Reseberättelse:

En kaotisk och nyvaken morgon på flygplatsen

(Kenya, Nairobi, Hälsa på sonen som pluggar i Nairobi)

En skymt av den bortappade vagnen

Det var tidig morgon, utanför fönstret började en vacker gryning uppenbara sig.
Den som har sett Lejonkungen minns säkert intro´t med soluppgången, den annalkande tystnaden som bröts av sången... En mycket vacker soluppgång möter oss resenärer denna morgon och inom känner jag en stark vilja att vråla ut den där sången av rent lyckorus av det jag ser och ska få uppleva, men jag lyckas hålla mig lugn och njuter av utsikten med ståpäls och tårfyllda ögon.
 
Landningen går som en dans, och Lillsessan, som sovit lugnt och tryggt hela natten i sin babybasket, tittar storögt och leende sig omkring och hänger lugnt med i selen, medan vi kliver av planet.
Det är nämligen nu som en lätt panik kommer att uppstå:
 
Jag hade nämligen, i Amsterdam, upptäckt ett fack på vagnen, där jag kunde förvara alla viktiga saker, istället för att ha dem i väskan. Lätt och behändigt kunde jag plocka fram dem när det behövdes. Det var heller ingen risk att några oönskade händer skulle hitta dit. Jag tyckte alltså att jag var jättesmart! 
MEN.... Väl framme vid gaten fick jag sällskap ev två mkt trevliga flygplatsmedarbetare, och vi minlgade oss fram till planet. Där skulle de nämligen ta hand om vagnen och ta den ombord via stora bagageluckan.
Vi önskade varandra en tervlig kväll, innan jag klev ombord på det enorma planet som skulle ta oss ner till Nairobi.
 
Någon gång under natten, då taxfreekärran gled förbi: jädrans! Plånboken i vagnen. Fasen vad klantigt av mig! Och efter en stund; nämen passen också ju! och efter ytterligare en stund: Men herregud biljetterna också!! Hur dum får man vara egentligen??!
Ja där satt jag och funderade på vad det värsta som kunde hända, att vagnen inte skulle stå utanför planet när vi kom fram och uthämtningen skulle se EFTER passontrollen. Alltså, tänkte jag, har jag is i magen och utgår ifrån att vagnen står utanför planet när vi kommer fram.... Somnade in och sov sen gott hela natten med undatag för en kortare amning med Lillsessan.
 
Dags att gå av planet; Vi kommer ut där vagnen ska förväntas stå, och där står.... ingen vagn. Jag frågar en flygplatskille lite förvånat var min vagn är, har blivit lovad att den ska stå framkörd osv... Han vet ju naturligtvis ingenting om det, utan hänvisar mig till bagageutläningen. Jag förklarar då läget för honom om passen som ligger i vagnen och att jag måste ha vagnen innan passkontrollen. 
-Jo men det är inga problem, säger han för ni får ut bagaget INNAN passkontrollen.(!?) 
-Och det är du säker på? frågar jag.
-Ja absolut säger han.  
Så jag går iväg, även den här flygplatsen består av en ganska lång väg och kringelkrok innan man kommer fram till första utkörsporten som är: PASSKONTROLLEN!! ( Nu börjar jag bli lite orolig, komer jag inte få se min älsade son, han måste ju vara utom sig på andra sidan om jag inte kommer ut snart)
Jag går fram till kvinnan vid informationen och berättar om mitt problem, och har jag inte blivit utskälld och känt mig misstrodd förut så var det premiär för det nu. 
-Du kommer ingenstans här utan ditt pass, det sa du ha klart för dig!
De skulle överhuvudtaget inte släppt dig planet, du får gå tillbaka och se till att dem hjälper dig, basta!!
Det var bara att gå tillbaka den långa vägen till planet och försöka hitta någon. Väl ombord var flygvärdinnor/stewarder kvar och då brast det för mig. ( Fram till dess hade tankarna rusat, fuktigheten hade klibbat sin in innanför kläderna och blodet hade börjat rusa runt mer och mer)
Med tårarna tinnande för kinderna, Lillsessan glatt gurglande i selen, så berättade jag vad som hänt. Min vänlige steward hojtade storögt och på stroebrorsvis;
-Men varför sa du ingenting innan du gick av? Du skulle ha sagt något, då hade vi ju plockat upp vagnen på en gång!!
Ja vad svarar man på det egentligen?  -Jag trodde jag var smart i Amsterdam när jag hittade det där facket fick jag fram...
-Men du vi fixar det här, det kommer att lösa sig! tröstade de mig, alltmedan Lillsessan gurglade lyckligt åt dem.
-Har du taggen som du fick när du checkade in på Arlanda?
-Eh... taggen? ja den sitter på biljetten, som ligger i facket, som ligger i vagnen...
Nåväl, efter en ort beskrivning av vagnen, så tågade min steward i väg, vi satte oss snyftande ner och väntade. Det var nog en av de längsta väntestunder jag har varit med om.. Men till slut så kom han med vagnen, och allt låg kvar där de skulle.
Ett kramkalas uppstod med glädjetårar och överväldigande Aj laaaav joooo till den lika glade stewarden. Vilken lättnad!
Och vilken start på en trip! Jag insåg att jag blivit en aning ringrostig, men vadå, den här händelsen förgyller ju bara minnet av en annars helt underbar resa. :)
 
Och sonen..? Ja han satt lyckligt ovetandes i bilkö på väg till flygplatsen, så det blev vi som fick vänta på honom istället. Men det är en annan historia. 
 Hakuna Matata!  ;)

Av: TrulFamiljen (2007-04-27)