen medan vi varit på äventyr. Han har tagit ibutemin och känner sig bättre. Middagen gör susen och stärker våra möra kroppar för morgondagens skidåkning! Rickard blir vår guide imorgon. Han kommer att gå igenom lite mer säkerhet och därefter ska vi åka skidor. Testa lite vindsäck och kanske lite snöskor.

Vi har varit här i tre dagar och vi känner oss piggare än någonsin! Det är frisk luft och god mat! Det är a och o med det goda köket. Det är mycket grönsaker och näringsriktig mat. Mat som passar både barn och vuxna. Det är toppen, helt enkelt! Jag säger bara det, åk till Keb och testa själv!
 
DAG 3, Måndag:
Gårdagens bastu var helt underbar! Det var mixtid så vi fick sällskap av två andra killar som också avnjöt värmen. Linda och Conrad var t o m ute och rullade sig kalla i snön för att sedan komma in till värmen igen. Riktigt så kaxig var inte mamsen! Så det där med bastun får nog bli en rutin före maten under hela vistelsen här i Keb (som de hemmavana säger här, har jag fått lära mig).

Äventyren idag har varit riktigt lärorika. Vi har fått lära oss säkerhet vid vid eventuell lavin. Vi har nämligen fått söka med transciever och sond. Det var mycket intressant att få lära sig. Inte för att vi är fullärda, långt ifrån, men vi kan i varje fall mer än när vi kom hit!

Men för att göra en kort historia lång, så var det lite förberedelser att ordna med innan vi kunde ge oss av. Vi hade ju bara våra varma dunjackor, som är rätt så klumpiga att åka skidor i, så vi började med att prova ut lånejackor som är tunna men vindtäta. Även tunna skidbyxor lånades. Därefter testade vi ut pjäxor, skidor och stavar. När det var klart fick vi lära oss hur vi skulle använda stighudar för skidorna. Det har jag aldrig provat på förut! Det sätts på skidans undersida för att ge fäste vid klättringen uppför backen till det oförglömliga offpist-åket! Från början, berättar Evelina, så var det sälskinn, men nu är det ett modernt material som fungerar på samma sätt. Vi får lära oss olika inställningar på skidbindningen för att lättare kunna ”gå” uppför med frigjord häl, från skidan.

Sagt och gjort, vi ger oss av med lättare kläder och en ryggsäck med våra varma jackor i som vi tar på oss vid sökningen med transciever och sond. Det går till så att Evelina gömmer sin ryggsäck och vi i turordning får söka efter den. Vi får till slut gräva upp den med den medtagna spaden. Kul! En helt perfekt semester med mycket rörelse och energi har tagit sin början!

Därefter åker vi nedför för att inta en härlig lunch bestående av senapsgratinerad fisk, potatis och broccoli och grönsaker. Mmmm, ett jättegott kök i Keb! Hembakat bröd från deras eget hembageri till och sedan en kopp kaffe får avsluta en suverän och mättande lunch!

Åter ut i backen! Nu ska vi stiga uppför för att sedan åka skidor nedför, offpist! Nu kommer den stora prövningen för dagen! Hur är det att åka i en ickepreparerad backe? Med lite nysnö och mycket spår? Först måste vi ju ta bort stighudarna efter den 20 minuter långa marschen uppför. När vi gjort det åker vi i turordning efter vår guide nerför. Det blir lite vurpor i snön, men vad gör väl det, när den är så mjuk och humöret är på topp! Det blir en härlig, rolig, fartfylld plogtur(!) nerför för säkerhetsskull, för spårigt blir det. Det är helt annorlunda att åka offpist än i en preparerad backe. Mycket roligare också! Det blir liksom en helt annan sport att först jobba sig upp till det efterlängtade åket, för att sedan verkligen få åka nedför och känna hur det kyler i ansiktet och bränner till i lårmusklerna! Det är verkligen super att få den här möjligheten och testa på alla olika aktiviteter! Pulsen är på topp och suget efter mer finns där ständigt! Imorgon är det isklättring som gäller! Mer om det imorgon!

Eftermiddagen inleds med bastu för att sedan avslutas med en trevlig middag, lax och potatis med kokta rödbetor och en jättegod sås, men först fick vi en förrätt bestående av en god grönsakssoppa. Efterrätten består av en god chokladkaka med hallon och grädde till det! Efter det kan jag inte säga annat än att vi är mätta och belåtna. Säng, säng, säng, sova, sova, säng, säng, säng!

 
DAG 2, lördag:
Oj, oj, nu ringer klockan! 6.30!
Har sovit sisådär inatt…det har skakat lite och varit lite kyligt under natten. Vred upp värmen inatt. Annars är det helt ok, ändå utifrån storleken på vårt ”allrum”. Att döma av sjusovarna över mig så verkar de ha sovit väldigt gott i natt! Jag purrar dem när jag mornat mig och klätt mig, för att få dem till restaurangvagnen senast 8.00. Vi är beräknade att vara framme i Kiruna kl 9.40, men vi får veta att vi är en ½ timme sena. Oj, vad händer då med vår anknytning till buss i Kiruna?! Jag talar med tågvärdinnan som lovar att kontrollera om det går att hålla kvar busschauffören så att vi hinner med. Hon får inte tag på honom, så vi får istället åka taxi hela vägen till Nikkaluokta! Helt ok!
När vi kommer  fram dit så är det ca 1 timme kvar tills scoterturen till fjällstationen avgår. Vi tar en fika under tiden för att fördriva tiden. Fotograferar lite och tjattrar lite. Humöret är på topp. Vädret är lite molnigt och blåsigt. Ca -10 är det får vi veta. Det har varit ca -40 dagarna innan så vi har ju tur, kan jag säga! Förmodligen blir det lite kallare under veckan men inte så mycket som -40.

Hur som helst. Kl 12.30 får vi på oss varsin scoter overall och tar oss ut tillsammans med packningen för att äntra vårt färdmedel de närmaste 40 minuterna. Det är en ”släpkärra” med tre säten där tre personer kan sitta på varje säte. Vi sätter oss naturligtvis på första parkett eftersom vi är ensamma om färden upp till fjällstationen. Vi får filtar och sitter bakom ett vindskydd av plexiglas. Det verkar helt ok. Spänningen är olidlig, ser jag på ungdomarna!

Trots att resan går genom samma fjäll, samma snö och samma träd hela vägen så är det inte långtråkigt! Det är väldigt vackert och inte alls kallt! Oh, helt plötsligt ser vi två älgar en bit ifrån oss! Kul! Vi åker över isen där båten går på sommaren och turister åker med för att slippa gå hela vandringsleden upp till fjällstationen. Det tjänar de ca 5-6 km på. Gångleden blir därför ca 1/3 vandring, 1/3 båt och avslutas med ca 1/3 vandring till själva stationen, en nätt tripp på totalt ca 19 km.

Säkerligen lika fantastiskt som det är för oss nu, men på ett annat sätt, eftersom det då är snöfritt och naturen visar sig i en annan skrud.
Resan med scoter var toppen! En upplevelse som kommer att pränta sig på den mentala ”hårdisken”.

Uppe på stationen blir vi emottagna av Evelina. Hon visar oss runt och vi får matkuponger samt blir installerade i vårt rum, Kaipak. Det är ett 4-bäddsrum med ett skynke som avskiljare från övriga rum. För vår del är vi just nu helt ensamma här inne, så vi får ett jätteutrymme helt för oss själva. Åtminstone tills i morgon, då det anländer en familj hit upp och som förmodligen blir grannar med oss. Linda och Conrad har funnit sina platser och verkar rätt så nöjda med tillvaron.
Vi tar oss ner till lunchen, med en ½-timmes respit innan den stänger. Det smakar gott med hemlagad lasagne och sallad och som avslutning en kopp kaffe. Jättegott!

Därefter går vi upp på rummet för att slappa en liten stund. Vi har bestämt oss för att vi ska basta ikväll mellan 18.30-21.00. Det är då det är mixad bastu. För tillfället bygger de nämligen om den ena bastun, så därför delas tiderna upp på herrar, damer och mix. Vi har ju Conrad med oss, så vi får ta den mixade tiden. Vi har bestämt oss för att äta middagen först och därefter avnjuta en skön, avkopplande stund i bastun.

Strax ska vi gå ut för att titta och känna på miljön och snön. Pröva våra kläder och känna att vi har rätt utrustning med oss. Vi har i varje fall fått veta att vi ska isklättra en av dagarna! Det ser jag fram emot. Det ska bli jättespännande att få prova på!

Nu ska vi gå ner och ringa till ”civilisationen” och tala om att vi är framme! Vi har nämligen ingen täckning med varken Tele2 eller  3:s telefoni! Så nu vet ni det allihop! Det fungerar inte på Kebnekaise, åtminstone inte på fjällstationen i dalen vid foten av fjället!
Vi hörs i morgon igen, då avrapport om dagens bastu kommer samt morgondagens äventyr ska utvärderas! Förmodligen från en mör kropp.

DAG 1, fredag:
Jaha, så var vi iväg då! Conrad började packa redan i onsdags! Nåja, hmm, han började planera och lägga i ordning sina saker. Det är nämligen ordning och reda på honom. Hans syster gör lite annorlunda…hennes packning hamnade i ryggsäcken på fredagen ett par timmar innan resans avfärd! Allting går ju, bara vi kommer i tid, eller hur?

Hursomhelst, så är vi nu i tågkupén. Som först upplevdes som en sardinburk…fast nu, efter ett par timmar, så har den förändrats till disco och datasal! Så det är verkligen helt ok! En liten minihögtalare kopplad till mobilen kan verkligen göra underverk. Sony Ericson vad hade vi gjort utan dig! Vi är även uppkopplade med mobilt bredband så att inget av ”verkligheten” går förlorat. Telia God bless you! Jag har ju faktiskt två tonåringar med mig! Nåja, jag är rätt så intresserad av den där uppkopplingen jag med, ska erkännas. Så det är perfekt med den möjligheten på tåget!

Rent praktiskt så har vi packat i ryggsäck för att enklast kunna forsla packning när vi kommer av tåget i Kiruna. Jag tror inte att det är så praktiskt med små hjul att dra sin packning på när det är is och snö som underlag! Vi har packat varsin väska med mestadels myskläder och fleese, underställ, varma vantar och mössor. Vi tänker på den varma bastun som finns på fjällstationen! Den är vi sugna på så den kommer vi att drömma om! I övrigt så har vi sett fjällstationen via webkameran i morse. Så vi har en liten aning om hur det kan tänkas se ut.

Jaha, nu ringde matklockan hos ungdomarna, så de är och utforskar restaurangvagnen. Där ska vi äta frukost i morgon. Efter Boden, fick vi veta av tågvärdinnan, för då är det färskt laddat för frukost på tåget!
En film håller på att laddas ner, så biosalongen öppnar snart här i kupén med två fantaster i publiken. För min egen del så ska jag slappa och sakta vaggas till sömns av tågets dunk, tills mobilen väcker mig i morgon bitti. Då är vi nästan framme!

Av: Förälder (2009-02-24)